Ausstellung
1
Mostra
Claus Schenk Graf von Stauffenberg und der Umsturzversuch vom 20. Juli 1944
Claus Schenk Conte di Stauffenberg e l'attentato a Hitler del 20 luglio 1944
INDICE
attenzione:
- I testi scritti in CELESTE sono una mia idea
per completare la pubblicazione
- I testi scritti in rosso sarebbero, a mio modo
di vedere, da tradurre in italiano. Si avrebbe
così corrispondenza piena dei testi in tedesco,
inglese e italiano rislutando così l’opuscolo
assai più completo (e conseguentemente
anche la versione italiana della mostra)
- a pag 21 (testo didascalia) Sullo sfondo si
intravede il vagone?(bus)
2
PRESENTAZIONE
3
Claus Schenk conte di Stauffenberg e
l’attentato a Hitler del 20 luglio 1944
5
Origini e infanzia
7
Giovinezza
9
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg
e Stefan George
11
Poesie giovanili
13
L’ufficiale di carriera
15
Matrimonio e famiglia
17
Stauffenberg e la presa del potere nazista
19
La carriera militare
21
Stauffenberg e Frank Mehnert
23
Stauffenberg presso il Comando Supremo dell’Esercito
25
Al fronte e le ferite riportate in Nord Africa
27
La preparazione del colpo di Stato
29
Rete di relazioni in seno alla resistenza
31
Membri del complotto
33
I preparativi dell’attentato
35
L’attentato del 20 luglio 1944
37
Il tentato colpo di Stato del 20 luglio 1944
39
Il fallimento del tentato colpo di Stato
41
Dopo il tentato colpo di Stato
43
1
Impressum
Claus Schenk Graf von Stauffenberg und der Umsturzversuch vom 20. Juli 1944
Eine Dokumentation der Gedenkstätte Deutscher Widerstand und
der Stiftung 20. Juli 1944
Claus Schenk Graf von Stauffenberg and the Attempted Coup of July 20, 1944
An exhibition by the German Resistance Memorial Center and
the Memorial Foundation for July 20, 1944
Konzeption, Redaktion, Texte | Concept, editing, texts
Prof. Dr. Peter Steinbach, Ute Stiepani M.A., Dr. Johannes Tuchel
Mitarbeit | Consultants
Dr. Ekkehard Klausa, Taina Sivonen
Bildrecherche | Photo research
Susanne Brömel
Englische Übersetzung | English translation
Katy Derbyshire
Englische Redaktion | English editor
Karen Margolis
Ausstellungsgestaltung und Realisation | Exhibition design and realization
Karl-Heinz Lehmann
Herstellung der Ausstellungsfahnen | Exhibition banners made by
DGP, Berlin
Druck Katalog | Catalog printed by
allprint media GmbH, Berlin
Abbildungen | Picture credits
Archiv des FSB, Moskau (1), Bundesarchiv, Berlin (14), Gedenkstätte Deutscher
Widerstand,
Berlin (30), National Archives and Records Administration, Washington D.C. (3),
Privatbesitz (41), Stefan George-Archiv, Stuttgart (6)
Diese Wanderausstellung kann bei der Gedenkstätte Deutscher Widerstand
entliehen werden.
This traveling exhibition is available for loan from the German Resistance
Memorial Center.
©
2
PRESENTAZIONE
A partire dall’autunno 1943 Claus Schenk conte di
Stauffenberg viene a trovarsi al centro di una cospirazione
militar-borghese finalizzata a porre fine alla guerra ormai
persa per la Germania. La congiura sfocia nell’attentato
a Hitler del 20 luglio 1944 e nel tentativo di rovesciare
il regime nazionalsocialista con un colpo di Stato. Hitler
sopravvive all’attentato. Fallito il tentativo di rovesciamento
del potere nazista, il regime del terrore nazionalsocialista
tocca un nuovo culmine in Germania. Stauffenberg e
altri tre congiurati vengono uccisi la notte stessa, più di
150 persone vengono trucidate dai nazisti in segno di
rappresaglia per l’operazione del 20 luglio 1944.
La mostra ricostruisce in 20 tavole, in tedesco, inglese
e italiano, la vita dell’attentatore di Hitler Claus von
Stauffenberg, il suo percorso verso la resistenza e le ragioni
che lo indussero ad arrischiare l’attentato al “Führer”.
Descrive i preparativi dell’attentato, rende omaggio ai
congiurati raccolti intorno a Stauffenberg, narra lo svolgersi
dell’attentato nella “Tana del Lupo” (il quartier generale
del Führer a Rastenburg nella Prussia orientale) e racconta
il disperato tentativo dei congiurati di mettere in moto il
processo di rovesciamento del regime. Mostra la fine di
Stauffenberg davanti a un plotone di esecuzione della
Wehrmacht nella notte tra il 20 e il 21 luglio 1944 a Berlino
e si sofferma sulla resa dei conti del regime nazista con gli
amici e compagni di congiura di Stauffenberg.
Gedenkstätte Deutscher Widerstand 2007,
Stauffenbergstraße 13 - 14, 10785 Berlin-Mitte
www.gdw-berlin.de
3
!"
Claus Schenk conte di Stauffenberg e
l’attentato a Hitler del 20 luglio 1944
4]RfdDTYV_\8cRWg`_DeRfWWV_SVcXf_U
UVcF^defckgVcdfTYg`^#!;f]Z"*%%
4]RfdDTYV_\8cRWg`_DeRfWWV_SVcXR_U
eYV2eeV^aeVU4`fa`W;f]j#!"*%%
.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VahDWZgaZjicVci!jb&.((
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VhVÒghia^ZjiZcVci!XV#&.((
„Es ist Zeit,
daß jetzt etwas getan wird.
Derjenige allerdings,
der etwas zu tun wagt,
muß sich bewußt sein,
daß er wohl als Verräter
in die deutsche Geschichte
eingehen wird.
Unterläßt er jedoch die Tat,
dann wäre er ein Verräter
vor seinem eigenen Gewissen.“
“It is time
for something to be done.
Yet he who dares
to do something
must be aware
that he is likely
to go down in German history
as a traitor.
If he failed to do the deed, however,
he would be a traitor
to his own conscience.”
>bWVnZg^hX]ZcHX]lVWZc&.%,\ZWdgZcjcY
`Vi]da^hX]Zgod\Zc!oZ^X]cZih^X]8aVjhHX]Zc`<gV[
kdcHiVj[[ZcWZg\hX]dc[g“]YjgX]Z^chdo^VaZi]^hX]
WZ\g“cYZiZhKZgVcildgijc\hWZljhhihZ^cVjh#
<ZbZ^chVbb^ihZ^cZb7gjYZg7Zgi]daY!YZghX]dckdg
^]bojb^ccZgZc@gZ^hYZgKZghX]lŽgZg\Z\Zc=^iaZg
o~]ai!hZioiZgh^X]b^iYZc<gjcY[gV\ZcbZchX]a^X]Zg
:m^hiZcojcYYZcEg^co^e^Zceda^i^hX]Zg<ZhiVaijc\
VjhZ^cVcYZg#Kdc\gd›Zg7ZYZjijc\[“gY^Z\Z^hi^\Z
jcYbdgVa^hX]Z:cil^X`ajc\YZg7g“YZgHiVj[[ZcWZg\
^hiY^Z7Z\Z\cjc\b^iYZb9^X]iZgHiZ[Vc<Zdg\Z#
7dgc^ci]Z7VkVg^VceVgid[HlVW^V^c&.%,
VcYgV^hZYVhV8Vi]da^X!8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\Y^heaVnZYVhZchZd[gZhedch^W^a^inWVhZY
dchdX^VaVcYZi]^XVaXdcXZeihViVcZVganV\Z#=ZlVh
YZZean^ciZgZhiZY^c[jcYVbZciVafjZhi^dchd[]jbVc
Zm^hiZcXZVcYi]Zeg^cX^eaZhd[eda^i^XVahnhiZbh#
=^hWgdi]Zg7Zgi]daY!l]d_d^cZYi]Z^ccZgX^gXaZd[
Xdche^gVidghV\V^chi=^iaZgWZ[dgZ]^b!h]VgZYi]ZhZ
^ciZgZhih#I]ZHiVj[[ZcWZg\Wgdi]ZghÉZcXdjciZghl^i]
i]ZedZiHiZ[Vc<Zdg\Z]VYV\gZVi^cÓjZcXZdci]Z^g
^ciZaaZXijVaVcYbdgVaYZkZadebZci#
>bKZgaVj[YZh@g^Z\ZhZg`ZcciHiVj[[ZcWZg\YZc
kZgWgZX]Zg^hX]Zc8]VgV`iZgYZgcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]Zc
Eda^i^`#HZ^i&.)'o~]aiZgojbZc\hiZc@gZ^hYZg
b^a^i~g^hX]ZcGZ\^bZ\Z\cZg#CVX]Z^cZghX]lZgZc
KZgljcYjc\l^gYZg^b=ZgWhi&.)(VahHiVWhX]Z[^c
YVh6aa\ZbZ^cZ=ZZgZhVbiWZgj[ZcjcYWZgZ^iZi]^Zg
YZcJbhijgokZghjX]\Z\Zc=^iaZgkdg#HiVj[[ZcWZg\
kZghjX]ijcZgb“Ya^X]!b^a^i~g^hX]ZjcYo^k^aZ@gZ^hZoj
Z^c^\Zc#
6hi]ZlVgegd\gZhhZY!HiVj[[ZcWZg\XVbZid
gZXd\c^oZi]ZXg^b^cVacVijgZd[CVi^dcVaHdX^Va^hi
eda^X^Zh#;gdb&.)'dc!]ZlVheVgid[i]Z^ccZgbdhi
X^gXaZd[deedcZcihidi]ZCVo^gZ\^bZl^i]^ci]Z
b^a^iVgn#6[iZgWZ^c\hZg^djhanldjcYZY!]ZlVh
Vhh^\cZYidi]Z6gbn<ZcZgVaD[ÒXZVhX]^Z[d[hiV[[
^ci]Z[Vaad[&.)(#>ilVh]ZgZi]Vi]ZegZeVgZYi]Z
ViiZbeiZYXdjeV\V^chi=^iaZgVcYldg`ZYi^gZaZhhan
idWg^c\id\Zi]Zgi]ZgZh^hiVcXZ\gdjehl^i]^cb^a^iVgn
VcYX^k^ahdX^Zin#
CVX]YZbh^X]&.)(l^ZYZg]dai6iiZciVihea~cZ
oZghX]aV\Zc]VWZcjcYZghZ^iB^iiZ?jc^&.))hZaWhi
Ojig^iioj=^iaZg]Vi!ZcihX]a^Z›ih^X]HiVj[[ZcWZg\!igdio
hZ^cZghX]lZgZcKZgljcYjc\jcYhZ^cZgHX]a“hhZagdaaZ
^c7Zga^chZaWhiYZc6chX]aV\Vj[=^iaZgojlV\Zc#6b
'%#?ja^&.))\Za^c\iZh^]b!Z^cHegZc\hid[[eV`Zi
^cYVhhX]Vg[WZlVX]iZ×;“]gZg]VjeifjVgi^Zg
Lda[hX]VcoZÆcV]ZYZbdhiegZj›^hX]ZcGVhiZcWjg\
Z^cojhX]aZjhZcjcY^cYZgAV\ZWZhegZX]jc\
ZmeadY^ZgZcojaVhhZc#6bCVX]b^iiV\cVX]7Zga^c
ojg“X`\Z`Z]gi!`VccHiVj[[ZcWZg\YZgCVX]g^X]i
kdbzWZgaZWZc=^iaZghojc~X]hi`Z^cZc<aVjWZc
hX]Zc`Zc#:gkZghjX]iÒZWZg]V[i!]d]ZD[Òo^ZgZ[“gYZc
Jbhijgooj\Zl^ccZc#>cYZche~iZc6WZcYhijcYZc
bjhhZgYVhHX]Z^iZgcYZh6chX]aV\hZg`ZccZc#
<Z\ZcB^iiZgcVX]iWZÒZ]ai<ZcZgVadWZghi;g^ZYg^X]
;gdbbY^Z:ghX]^Z›jc\kdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\!LZgcZgkdc=VZ[iZc!6aWgZX]iG^iiZg
BZgiokdcFj^gc]Z^bjcY;g^ZYg^X]DaWg^X]i#
;daadl^c\i]Z[V^ajgZd[kVg^djhVhhVhh^cVi^dceaVch
^c&.)(!^cb^Y"?jcZ&.))HiVj[[ZcWZg\VX]^ZkZY
Vedh^i^dcd[eZghdcVaVXXZhhid=^iaZg#9Zhe^iZ]^h
hZkZgZ^c_jg^ZhVcY]^h`ZngdaZ^c7Zga^c!]ZgZhdakZY
idignVcYVhhVhh^cViZ=^iaZg]^bhZa[#Dc?jan'%!&.))
]ZhjXXZhh[jaanhbj\\aZYVWdbW^cidi]ZÆLda[Éh
AV^gÇ!i]Z;“]gZgÉhXadhZan\jVgYZY]ZVYfjVgiZgh
cZVgGVhiZcWjg\^c:VhiEgjhh^V!VcYYZidcViZY^i
Yjg^c\VbZZi^c\#GZijgcZYid7Zga^c^ci]ZV[iZgcddc!
HiVj[[ZcWZg\ViÒghiY^YcdiWZa^ZkZgZedgihi]Vi=^iaZg
]VYhjgk^kZY#=Z[ZkZg^h]anViiZbeiZYideZghjVYZ
hZc^dgd[ÒXZghidhjeedgii]ZXdje#AViZi]ViZkZc^c\!
]ZlVh[dgXZYidVX`cdlaZY\Zi]Vii]ZViiZbeiZY
Xdje]VY[V^aZY#H]dgianWZ[dgZb^Yc^\]i!8dadcZa
<ZcZgVa;g^ZYg^X];gdbbdgYZgZYi]ZZmZXji^dcWn
Òg^c\hfjVYd[8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!
]^hVY_jiVciLZgcZgkdc=VZ[iZc!6aWgZX]iG^iiZgBZgio
kdcFj^gc]Z^b!VcY;g^ZYg^X]DaWg^X]i#
9ZgoZghiŽgiZ7ZhegZX]jc\hgVjb^b×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgLda[hX]VcoZÆ
jcb^iiZaWVgcVX]YZb6iiZciViVj[=^iaZgVb'%#?ja^&.))
I]ZWdbWZYbZZi^c\gddb^ci]ZÆLda[ÉhAV^gÇ!i]Z;“]gZgÈh]ZVYfjVgiZgh!
Y^gZXianV[iZgi]ZViiZbeiidVhhVhh^cViZ=^iaZgdc?jan'%!&.))
>begZhhjb
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\jcYYZgJbhijgokZghjX]kdb'%#?ja^&.))
:^cZ9d`jbZciVi^dcYZg<ZYZc`hi~iiZ9ZjihX]ZgL^YZghiVcYjcY
YZgHi^[ijc\'%#?ja^&.))
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VcYi]Z6iiZbeiZY8djed[?jan'%!&.))
6cZm]^W^i^dcWni]Z<ZgbVcGZh^hiVcXZBZbdg^Va8ZciZgVcY
i]ZBZbdg^Va;djcYVi^dc[dg?jan'%!&.))
@dcoZei^dc!GZYV`i^dc!IZmiZq8dcXZei!ZY^i^c\!iZmih
Egd[#9g#EZiZgHiZ^cWVX]!JiZHi^ZeVc^B#6#!9g#?d]VccZhIjX]Za
B^iVgWZ^iq8dchjaiVcih
9g#:``Z]VgY@aVjhV!IV^cVH^kdcZc
7^aYgZX]ZgX]ZqE]didgZhZVgX]
HjhVccZ7gŽbZa
:c\a^hX]ZzWZghZiojc\q:c\a^h]igVchaVi^dc
@Vin9ZgWnh]^gZ
:c\a^hX]ZGZYV`i^dcq:c\a^h]ZY^idg
@VgZcBVg\da^h
6jhhiZaajc\h\ZhiVaijc\jcYGZVa^hVi^dcq:m]^W^i^dcYZh^\cVcYgZVa^oVi^dc
@Vga"=Z^coAZ]bVcc
=ZghiZaajc\YZg6jhhiZaajc\h[V]cZcq:m]^W^i^dcWVccZghbVYZWn
9<E!7Zga^c
9gjX`@ViVad\q8ViVad\eg^ciZYWn
Vaaeg^cibZY^V<bW=!7Zga^c
6WW^aYjc\ZcqE^XijgZXgZY^ih
6gX]^kYZh;H7!Bdh`Vj&!7jcYZhVgX]^k!7Zga^c&)!<ZYZc`hi~iiZ9ZjihX]ZgL^YZghiVcY!
7Zga^c(%!CVi^dcVa6gX]^kZhVcYGZXdgYh6Yb^c^higVi^dc!LVh]^c\idc9#8#(!
Eg^kViWZh^io)&!HiZ[Vc<Zdg\Z"6gX]^k!Hijii\Vgi+
9^ZhZLVcYZgVjhhiZaajc\`VccWZ^YZg<ZYZc`hi~iiZ9ZjihX]ZgL^YZghiVcYZcia^Z]ZclZgYZc#
I]^higVkZa^c\Zm]^W^i^dc^hVkV^aVWaZ[dgadVc[gdbi]Z<ZgbVcGZh^hiVcXZBZbdg^Va8ZciZg#

<ZYZc`hi~iiZ9ZjihX]ZgL^YZghiVcY'%%,!
HiVj[[ZcWZg\higV›Z&("&)!&%,-*7Zga^c"B^iiZ
lll#\Yl"WZga^c#YZ
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con i gradi di tenente, 1933 circa
La sala riunioni devastata nella “Tana del Lupo”, il quartier generale di Hitler dopo
l’attentato del 20 luglio 1944
4
Nato nel 1907 nella Svevia bavarese ed
educato nella religione cattolica, il conte
Claus Schenk von Stauffenberg si distingue
precocemente per un senso di responsabilità che affonda nell’etica sociale.
Insieme a suo fratello Berthold, che prima
di lui aderisce alla ristretta cerchia dei
cospiratori contro Hitler, si confronta con
le questioni basilari dell’esistenza umana
e i princìpi della politica. L’incontro con il
poeta Stefan George riveste grande importanza per lo sviluppo morale e spirituale
dei fratelli Stauffenberg. Nel corso della
guerra Stauffenberg riconosce il carattere
criminale della politica nazionalsocialista.
A partire dal 1942 fa parte della più stretta
cerchia degli oppositori militari al regime.
Dopo essere stato gravemente ferito,
nell’autunno 1943 viene assegnato come
capo di Stato Maggiore all’ufficio Affari
Generali dell’Esercito e qui prepara un
piano per rovesciare il regime nazionalsocialista. Stauffenberg lavora indefessamente per mettere d’accordo i gruppi militari e
quelli civili.
Andati ripetutamente in fumo i piani di
attentato del 1943 e avuto egli accesso
al Führer a partire dalla metà del giugno
1944, Stauffenberg decide, nonostante
la grave ferita riportata e il ruolo chiave
ricoperto a Berlino, di attentare personalmente alla vita di Hitler. Il 20 luglio 1944
riesce a introdurre un pacco contenente
una bomba nella sorvegliatissima “Tana
del Lupo” (il quartier generale di Hiler, il
“Führerhauptquartier Wolfschanze” presso
Rastenburg nella Prussia orientale) e a
farlo esplodere mentre presenziava a un
rapporto sulla situazione bellica. Ritornato
a Berlino nel pomeriggio, Stauffenberg in
un primo tempo non riesce a prestar fede
alla notizia che Hitler è sopravvissuto.
Tenta febbrilmente di conquistare alla sua
causa diversi alti ufficiali. A tarda sera è
costretto a riconoscere il fallimento dell’attentato. Verso mezzanotte il generale
di Corpo d’Armata Friedrich Fromm ordina
la fucilazione del conte Claus Schenk von
Stauffenberg, di Werner von Haeften,
Albrecht Ritter Mertz von Quirnheim e
Friedrich Olbricht.
“È ora che si faccia qualcosa.
Ma colui che oserà agire deve
rendersi conto che entrerà probabilmente nella storia tedesca
col marchio del traditore. Se
tuttavia rinuncerà ad agire, si
troverà a essere un traditore
davanti alla propria coscienza”.
5
!#
Origini e infanzia
9Vc\f_Wef_U<Z_UYVZe
7R^Z]j3RT\Xc`f_UR_U4YZ]UY``U
.
@Žc^\^c8]VgadiiZkdcL“giiZbWZg\!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!8Vgda^cZHX]Zc`<g~Òc
kdcHiVj[[ZcWZg\!7Zgi]daYdYZg6aZmVcYZgHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^cAVjia^c\Zc!&.&,
FjZZc8]VgadiiZd[L“giiZbWZg\!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!8Vgda^cZHX]Zc`<g~Òc
kdcHiVj[[ZcWZg\!VcY7Zgi]daYdg6aZmVcYZgHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^cAVjia^c\Zc!&.&,
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\l^gYVb&*#CdkZbWZg
&.%,^c?Zii^c\Zc\ZWdgZc#HZ^cKViZg6a[gZYHX]Zc`<gV[
kdcHiVj[[ZcWZg\^hiojY^ZhZgOZ^iHiVaabZ^hiZg!hZ^i&.%-
DWZg]d[bVghX]VaaYZhl“giiZbWZg\^hX]Zc@Žc^\hL^a]Zab>>#
6jX]cVX]YZgGZkdaji^dc&.&-Y^ZciZgVahEg~h^YZciYZg
]Zgod\a^X]"l“giiZbWZg\^hX]ZcGZci`VbbZgYZb]Zgod\a^X]Zc
=VjhW^hojhZ^cZgEZch^dc^Zgjc\&.'-#HiVj[[ZcWZg\hBjiiZg
8Vgda^cZ!Z^cZ\ZWdgZcZ<g~ÒckdcJm`jaa"<naaZcWVcY!^hiZ^cZ
JgZc`Za^cYZhegZj›^hX]Zc=ZZgZhgZ[dgbZgh6j\jhiL^a]Zab
<gV[CZ^Y]VgYikdc<cZ^hZcVj#7^hoj^]gZg=Z^gVi&.%)^hih^Z
=d[YVbZ!he~iZgZc\ZKZgigVjiZYZg@Žc^\^c8]VgadiiZ#9^Z
;Vb^a^ZaZWiW^h&.&.^cZ^cZg9^Zchild]cjc\^b6aiZcHX]adhh
^cHijii\Vgi!he~iZg^cYZg?~\ZghigV›Z#K^ZaOZ^il^gYVjX]Vj[
YZb;Vb^a^ZchiVbbh^ioHX]adhhAVjia^c\ZcWZ^:W^c\ZckZgWgVX]i#
HiVj[[ZcWZg\h<ZhX]l^hiZg!Y^ZOl^aa^c\hWg“YZg6aZmVcYZgjcY
7Zgi]daY!h^cYolZ^?V]gZ~aiZgVahZg#9^Z7g“YZg]VWZcZ^c\jiZh
KZg]~aic^hojZ^cVcYZg#:^cZWZhdcYZghZc\Z7Zo^Z]jc\WZhiZ]i
ol^hX]Zc8aVjhjcY7Zgi]daY#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\lVhWdgc^c?Zii^c\Zc
dcCdkZbWZg&*!&.%,#=^h[Vi]Zg!6a[gZYHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\!lVhVhiVWaZbVhiZgid@^c\L^a]Zab>>d[
L“giiZbWZg\Vii]Vii^bZ!VcYWZXVbZadgYX]VbWZgaV^cVii]Z
Xdjgi^c&.%-#6[iZgi]Z&.&-gZkdaji^dc]ZXdci^cjZYidhZgkZ
i]ZgdnVa[Vb^and[i]Z9jX]nd[L“giiZbWZg\VhegZh^YZcid[
i]ZGdnVa8]VbWZgd[6ccj^i^Zhjci^a]^hgZi^gZbZci^c&.'-#
HiVj[[ZcWZg\Éhbdi]Zg8Vgda^cZ!c‚Z<g~ÒckdcJm`jaa"<naaZcWVcY!
lVhV\gZVi"\gVcYYVj\]iZgd[6j\jhiL^a]Zab<gV[CZ^Y]VgYi
kdc<cZ^hZcVj!VEgjhh^Vc\ZcZgVa^ci]ZCVedaZdc^XLVghVcYV
b^a^iVgngZ[dgbZg#7Z[dgZ]ZgbVgg^V\Z^c&.%)h]ZlVhVaVYn"^c"
lV^i^c\idFjZZc8]VgadiiZ!VcYaViZgWZXVbZVXadhZXdcÒYVciZ
d[i]ZfjZZc#I]Z[Vb^ana^kZY^cVhZgk^XZVeVgibZci^ci]Z
DaY8VhiaZ^cHijii\VgiWZ[dgZbdk^c\id?~\ZghigV›Z^c&.&.#
I]ZnheZciV\gZViYZVad[i^bZVii]Z[Vb^anÉhVcXZhigVahZVi!
AVjia^c\Zc8VhiaZcZVg:W^c\Zc#HiVj[[ZcWZg\Éhil^cWgdi]Zgh!
6aZmVcYZgVcY7Zgi]daY!lZgZildnZVghdaYZgi]Vc]^b#I]Z
Wgdi]Zgh\diVadc\lZaa!VcY8aVjhVcY7Zgi]daYlZgZeVgi^XjaVgan
XadhZ#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!jb&.&'
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!XV#&.&'
6aZmVcYZg!8aVjhjcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\^bHijii\VgiZg6aiZcHX]adhh
6aZmVcYZg!8aVjh!VcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\^ci]ZDaY8VhiaZ!Hijii\Vgi
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\gZX]ihb^ihZ^cZc7g“YZgc7Zgi]daYjcY6aZmVcYZg
Vj[YZb6gX]^kWVj^b6aiZcHX]adhh^cHijii\Vgi!&.&*
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\g^\]il^i]]^hWgdi]Zgh!7Zgi]daYVcY6aZmVcYZg!
Vii]ZVgX]^kZhWj^aY^c\d[i]ZDaY8VhiaZ^cHijii\Vgi!&.&*
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg nasce il 15 novembre
1907 a Jettingen. Suo padre, il conte Alfred Schenk von Stauffenberg, all’epoca è palafreniere, poi, dal 1908, gran maresciallo
di corte del sovrano Guglielmo II di Württemberg. Anche dopo
la rivoluzione del 1918 e fino al suo pensionamento nel 1928
rimane al servizio della casa ducale in qualità di presidente della
Tesoreria dei duchi del Württemberg. La madre Caroline, nata
contessa di Uxkull-Gyllenband, è una pronipote del riformatore
dell’esercito prussiano il conte August Wilhelm Neidhardt von
Gneisenau. Fino al suo matrimonio, celebrato nel 1904, ella è
dama di corte, poi intima confidente della regina Carlotta. La
famiglia occupa fino al 1919 un appartamento di servizio nel
Castello vecchio di Stoccarda, per trasferirsi poi nella Jägerstraße.
Molto tempo viene trascorso anche nella proprietà familiare di
Castel Lautlingen presso Ebingen. I fratelli di Stauffenberg, i gemelli Alexander e Berthold, sono di due anni maggiori di lui. I tre
fratelli si intendono bene. Fra Claus e Berthold esiste un legame
particolarmente forte.
6aZmVcYZg!7Zgi]daYjcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\
WZ^bH`^aVj[ZcVj[YZgHX]l~W^hX]Zc6aW!jb&.&)
6aZmVcYZg!7Zgi]daY!VcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\
h`^^c\^ci]ZHlVW^Vc6aW!XV#&.&)
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg, 1912 circa
I conti Alexander, Berthold e Claus Schenk von Stauffenberg sugli sci nel Giura Svevo,
1914 circa
Carlotta, regina del Württemberg, il conte Claus Schenk von Stauffenberg, la
contessa Caroline Schenk von Stauffenberg, il conte Berthold o Alexander Schenk von
Stauffenberg a Lautlingen, 1917
I conti Alexander, Claus e Berthold Schenk von Stauffenberg nel Castello vecchio di
Stoccarda
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg (a destra) con i suoi due fratelli Berthold e
Alexander sulla terrazza dell’edificio che ospita l’archivio nel Castello vecchio di
Stoccarda, 1915
6
7
!$
Giovinezza
;fXV_U
J`feY
6aZmVcYZg!7Zgi]daYjcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\^b
<VgiZckdcHX]adhhAVjia^c\Zc!jb&.&6aZmVcYZg!7Zgi]daY!VcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\^c
i]Z\VgYZcd[AVjia^c\Zc8VhiaZ!XV#&.&-
L^ZY^Z~aiZgZcOl^aa^c\hWg“YZgWZhjX]iVjX]8aVjhHX]Zc`<gV[
kdcHiVj[[ZcWZg\YVh:WZg]VgY"AjYl^\h"<nbcVh^jb^cHijii\Vgi#
:g^hik^ZahZ^i^\^ciZgZhh^Zgi!bjh^hX]WZ\VWijcYhe^Zai8Zaad#
HZ^cZWZhdcYZgZ6j[bZg`hVb`Z^i\^aiYZg6gX]^iZ`ijg#L^ZhZ^cZ
7g“YZgWZ\Z^hiZgiZgh^X]WVaY[“gYZc9^X]iZgHiZ[Vc<Zdg\Z#>c
YZcaZioiZc?V]gZcYZgHX]jaoZ^i\Z]ŽgZcY^Z7g“YZgHiVj[[ZcWZg\
YZcCZje[VYÒcYZgcVc!Z^cZgVjhYZg?j\ZcYWZlZ\jc\
]Zgkdg\Z\Vc\ZcZcjcYVbLVcYZgkd\Zadg^Zci^ZgiZc<gjeeZ#
<Zeg~\iYjgX]^]gZhX]l~W^hX]"`Vi]da^hX]Z;Vb^a^Z^hiYVh
:c\V\ZbZci[“gY^Z<ZbZ^chX]V[i[“gY^Z7g“YZgHiVj[[ZcWZg\
hX]dc[g“]Z^cZhZaWhikZghi~cYa^X]ZEÓ^X]i#
A^`Z]^hdaYZgWgdi]Zgh!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
ViiZcYZYi]Z:WZg]VgYAjYl^\<gVbbVgHX]dda^cHijii\Vgi#=Z
]VYbVcniVaZcih!lVh^ciZgZhiZY^ci]ZVgih!VcYeaVnZYi]ZXZaad#
=ZlVheVgi^XjaVgan^ciZgZhiZY^cVgX]^iZXijgZ#A^`Z]^hWgdi]Zgh!
]ZhddcWZXVbZVcVYb^gZgd[i]ZedZiHiZ[Vc<Zdg\Z#>ci]Z^g
aVhinZVghVihX]dda!i]ZHiVj[[ZcWZg\Wgdi]ZghlZgZbZbWZghd[
i]ZCZje[VYÒcYZg!VhXdjih\gdjei]ViZkdakZY[gdbi]Z<ZgbVc
ndji]bdkZbZciVcYhjeedgiZYi]Z^YZVahd[i]ZLVcYZgkd\Za
bdkZbZci#I]Z^gHlVW^Vc8Vi]da^XjeWg^c\^c\^bWjZYi]Z
Wgdi]Zgh[gdbVcZVganV\Zl^i]VhZchZd[YjinidlVgYhhdX^Zin
VhVl]daZ#
7Zgi]daY!6aZmVcYZgjcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\
WZ^YZg=Vjhbjh^`^cAVjia^c\Zc!&.&,
7Zgi]daY!6aZmVcYZg!VcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\
eaVn^c\bjh^Xid\Zi]Zg^cAVjia^c\Zc!&.&,
Come i suoi due fratelli, anche il conte Claus Schenk von Stauffenberg frequenta il ginnasio Eberhard Ludwig a Stoccarda. Ha
molteplici interessi, è dotato artisticamente e suona il violoncello.
Nutre una particolare passione per l’architettura. Al pari dei suoi
fratelli, si entusiasma precocemente per il poeta Stefan George.
Negli ultimi anni di scuola i fratelli Stauffenberg aderiscono
ai Neupfadfinder, un gruppo nato dalla Jugendbewegung
(Movimento giovanile tedesco) che si ispira al movimento del
Wandervogel. Sotto l’influsso svevo-cattolico della loro famiglia,
i fratelli Stauffenberg non tardano a considerare come un loro
dovere l’impegno al servizio della comunità.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vb×I“gbX]ZcÆ^cAVjia^c\Zc!jb&.'*
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vii]ZÆA^iiaZIdlZgÇ^cAVjia^c\Zc!XV#&.'*
6a[gZYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\b^ihZ^cZcHŽ]cZc7Zgi]daY!8aVjhjcY6aZmVcYZg
^cHijii\Vgi!&.'*
6a[gZYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\l^i]]^hhdch7Zgi]daY!8aVjh!VcY6aZmVcYZg
^cHijii\Vgi!&.'*
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\b^ihZ^cZc:aiZgcjcYYZc7g“YZgc
7Zgi]daYjcY6aZmVcYZg^cAVjia^c\Zc!jb&.'(
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\l^i]]^heVgZcihVcYWgdi]Zgh
7Zgi]daYVcY6aZmVcYZg^cAVjia^c\Zc!XV#&.'(
Claus Schenk Graf von Stauffenberg, um 1912
Alexander, Berthold und Claus Schenk Grafen von Stauffenberg beim Skilaufen auf der
Schwäbischen Alb, um 1914
Königin Charlotte von Württemberg, Claus Schenk Graf von Stauffenberg, Caroline
Schenk Gräfin von Stauffenberg, Berthold oder Alexander Schenk Graf von
Stauffenberg in Lautlingen, 1917
Alexander, Claus und Berthold Schenk Grafen von Stauffenberg im Stuttgarter Alten
Schloss
Claus Schenk Graf von Stauffenberg (rechts) mit seinen Brüdern Berthold und
Alexander auf dem Archivbau im Alten Schloss in Stuttgart, 1915
8
9
!%
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg
e Stefan George
4]RfdDTYV_\8cRWg`_DeRfWWV_SVcXf_UDeVWR_8V`cXV
4]RfdDTYV_\8cRWg`_DeRfWWV_SVcXR_UDeVWR_8V`cXV
.
9Zg9^X]iZgHiZ[Vc<Zdg\ZWZZ^cÓjhhiY^Z7g“YZg6aZmVcYZg!
7Zgi]daYjcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\
i^Z[#HZ^i&.'(o~]aZch^ZojhZ^cZb@gZ^h#<Zdg\Z!YZgVah
×BZ^hiZgÆWZoZ^X]cZil^gY!eg~\i^]geda^i^hX]"e]^adhde]^hX]Zh
9Zc`ZcZcihX]Z^YZcY#H^ZkZghiZ]Zch^X]VahIZ^aZ^cZg
kZgVcildgijc\hWZljhhiZc:a^iZ!VahKdg`~be[Zg[“gZ^c×\Z]Z^bZh
9ZjihX]aVcYÆ!YVhVb9Zc`ZcHiZ[Vc<Zdg\ZhVjh\Zg^X]iZi
^hi#<Zdg\ZhIdY^b9ZoZbWZg&.((ZghX]“iiZgi8aVjhkdc
HiVj[[ZcWZg\#He~iZgWZh^cciZgh^X]^bbZgl^ZYZgVj[Z^coZacZ
KZghZYZhAng^`Zgh!Y^Z^]bVahBVm^bZchZ^cZh=VcYZachjcY
KZg]VaiZchY^ZcZc#CdX]^cYZc?V]gZc&.)(jcY&.))o^i^ZgiZg
hZ^cZcB^ikZghX]ldgZcZc\Z\Zc“WZg<Zdg\Zh×9ZgL^YZgX]g^hiÆ#
9dX]i^Z[h^cY^cHiVj[[ZcWZg\VjX]<gjcYh~ioZYZh`Vi]da^hX]Zc
8]g^hiZcijbhkZgVc`Zgi#
6c\Z]Žg^\ZYZh@gZ^hZhjbHiZ[Vc<Zdg\Z!kdca^c`h/BVm8dbbZgZaa!8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\!?d]Vcc6cidc!6aWgZX]i<gV[kdc7ajbZci]Vah^ioZcY!6aZmVcYZgHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\!LVaiZg6cidc!7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
BZbWZghd[HiZ[Vc<Zdg\ZÉhX^gXaZ#AZ[iidg^\]i/BVm8dbbZgZaa!8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\!?d]Vcc6cidc!6aWgZX]i<gV[kdc7ajbZci]VahZViZY!6aZmVcYZgHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\!LVaiZg6cidc!7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
I]ZedZiHiZ[Vc<Zdg\ZbVYZVYZZe^begZhh^dcdci]ZWgdi]Zgh
6aZmVcYZg!7Zgi]daY!VcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\#
I]Zn_d^cZY]^hX^gXaZ^c&.'(#<Zdg\Z!l]dlVhgZ[ZggZYid
VhÆi]ZBVhiZgÇ!]VYVYZX^h^kZ^cÓjZcXZdci]Z^geda^i^XVa
VcYe]^adhde]^XVai]^c`^c\#I]ZngZ\VgYZYi]ZbhZakZhVheVgi
d[VgZhedch^WaZZa^iZ!e^dcZZgh[dgVÆHZXgZi<ZgbVcnÇ^ca^cZ
l^i]HiZ[Vc<Zdg\ZÉh^YZVh#8aVjhkdcHiVj[[ZcWZg\lVhYZZean
V[[ZXiZYWn<Zdg\ZÉhYZVi]^c9ZXZbWZg&.((#=Zd[iZcgZXVaaZY
a^cZh[gdbi]ZedZiaViZgdc!jh^c\i]ZbVhbVm^bhid\j^YZ]^h
VXi^dchVcYVii^ijYZh#>c&.)(VcY&.))]ZlVhhi^aafjdi^c\
id]^h[ZaadlXdche^gVidgh[gdb<Zdg\ZÉh9ZgL^YZgX]g^hiÆI]Z
6ci^"8]g^hiÇ#7jiHiVj[[ZcWZg\lVhVahdYZZean^chi^aaZYl^i]i]Z
8]g^hi^Vceg^cX^eaZhd[8Vi]da^X^hb#
9ZgL^YZgX]g^hi
<ZY^X]ikdcHiZ[Vc<Zdg\Z
9ZgL^YZgX]g^hiÆI]Z6ci^"8]g^hiÇ
EdZbWnHiZ[Vc<Zdg\Z
I=:6CI>"8=G>HI
È=ZXdbZhYdlci]ZbdjciV^cÕ]ZhiVcYh^ci]Z\gdkZ
LZÉkZhZZc^idjghZakZhÕ]ZijgchlViZgidl^cZ
6cYheZV`hl^i]i]ZYZVY^ci]Z^g\gVkZh#É
DXdjaYndjWji]ZVgVaabnaVj\]iZgWnc^\]i/
Cdlbn]djg]VhXdbZÕcdlbnigVehcVehh]jiÕ
Cdli]ZÒh]hl^bhigV^\]i^cidi]ZcZi#
I]Zl^hZVcYi]Z[ddahÅi]ZeZdeaZ\dcZbVYÕ
I]ZigZZhVgZjegddiZYÕi]ZXdgc^hVaaigVbeaZYÕ
BV`ZlVn[dgi]Zh]dVad[i]ZgZk^kZY#
I]ZgZÉhcdldg`d[]ZVkZc>ldcÈiYd[dgndj#
Hda^iiaZ^hb^hh^c\!ndjYdcÉihedii]Z[gVjY
L^i]ndjghZchZhhdWViiZgZYVcYWgj^hZY#
>ÉaabV`Zndjl]ViÉha^\]iÉhiZVYd[]ZVknVcYgVgZ
6i]^c\i]ViÉha^`Z\daYdcanbVYZdjid[XaVnÕ
I]ViÉha^`ZhXZciVcYa^`ZhVeVcYa^`Zhe^XZÅ
6cYYdl]Vii]Z\gZViegde]ZicZkZgYVgZYYd/
I]ZVgiÅl^i]djiXaZVg^c\VcYhdl^c\VcYWj^aY^c\Å
D[YgV^c^c\i]ZedlZghi]ViVgZhidgZY#
BZ^c\Za^ZWiZgBZ^hiZg
7VY@daWZg\!&&#,#(&#
BnWZadkZYBVhiZg!
7VY@daWZg\!?jan&&!&.(&#
9^Z^cc^\hiZcL“chX]ZjcYVaaZhhX]ŽcZ
oj9Z^cZb\ZWjgihiV\
BnkZgnWZhil^h]ZhVcYbVcn]VeengZijgchd[i]ZYVn
dcndjgW^gi]YVn
9^Z]^Zh^\Z@jg]Vi\aVjWZ^X]\Vco\ji\ZiVc#>cl^ZlZ^iYZg
X]gdc^hX]ZchVX]ZVW\Z]da[Zc^hi`Vcch^X]cVi“ga^X]Zghi^baVj[YZgOZ^i
]ZgVjhhiZaaZc#6cbZ^cZbBV\Zc^hic^X]ihedh^i^kZh\Z[jcYZcldgYZc#
6aaZgY^c\hlVgY^ZJciZghjX]jc\VjX]gZX]ilZc^\“WZgoZj\ZcY#9VhhY^Z
HVX]ZcZgkŽhhZ^^hiY^Z“Wa^X]ZjcYW^aa^\ZVjhgZYZ#?ZYZc[Vaah]ViVWZg
YVhhZ]ggZ\Zab~hh^\ZjcYgj]^\ZAZWZc]^ZgVjX]YZbBV\Zc\ji\ZiVc
VjhhZgYZb]VWZ^X]YVhgVjX]ZchiVg`Z^c\ZhX]g~c`i0YZccZh^hi`Z^cljcYZg
YVhhYZg]VcYZah“Wa^X]Zb^hiiVWV`[“gZ^cZcZbeÒcYa^X]ZcbV\ZchX]~Ya^X]
^hi#LZiiZglVgW^hkdg`jgoZb\ji>b“Wg^\ZclVgZh]^ZgVWZgjcWZhX]gZ^Wa^X]
aVc\lZ^a^\#9jgX]Y^Z@jglVgbVcVjX]hdWZ]^cYZgi!YVhhbVcc^X]ih
kZgc“c[i^\ZhVc[Vc\Zc`dcciZjbY^ZOZ^iidiojhX]aV\Zc#>X]]VWZ_Zioi[“g
a~c\ZgZOZ^io^Zba^X]\Zcj\kdcYZgHZZjcY`Vccb^g\jiYZc`Zcl^ZhViiYZg
BZ^hiZgY^Z@^ZaZgaVcYhX]V[icVX]Z^c^\ZgOZ^i]ViiZ#B^iiZc~X]hiZgLdX]Z
[V]gZ^X]ojg“X`cVX]7W\#P7VbWZg\R#L^Zh^X]YZgHdbbZglZ^iZg]^c[“g
b^X]Zcil^X`Zacl^gYl^gYh^X]ZghiYdgi]ZgVjhhiZaaZc#
I]ZXjgZ]ZgZ]VhYdcZbZ\ddY!>i]^c`#>il^aaiV`ZhdbZi^bZ!
d[XdjghZ!idhZZ]dl[Vg^i]Vh]ZaeZYbZl^i]bnX]gdc^XegdWaZb#I]ZgZ
lVhcdedh^i^kZY^V\cdh^hdcbnhidbVX]#=dlZkZg!i]ZZmVb^cVi^dclVh
cdiiZgg^WanXdck^cX^c\#>i^hi]ZjhjVaVcYZVh^ZhiZmXjhZidWaVbZ^idc
VcZgkdjhXdcY^i^dc#7ji^cVcnXVhZ!i]ZkZgnlZaa"gZ\jaViZYVcYXVab
a^[Z]ZgZ]VhYdcZbnhidbVX]\ddY#>]VkZVahdXjiYdlcbnhbd`^c\
Xdch^YZgVWan0[dg^i^hcdihjgeg^h^c\i]Vii]ZWVYidWVXXd\ZcZgVaan
VkV^aVWaZ]VgbhVhZch^i^kZhidbVX]#I]ZlZVi]Zg]VhWZZc\ddYjci^a
gZXZcian#6eVgi[gdbi]Vi!i]dj\]!^i]VhWZZc^cYZhXg^WVWanWdg^c\]ZgZ#
I]ZXjgZlVhhdgZhig^Xi^c\i]VidcZlVhjcVWaZidYdVcni]^c\bZVc^c\[ja
ideVhhi]Zi^bZ#>]VkZcdl]VYfj^iZZcdj\]d[i]ZhZV[dgVadc\i^bZ
VcYXVclZaa^bV\^cZ]dli]ZBVhiZglVhh^X`d[i]ZaVcYhXVeZVgdjcY
@^ZaV[iZgVl]^aZ#>l^aagZijgcid7W\#P7VbWZg\R^ci]Zb^YYaZd[cZmi
lZZ`#Dcanl]Zc>VbWVX`i]ZgZl^aa>ÒcYdjil]Vii]ZhjbbZg]Vh^c
hidgZ[dgbZ#
=^Zg`dbbZchi~cY^\l^aYZ\Zg“X]iZ“WZg7Zga^cVc#7^h]ZglVg
Zh_V^bbZgjch^cc#IgdioYZb`VccbVch^X]YZh\Z[“]ahhX]lZgZglZ]gZc!
YVhhZhY^Zh_V]g^b=ZgWhidYZgL^ciZgYdX]cdX]:gchilZgYZcl“gYZ#
6WZg^chdaX]ZglZ^hZ]ZjiZkdgVjhojYZc`Zc^hiZWZchdjcYVc`WVgVah
olZX`adh#9VhjckZgbZ^Ya^X]Zl^gYYdX]`dbbZcjcYYVhhZhVj[Z^c^\Z
?V]gZjcYZ^c^\ZbZchX]ZcaZWZcjcYhX]^X`hVaZbZ]gdYZgb^cYZgc^X]i
Vc`dbbi\aVjWZ^X]^col^hX]Zc\ZaZgcioj]VWZc#@“hhZhZ]gYZc;gVc`#
LZ`ZZe]ZVg^c\l^aYgjbdghVWdji7Zga^c]ZgZ#Hd[Vg^i]VhVaa
WZZccdchZchZ#CZkZgi]ZaZhh!^i^h]VgYidgZh^hii]Z[ZZa^c\i]Vii]^c\hbVn
nZiijgchZg^djh^ci]Z[Vaadgl^ciZgd[i]^hnZVg#7jii]^c`^c\V]ZVYa^`Z
i]VicdlVYVnh^hi]Vc`aZhhVcYed^ciaZhh#I]Z^cZk^iVWaZl^aaXdbZVcnlVn!
VcY>WZa^ZkZ>]VkZaZVgciWncdli]ViV[ZlnZVghVcYV[Zl]jbVca^kZh
bdgZdgaZhhVgZd[cdVXXdjci#BVcn`^hhZhid;gVc`#
:hjbVgbijcY`“hhi9^X]
>ZbWgVXZVcY`^hhndj#
9Z^c
Ndjgh!
8aVjh
7g^Z[kdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VcHiZ[Vc<Zdg\ZVjh7VY@daWZg\!
&&#?ja^&.(&
8aVjh
AZiiZg[gdb8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\idHiZ[Vc<Zdg\Zlg^iiZc^c7VY@daWZg\!
?jan&&!&.(&
I]Zeg^cXZd[i]ZkZgb^cÉhZmiZcY^c\]^hgZVabÕ
CdigZVhjgZiddgVgZÕcdajX`i]ViÉhcdi]^h#
Id]Zaal^i]i]ZdjigV\ZY[Zl
NdjgZ_d^XZÕYZa^\]iZYWnYZk^a^h]egZiZcXZÕ
LVhi^c\l]ViÉhaZ[icdld[nZhiZgnZVgÉhcZXiVg
6cYdcan[ZZacZZY[VgiddaViZ#
I]Zcndj]Vc\Vaandjgidc\jZhdci]ZYg^ZY"djidaYigdj\]Õ
GjcXgVona^`ZWZVhih^ci]Z[VgbnVgYVÓVbZ#
6cYi]ZigjbeZihhdjcYdji^cVaVgb#
HiZ[Vc<Zdg\Zb^i8aVjhjcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\^c7Zga^c!CdkZbWZg&.')
6j[cV]bZ/AjYl^\I]dgbVZ]aZc
HiZ[Vc<Zdg\Zl^i]8aVjhVcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\^c7Zga^c!CdkZbWZg&.')
E]did/AjYl^\I]dgbVZ]aZc
Angehörige des Kreises um Stefan George, von links: Max Commerell, Claus Schenk
Graf von Stauffenberg, Johann Anton, Albrecht Graf von Blumenthal (sitzend),
Alexander Schenk Graf von Stauffenberg, Walter Anton, Berthold Schenk Graf von
Stauffenberg
Stefan George con il conte Claus Schenk von Stauffenberg a Berlino, novembre 1924
10
Il poeta Stefan George
esercitò un profondo influsso sui fratelli Alexander,
Berthold e Claus Schenk
von Stauffenberg. A partire
dal 1923 essi fanno parte
del suo cenacolo. George,
che è definito in termini
di “maestro”, permea in
maniera decisiva il loro
pensiero politico-filosofico.
Si sentono parte di un’élite
consapevole, precursori di
una “Germania segreta”,
ispirata al pensiero di George. La morte del poeta nel
dicembre 1933 sconvolge
Claus von Stauffenberg.
In seguito gli torneranno
spesso alla mente singoli
versi del poeta, che, a mo’
di massime, ispireranno le
sue azioni e la sua condotta. Ancora negli anni 1943
e 1944 recita ai membri
del complotto da lui capeggiato “Der Widerchrist”
(L’anticristo) di George. Ma
in Stauffenberg sono profondamente radicati anche i
princìpi del cattolicesimo.
“Der Widerchrist” (L’anticristo),
poesia di Stefan George
THE ANTI-CHRIST
‘He comes down the mountain · he stands in the grove!
We’ve seen it ourselves · he turns water to wine
And speaks with the dead in their graves.’
O could you but hear all my laughter by night:
Now my hour has come · now my trap snaps shut ·
Now the fi sh swim straight into the net.
The wise and the fools — the people gone mad ·
The trees are uprooted · the corn is all trampled ·
Make way for the shoal of the revived.
There’s no work of heaven I won‘t do for you.
So little is missing, you don’t spot the fraud
With your senses so battered and bruised.
I’ll make you what’s light ’stead of heavy and rare
A thing that’s like gold only made out of clay ·
That’s like scent and like sap and like spice —
And do what the great prophet never dared do:
The art — without clearing and sowing and building —
Of draining the powers that are stored.
The prince of the vermin’s extending his realm ·
No treasure too rare · no luck that’s not his.
To hell with the outraged few!
You rejoice · delighted by devilish pretence ·
Wasting what’s left now of yesteryear’s nectar
And only feel need far too late.
Then you hang all your tongues on the dried-out old
trough ·
Run crazy like beasts in the farmyard afl ame.
And the trumpets sound out in alarm.
Lettera inviata dal conte Claus Schenk von Stauffenberg a Stefan George da Bad Kolberg,
11 luglio 1931
Mein geliebter Meister!
Die innigsten Wünsche und alles schöne zu Deinem geburtstag!
Die hiesige Kur hat glaube ich ganz gut getan. Inwieweit der chronischen sache abgeholfen ist kann
sich natürlich erst im lauf der Zeit herausstellen. An meinem Magen ist nichts positives gefunden
worden.
Allerdings war die Untersuchung auch recht wenig überzeugend. Dass die Sache nervös sei ist
die übliche und billige ausrede. Jedenfalls hat aber das sehr regelmässige und ruhige Leben hier
auch dem Magen gut getan ausserdem habe ich das rauchen stark eingeschränkt; denn es ist kein
wunder dass der handelsübliche misttabak für einen empfi ndlichen magen schädlich ist. Wetter
war bis vor kurzem gut Im übrigen war es hier aber unbeschreiblich langweilig. Durch die Kur war
man auch so behindert, dass man nichts vernünftiges anfangen konnte um die Zeit totzuschlagen.
Ich habe jetzt für längere Zeit ziemlich genug von der See und kann mir gut denken wie satt der
Meister die Kieler landschaft nach einiger Zeit hatte. Mitte nächster Woche fahre ich zurück nach
Bbg. [Bamberg]. Wie sich der Sommer weiterhin für mich entwickeln wird wird sich erst dort
herausstellen. Hier kommen ständig wilde gerüchte über Berlin an. Bisher war es ja immer unsinn.
Trotzdem kann man sich des gefühls schwer erwehren, dass es dies jahr im Herbst oder Winter doch
noch Ernst werden würde.
Aber in solcher weise heute vorauszudenken ist ebenso undankbar als zwecklos. Das unvermeidliche wird doch kommen und dass es auf einige Jahre und einige menschenleben und schicksale
mehr oder minder nicht ankommt glaube ich inzwischen gelernt zu haben. Küsse sehr den Frank.
Es umarmt und küsst Dich
Dein Claus
11
!&
Poesie giovanili
;fXV_UXVUZTYeV
6Rc]jA`V^d
Nel novembre 1923 il conte Claus Schenk
von Stauffenberg dedica al fratello
Berthold un ciclo di poesie che risente
molto dell’influsso di Stefan George.
.
>bCdkZbWZg&.'(l^YbZi
8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\hZ^cZb7gjYZg
7Zgi]daYbZ]gZgZ<ZY^X]iZ!
Y^ZhiVg`YZc:^cÓjhhHiZ[Vc
<Zdg\Zhhe^Z\Zac#
>cCdkZbWZg&.'(8aVjhHX]Zc`
<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\lgdiZ
hZkZgVaedZbhYZY^XViZYid]^h
Wgdi]Zg7Zgi]daYi]Vih]dlZY
i]Zhigdc\^cÓjZcXZd[HiZ[Vc
<Zdg\Z#
Poesie dedicate dal conte Claus Schenk von Stauffenberg al fratello Berthold, 1923
>]ZVgYndj]Vc`Zg^c\[dgdcZldgi]nd[i]Z
8g^bhdcÕnZicdWdYnXVbZidiV`Zi]ZhXZeiZg
[dgndj
;dgndj[ddandjghZakZhl^i]^aajhdgn^bV\Zh
Cd!cdWdYnWg^c\h]dcdgidi]Zjc[dgbZYbVhhÕ
ndjÕVhVc^Yda#
DcanVX]dhZc[ZlVgZYZhi^cZYidhZZ
DcanVX]dhZc[Zl]VkZYgZVbZYd[i]ZcdWaZ]Zgd
I]Zn]daYi]Z^geZVXZÕ]VkZcdi]^c\^cXdbbdcl^i]ndj
I]Zn`cZZa^c[V^i]Vii]ZBVhiZgÉhhiZeh#
>ÉkZd[iZc]ZVgY\gZVihdc\hgZhdjcY^c\
>ÉkZYgZVbZYd[`^c\hbVcnVi^bZ#
IV`Z]ZZYd[i]Z\gZViZhiGdbVc[gdbVadc\"Y^hiVciV\Z
6cYaZibZh^c\YgZVbhVhldgYhd[igji]#
7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VahBdYZaa[“gYZc7^aY]VjZg6#=ZYWaddb!&.',
7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VhVbdYZa[dgi]ZhXjaeidg6#=ZYWaddb!&.',
I]jh!l]ZcZkZg>\di]gdj\]aVcY/
I]ZcVi^kZhd^a!k^\dgdjhZVgi]d[djg[Vi]ZghÉZm^hiZcXZ
BnegdeZgin
I]Zeadj\]bZcd[VaViZg]VgkZhiXjai^kVi^c\
BnkVhhVaeZdeaZ
I]Z[VXZd[i]ZX^i^Zhl]ZgZeZdeaZÉhhigZc\i]VcYeg^cXZh
jc^iZY
6ibneaZVhjgZ#
Hdl^i]^cbZ^hbnhiZg^djh`cdlaZY\Z[dgbVhiZgn
6cYndji]i]VihZchZh[jijgZhigZc\i]VcY\gZVicZhh#
DXX^YZci>
DXX^YZci>>
LZVgZhi^aai]Z[ViZd[i]ZldgaYVcYVa^kZ
CdcZZYidaVbZcidjgadi#
I]ZbZgXZcVgn[Zaadlhl]dXgZY^idcani]Z[dgZ^\c
VcY[VahZ
H]djaY]daYi]Z^gidc\jZh!
LZgZdjgbdi]Zghl]dgZh!i]ZcÅ
I]Vieg^YZ^cdjg]Zg^iV\Zh]djaYWZXdciZbei^WaZ4
>adkZidYZakZ^ciddaYiVaZhd[]ZgdZh
6cY[ZZaV`^cidhjX]cdWaZYZZYh
6cYWaddYXgdlcZYl^i][VbZ#
L]ZgZkZg\gZVicZhh^hhi^aa\gZViVcYYZZYVX`cdlaZY\ZY
CZkZgh]VaabV_ZhinWZXdlVgYan]nedXg^i^XVa#
;dg^[6aZmVcYZglVhbV\c^ÒXZci!8VZhVgedlZg[ja
EaVidl^hZVcY6X]^aaZhWZVji^[ja
L]ZgZldjaYedlZg!l^hYdbVcYbV\c^ÒXZcXZ!
;VbZVcYWZVjinWZ[djcY!^[lZY^Ycdi]VkZi]ZbÅ
LZ!i]ZWadcY]Z^ghidi]ZHiVj[ZghVcYDiidc^Vch#
;dgi]^h>adkZi]Z\gZVibZcd[Wn\dcZYVnh
JcYZgi]Z^gheZaaWVgZaneVaeVWan\gdl^c\^cl^aa
CdaZhhWdgcd[<dY#
>XdjaYcdiYdl^i]djii]ZdaYZcYVnh
L]ZgZldjaY>add`idhZZbna^[Z
>[cdi^ci]Za^kZhd[i]ZcdWaZhi4
<ZY^X]iZkdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\[“ghZ^cZc7gjYZg7Zgi]daY!&.'(
EdZbhlg^iiZcWn8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\[dg]^hWgdi]Zg7Zgi]daY!&.'(
7Zgi]daYjcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\!jb&.'*
7Zgi]daYVcY8aVjhHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\!XV#&.'*
Il conte Berthold Schenk von Stauffenberg posa per lo scultore A. Hedbloom, 1927
I conti Berthold e Claus Schenk von Stauffenberg, 1935 circa
12
I heard you hankering for one worthy of the
Crimson · yet nobody came to take the scepter
for you
For you fool yourselves with illusory images
No, nobody brings honor to the unformed mass ·
you · as an idol.
Only a chosen few are destined to see
Only a chosen few have dreamed of the noble
hero
They hold their peace · have nothing in common
with you
They kneel in faith at the Master’s steps.
I’ve often heard great songs resounding
I’ve dreamed of kings many a time.
Take heed of the greatest Roman from a longdistant age
And let me sing dreams as words of truth.
Occident I
We are still the fate of the world and alive
No need to lament our lot.
The mercenary fellows who credit only the
foreign
and false
Should hold their tongues,
Were our mothers whores, then —
That pride in our heritage should be contemptible?
Wherever greatness is still great and deed
acknowledged
Never shall majesty be cowardly hypocritical.
For if Alexander was magnifi cent, Caesar
powerful
Plato wise and Achilles beautiful
Where would power, wisdom and magnifi
cence,
Fame and beauty be found, if we did not have
them —
We, the blond heirs to the Staufers and
Ottonians.
Thus, whenever I go through land:
The native soil, vigorous earth of our fathers’
existence
My property
The ploughmen of a later harvest cultivating
My vassal people
The face of the cities where people’s strength
and princes
united
At my pleasure.
So within me is mysterious knowledge for
mastery
And youth that senses future strength and
greatness.
Occident II
I love to delve into old tales of heroes
And feel akin to such noble deeds
And blood crowned with fame.
I could not do without the olden days
Where would I look to see my life
If not in the lives of the noblest?
For this I love the great men of bygone days
Under their spell barely palpably growing
in will
No less born of God.
13
!'
L’ufficiale di carriera
5Vc3VcfWd`WÎkZVc
EYV@WÎTVc
.
:cYZ&.'*hiZ]i[“g8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\YZg
:cihX]ajhh[Zhi!7Zgj[hd[Òo^ZgojlZgYZc#IgdiohZ^cZgZ]Zg
hX]lVX]Zc@dchi^iji^dc!Y^Z^]bl~]gZcYYZgHX]jaoZ^i^bbZg
l^ZYZgEgdWaZbZWZgZ^iZi]Vi!l^aaZgZ^cZb^a^i~g^hX]ZAVj[WV]c
Z^chX]aV\ZcjcYhdhZ^cZbKViZgaVcYY^ZcZc#6b&#6eg^a&.'+
ig^iiHiVj[[ZcWZg\^cYVh&,#7VnZg^hX]ZGZ^iZg"GZ\^bZci^c
7VbWZg\Z^c#Ol^hX]ZcD`idWZg&.',jcY6c[Vc\6j\jhi&.'-
WZhjX]iZgoZ]cBdcViZY^Z>c[VciZg^Z"HX]jaZ^c9gZhYZc#Ojb
;~]cg^X]WZ[ŽgYZgi!l^gYHiVj[[ZcWZg\^b=ZgWhi&.'-Vj[Y^Z
@VkVaaZg^Z"HX]jaZcVX]=VccdkZg\ZhX]^X`ijcY]^Zgojb:cYZYZg
6jhW^aYjc\Vb&#6j\jhi&.'.ojbDWZg[~]cg^X]WZ[ŽgYZgi#:g^hi
Z^cVjh\ZoZ^X]cZiZgGZ^iZg!VjX]hZ^cZb^a^i~g^hX]Zc;~]^\`Z^iZc
jcY@Zccic^hhZa^Z\ZclZ^i“WZgYZb9jgX]hX]c^ii#HiVj[[ZcWZg\
^hiHZX]hiWZhiZgYZh@g^Z\hhX]ja_V]g\Vc\hjcY7ZhiZgYZg
@VkVaaZg^ZjcYZg]~aicVX]YZgD[Òo^Zgheg“[jc\^c=VccdkZg
Vb&,#6j\jhi&.'.Z^cZc:]gZch~WZa×[“g]ZgkdggV\ZcYZ
AZ^hijc\ZcÆ#HZ^iYZb&#?VcjVg&.(%^hi8aVjhkdcHiVj[[ZcWZg\
AZjicVci^cYZg7VbWZg\Zg6jhW^aYjc\h":h`VYgdchZ^cZh
GZ\^bZcih#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VahZ^c[VX]ZgHdaYVi!&.'+$',
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VhVhdaY^Zg!&.'+$,
8aVjhjcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\b^i^]gZgBjiiZg
8Vgda^cZHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\!jb&.'8aVjhVcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[ZckdcHiVj[[ZcWZg\l^i]i]Z^gbdi]Zg!
8Vgda^cZHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\!XV#&.'-
7ni]ZZcYd[&.'*!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\lVh
ÒgbangZhdakZYidWZVcVgbnd[ÒXZg#9Zhe^iZ]^hgVi]ZglZV`
Xdchi^iji^dc!l]^X]]VYXVjhZYegdWaZbhi]gdj\]dji]^h
hX]ddaYVnh!]ZX]dhZVb^a^iVgnXVgZZgidhZgkZ]^hXdjcign#
HiVj[[ZcWZg\_d^cZYi]Z&,i]7VkVg^Vc8VkVagnGZ\^bZci^c
7VbWZg\dc6eg^a&!&.'+#=ZViiZcYZYi]Z>c[Vcign6XVYZbn
^c9gZhYZc[dgiZcbdci]h[gdbDXidWZg&.',idZVgan6j\jhi
&.'-#>ci]ZgVc`d[Zch^\c!HiVj[[ZcWZg\lVhhZciidi]ZXVkVagn
hX]dda^c=VcdkZg^ci]Z[Vaad[&.'-!l]ZgZ]ZlVhegdbdiZYid
hZc^dgZch^\cVii]ZZcYd[]^higV^c^c\dc6j\jhi&!&.'.#=Z
lVhVcZmXZaaZci]dghZbVcl^i]b^a^iVgnh`^aahVcY`cdlaZY\Z
[VgVWdkZVkZgV\Z#HiVj[[ZcWZg\lVhi]Zh^mi]WZhihijYZci^c
]^hnZVgVib^a^iVgnXdaaZ\ZVcYi]ZWZhiXVkVagnhijYZci!VcY
gZXZ^kZYVc]dcdgVgnhVWZgÆ[dgdjihiVcY^c\VX]^ZkZbZciÇV[iZg
]^hd[ÒXZgÉhZmVb^cVi^dc^c=VcdkZgdc6j\jhi&,!&.'.#8aVjh
kdcHiVj[[ZcWZg\WZXVbZVhZXdcYa^ZjiZcVci^ci]ZigV^c^c\
hfjVYgdcd[]^hgZ\^bZci^c7VbWZg\dc?VcjVgn&!&.(%#
„Das erzieherische Vorbild seines
Lehrers [George], dessen Ethos
der Tat und dessen Hoffnung
auf ein neues Deutschland
können Stauffenberg beeinflußt
haben, sich einem Beruf
zuzuwenden, bei dem er alle
seine Neigungen vereinigen
konnte: Exakte Planungsarbeit,
Menschenerziehung,
Verantwortung und Dienst an der
Allgemeinheit.“
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vj[hZ^cZbE[ZgY×?V\YÆ
C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\dc]^h]dghZ?V\Y
“The educational example of his
teacher [George], his ethos of
the deed and his hope for a new
Germany may have influenced
Stauffenberg to choose a
profession in which he was able
to combine all his inclinations:
precise planning, training of men,
responsibility, and service to the
community in general.”
Alla fine del 1925 il conte Claus Schenk
von Stauffenberg decide di diventare
ufficiale di carriera. Nonostante la sua costituzione piuttosto debole, che negli anni
di scuola gli ha causato ripetuti problemi,
vuole abbracciare una carriera militare e
servire la patria. Il 1° aprile 1926 Stauffenberg entra nel 17° reggimento di cavalleria
di Bamberga. Fra l’ottobre 1926 e i primi di
agosto del 1927 frequenta per dieci mesi
la Scuola di fanteria a Dresda. Ottenuta la
promozione ad allievo ufficiale, nell’autunno del 1928 Stauffenberg viene mandato
alla Scuola di cavalleria di Hannover,
dove, al termine della sua formazione, il
1° agosto 1929 viene promosso aspirante
ufficiale. È un eccellente cavallerizzo e
le sue conoscenze e competenze militari
sono di gran lunga superiori alla media.
Stauffenberg si piazza al sesto posto fra i
migliori allievi dell’Accademia militare e al
primo posto fra quelli della Scuola di cavalleria e ottiene, dopo l’esame da ufficiale
a Hannover il 17 agosto 1929, la sciabola
d’onore “per prestazioni straordinarie”.
Dal 1° gennaio 1930 Claus von Stauffenberg è tenente nello squadrone di formazione di Bamberga del suo reggimento.
“L’esempio educativo del suo
maestro [George], la sua etica
dell’azione e la sua speranza in una nuova Germania
possono aver persuaso
Stauffenberg ad abbracciare una professione in cui
potesse coniugare tutte le
sue inclinazioni: puntigliosa
pianificazione, educazione
dell’uomo, responsabilità e
spirito di servizio a favore
della comunità.”
Contessa Nina Schenk
von Stauffenberg
C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^c7VbWZg\!&.(%
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^c7VbWZg\!&.(%
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con i gradi di soldato semplice, 1926-27
I conti Claus e Berthold Schenk von Stauffenberg con la madre la contessa Caroline
Schenk von Stauffenberg, 1928 circa
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg in sella al suo cavallo “Jagd”
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg a Bamberga, 1930
14
15
!(
Matrimonio e famiglia
9VZcRef_U7R^Z]ZV
>RccZRXVR_U7R^Z]j
.
>bCdkZbWZg&.(%kZgadWih^X]8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\b^iC^cV;gZ^^ckdcAZgX]Zc[ZaY!YZgIdX]iZgZ^cZh
[g“]ZgZc`V^hZga^X]Zc<ZcZgVa`dchjah#LZ^aHiVj[[ZcWZg\Y^Z
@g^iZg^ZcYZgGZ^X]hlZ]g[“gZ^cZ:]ZZgaVjWc^hÄ',AZWZch_V]gZ
dYZgVX]i9^Zchi_V]gZÄZghi&.()Zg[“aai]~iiZ!WaZ^WiY^Z
KZgadWjc\ojc~X]hi\Z]Z^b#CVX]Z^cZgHdcYZgZgaVjWc^hÒcYZi
Y^Z=dX]oZ^iYVcc^bHZeiZbWZg&.((^c7VbWZg\hiVii#>b?ja^
&.()l^gYYZgHd]c7Zgi]daY!^b?ja^&.(+YZgHd]c=Z^bZgVc!^b
BV^&.(-YZgHd]c;gVcoAjYl^\\ZWdgZc!^bCdkZbWZg&.)%
[da\iY^ZIdX]iZgKVaZg^Z#9^ZolZ^iZIdX]iZg@dchiVcoZl^gYZghi
cVX]HiVj[[ZcWZg\hIdY^b?VcjVg&.)*l~]gZcYYZg×H^eeZc]V[iÆ
kdcC^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\\ZWdgZc#Ol^hX]Zc
&.(+jcY&.(-aZWiY^Z;Vb^a^Z^c7Zga^c!kdc&.(-W^h&.)(
^cLjeeZgiVa!hZ^i?ja^&.)(l^ZYZg^c7VbWZg\#HiVj[[ZcWZg\h
KZg]~aic^hojhZ^cZc@^cYZgc^hiZc\jcY]Zgoa^X]#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\jcYhZ^cZ;gVjC^cVkdgYZg7VbWZg\ZgHi#"?V`dWh"@^gX]Z
cVX]YZg`^gX]a^X]ZcIgVjjc\Vb'+#HZeiZbWZg&.((
>cCdkZbWZg&.(%!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\\di
Zc\V\ZYidC^cV;gZ^^ckdcAZgX]Zc[ZaY!i]ZYVj\]iZgd[V[dgbZg
^beZg^VaXdchja\ZcZgVa#=dlZkZg!i]Z6gbnY^YcdiVaadld[ÒXZgh
idbVggnjcaZhhi]ZnlZgZdkZg',nZVghdaYdg]VYYdcZZ^\]i
nZVghÉhZgk^XZ#6hHiVj[[ZcWZg\ldjaYdcan]VkZWZZcZa^\^WaZ
^c&.()!i]ZXdjeaZ\diZc\V\ZYhZXgZianVcYdWiV^cZYheZX^Va
Y^heZchVi^dc[dgi]ZlZYY^c\!l]^X]lVh]ZaY^c7VbWZg\^c
HZeiZbWZg&.((#I]Z^ghdc7Zgi]daYlVhWdgc^c?jan&.()!
[daadlZYWnVcdi]Zghdc!=Z^bZgVc!^c?jan&.(+!VcYi]Zc;gVco
AjYl^\^cBVn&.(-0i]Z^gÒghiYVj\]iZg!KVaZg^Z!lVhWdgc^c
CdkZbWZg&.)%#I]Zndjc\ZgYVj\]iZg!@dchiVcoZ!lVhWdgc
^c?VcjVgn&.)*V[iZgHiVj[[ZcWZg\ÉhYZVi]!Yjg^c\i]Zi^bZ
i]ViC^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\lVh^cH^eeZc]V[i
^beg^hdcbZci[dg[Vb^a^Zh]ZaYgZhedch^WaZ[dgi]Zdeedh^i^dcVa
eda^i^XVaVXi^k^i^Zhd[VgZaVi^kZ#I]Z[Vb^ana^kZY^c7Zga^c[gdb
&.(+id&.(-!^cLjeeZgiVa[gdb&.(-id&.)(!VcYgZijgcZYid
7VbWZg\^c?jan&.)(#HiVj[[ZcWZg\]VYVkZgnXadhZVcYadk^c\
gZaVi^dch]^el^i]]^hX]^aYgZc#
C^cV;gZ^^ckdcAZgX]Zc[ZaYjcY8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!&.(&
C^cV;gZ^^ckdcAZgX]Zc[ZaYVcY8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!&.(&
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VcY]^hl^[ZC^cVdjih^YZHi#?VXdWÉh8]jgX]^c7VbWZg\
V[iZgi]Z^glZYY^c\dcHZeiZbWZg'+!&.((
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\b^ihZ^cZcHŽ]cZc;gVcoAjYl^\jcY=Z^bZgVc
^cLjeeZgiVa!&.)%
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\l^i]]^hhdch;gVcoAjYl^\VcY=Z^bZgVc
^cLjeeZgiVa!&.)%
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\b^ihZ^cZcHŽ]cZc7Zgi]daY!;gVcoAjYl^\jcY=Z^bZgVc
^cLjeeZgiVa!&.)%
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\l^i]]^hhdch7Zgi]daY!;gVcoAjYl^\!VcY=Z^bZgVc
^cLjeeZgiVa!&.)%
Nel novembre 1930 Claus Schenk von Stauffenberg si fidanza
con la baronessa Nina von Lerchenfeld, figlia di un ex console
generale dell’impero. Poiché Stauffenberg sarebbe rientrato nei
criteri posti dalle forze armate del Reich per un permesso di matrimonio – aver compiuto 27 anni o servito otto anni nell’esercito
– non prima del 1934, per il momento il fidanzamento resta
segreto. Ottenuto un permesso straordinario, il matrimonio può
finalmente essere celebrato nel settembre 1933 a Bamberga. Nel
luglio 1934 nasce il figlio Berthold, nel luglio 1936 il figlio Heimeran, nel maggio 1938 il figlio Franz Ludwig, nel novembre 1940
segue la figlia Valerie. La seconda figlia, Konstanze, viene data
alla luce dalla contessa Nina Schenk von Stauffenberg solo dopo
la morte del marito, nel gennaio 1945, durante la Sippenhaft
(detenzione per responsabilità penale familiare). Dal 1936 al
1938 la famiglia vive a Berlino, dal 1938 al 1943 a Wuppertal, dal
luglio 1943 di nuovo a Bamberga. Stauffenberg ha un rapporto
molto stretto e cordiale con i suoi figli.
C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\b^i^]gZc@^cYZgc7Zgi]daY!=Z^bZgVc!KVaZg^ZjcY
;gVcoAjYl^\^cLjeeZgiVa!6eg^a&.)&
C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\l^i]]ZgX]^aYgZc7Zgi]daY!=Z^bZgVc!KVaZg^Z!VcY
;gVcoAjYl^\!LjeeZgiVa!6eg^a&.)&
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con sua moglie Nina davanti alla Chiesa di San
Giacomo a Bamberga dopo la celebrazione del matrimonio il 26 settembre 1933
La contessa Nina Schenk von Stauffenberg con i figli e le figlie Berthold, Heimeran,
Valerie e Franz Ludwig a Wuppertal, aprile 1941
La baronessa Nina von Lerchenfeld e il conte Claus Schenk von Stauffenberg, 1931
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con i figli Franz Ludwig e Heimeran a
Wuppertal, 1940
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con i figli Berthold, Franz Ludwig e Heimeran
a Wuppertal, 1940
16
17
!)
Stauffenberg e la presa del potere nazista
DeRfWWV_SVcXf_UUZV_ReZ`_R]d`kZR]ZdeZdTYV>RTYeSVc_RY^V
DeRfWWV_SVcXR_UeYV?RkZER\V`gVc`WA`hVc
.
9^Z6c\Z]Žg^\ZcYZh@gZ^hZhjbHiZ[Vc<Zdg\ZhiZ]ZcYZg
eVgaVbZciVg^hX]Zc9Zbd`gVi^ZYZgLZ^bVgZgGZejWa^`b^i
H`Zeh^h\Z\Zc“WZg#KdgYZgGZ^X]heg~h^YZciZclV]a&.('heg^X]i
h^X]HiVj[[ZcWZg\[“g=^iaZgVjh!dWld]aZgVahHdaYVic^X]i
l~]aZcYVg[#9ZcCVi^dcVahdo^Va^hbjhWZjgiZ^aiZgVc[~c\a^X]
edh^i^kjcYWZ\g“›iY^Z:gcZccjc\=^iaZghojbGZ^X]h`VcoaZg
Vb(%#?VcjVg&.((#6cY^ZhZbIV\\Zg~iZg^cJc^[dgb^c
Z^cZWZ\Z^hiZgiZBZchX]ZcbZc\Z!Y^Z=^iaZg[Z^Zgi!jcYhZioi
h^X]b^iVcY^ZHe^ioZYZhOj\Zh#HiVj[[ZcWZg\hZioik^ZaZ
=d[[cjc\Zc^cZ^cZ×cVi^dcVaZ:g]ZWjc\Æ#C^X]icjg=^iaZgh
6j[g“hijc\h"jcY6j›Zceda^i^`ÒcYZc^cYZc&.(%Zg?V]gZchZ^cZ
Ojhi^bbjc\!hdcYZgcVjX]Y^Z<ZYVc`Zckdc×;“]gZgijbÆjcY
×Kda`h\ZbZ^chX]V[iÆ#HiVj[[ZcWZg\h9Zc`ZcWaZ^Wi_ZYdX]^bbZg
\Zeg~\ikdb:^cÓjhhHiZ[Vc<Zdg\Zh#6jX]hZ^cZ7ZigVX]ijc\Zc
ojgcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]ZcBVX]i“WZgcV]bZoZ^\ZcYZc_jc\Zc
D[Òo^ZgZ^cZghZ^ihojg“X`]VaiZcY\Z\Zc“WZgOZ^ihigŽbjc\Zc!
he^Z\ZacVWZgVjX]<ZYVc`ZcZa^i~gZc;“]gZgijbh#:ghihe~iZg
Vahk^ZaZhZ^cZgB^ikZghX]ldgZcZcaŽhih^X]HiVj[[ZcWZg\kdb
cVi^dcVahdo^Va^hi^hX]Zc<ZYVc`Zc\ji#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\cV]Z7^c\Zc!YZg<ZWjgihhiVYikdcHiZ[Vc<Zdg\Z!jb&.(*
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\cZVg7^c\Zc!HiZ[Vc<Zdg\ZÉhW^gi]eaVXZ!XV#&.(*
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vah;“]gZgZ^cZhB^cZclZg[Zgoj\Zh^c7VbWZg\!&.((
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\aZVY^c\VbdgiVgeaViddc^c7VbWZg\!&.((
I]ZbZbWZghd[HiZ[Vc<Zdg\ZÉhX^gXaZlZgZh`Zei^XVaidlVgYh
i]ZeVga^VbZciVgnYZbdXgVXnd[i]ZLZ^bVgGZejWa^X#7Z[dgZi]Z
egZh^YZci^VaZaZXi^dchd[&.('!HiVj[[ZcWZg\ZmegZhhZYhnbeVi]n
[dg=^iaZg!Vai]dj\]VhVhdaY^Zg]ZlVhcdiVaadlZYidkdiZ#6i
Òghi]ZgZ\VgYZYCVi^dcVaHdX^Va^hbVhVedh^i^kZYZkZadebZci
VcYlZaXdbZY=^iaZgÉhVeed^cibZciVh8]VcXZaadgdc?VcjVgn
(%!&.((#Dci]ViYVn!]ZXVbZVXgdhhVXgdlYd[Zci]jh^Vhi^X
hjeedgiZghXZaZWgVi^c\=^iaZgÉhhjXXZhh!VcY_d^cZYi]Z[gdci
d[i]ZegdXZhh^dc!YgZhhZY^cjc^[dgb#HiVj[[ZcWZg\]VY\gZVi
]deZhd[VÆcVi^dcVajeg^h^c\#Ç=ZcdidcanVeegdkZYd[=^iaZgÉh
gZVgbVbZciVcY[dgZ^\ceda^X^Zh^ci]Z&.(%h!WjiVahdV\gZZY
l^i]i]ZCVo^^YZVd[aZVYZgh]^eWnVÆ;“]gZgÇVcYi]ZXdcXZei
d[ÆcVi^dcVaXdbbjc^in#Ç=dlZkZg!HiVj[[ZcWZg\gZbV^cZYjcYZg
HiZ[Vc<Zdg\ZÉh^ciZaaZXijVa^cÓjZcXZ#=^hk^ZlhVhVndjc\d[ÒXZg
l]Zci]ZCVo^hXVbZidedlZggZkZVa]^bVhgZhZgkZYidlVgYh
XdciZbedgVgnigZcYh!l]^aZVii]ZhVbZi^bZgZÓZXi^c\^YZVhd[
Za^i^hi!VjidXgVi^XaZVYZgh]^e#>iidd`HiVj[[ZcWZg\adc\Zgi]Vc
bVcnd[]^h[ZaadlXdche^gVidghidgZcdjcXZCVi^dcVaHdX^Va^hi
^YZVh#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\/7ZigVX]ijc\ZcojgcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]ZcBVX]i“WZgcV]bZ
^cZ^cZb7g^Z[VcHiZ[Vc<Zdg\Zkdb'&#?jc^&.((
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\/DWhZgkVi^dchdci]ZCVo^iV`ZdkZgd[edlZg
^cVaZiiZgidHiZ[Vc<Zdg\ZYViZY?jcZ'&!&.((
×`Z^cZeVgiZ^hdcYZgc]ZggZcbVX]Zc
„Auf innerpolitischem Gebiet
hatten wir die Grundideen des
Nationalsozialismus zum größten Teil
durchaus bejaht: Der Gedanke des
Führertums, der selbstverantwortlichen
und sachverständigen Führung,
verbunden mit dem einer gesunden
Rangordnung und dem der
Volksgemeinschaft, der Grundsatz
‚Gemeinnutz geht vor Eigennutz’ und
der Kampf gegen die Korruption, die
Betonung des Bäuerlichen und der
Kampf gegen den Geist der Großstädte,
der Rassegedanke und der Wille zu
einer neuen, deutsch bestimmten
Rechtsordnung erschien uns gesund
und zukunftsträchtig ...
Die Grundideen des
Nationalsozialismus sind aber in der
Durchführung durch das Regime fast
alle in ihr Gegenteil verkehrt worden.“
6jhhV\Zkdc7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
WZ^Z^cZbKZg]ŽgYjgX]Y^Z<Z]Z^bZHiVViheda^oZ^
cVX]YZb'%#?ja^&.))
“In the field of domestic policy, we
had absolutely agreed with most of
the basic ideas of National Socialism:
the Führer principle, the idea of
personally responsible, expert
leadership combined with a healthy
sense of hierarchy and the concept of
the national community, the principle
of ‘public need before private greed’
and the fight against corruption, the
emphasis on rural life and the battle
against the spirit of the big cities, the
racial idea and the will for a new
system of law determined by German
spirit, seemed healthy and promising
to us. (...)
But in their implementation by the
regime, almost all the basic ideas of
National Socialism have been turned
on their head.”
jbl~aojc\Zc!jcY_ZYZgYZg[“ghZ^cZ]ZgghX]V[i
Z^cZch^X]ZgZchdX`Zah^X]WVji^hidWhZ^cZg
`aj\]Z^iojadWZc#:hhdaa`Z^conc^hbjhhZ^c!
VWZgkdcYZcZcWZVX]iZilZgYZc!Y^ZhZ^Zh
egddYZgXdcigVh^X]hX]dcl^ZYZgVaaojhZ]g
^cY^ZYZÒc^i^dc\Z^hi^\Zg\gjcYaV\ZcZiX#
kZga^ZgZc#Æ
ÆCdieVgi^Zh!WjicdWaZbZcbV`ZgZkdaji^dcVgnX]Vc\Zh!
VcYZkZgnbVcl]dWj^aYh]^bhZa[VhZXjgZeZYZhiVa
[dg]^hgjaZh]djaYWZegV^hZY[dg]^h^ciZaa^\ZcXZ#
I]^h^hcdi^ciZcYZYVhXnc^X^hb!Wji^i
h]djaYWZWdgcZ^cb^cYWni]dhZ
l]d!l]Zi]ZgegddgXdcigV!VgZ
dcXZV\V^c\Zii^c\adhiiddbjX]
^ci]ZYZÒc^i^dcd[^ciZaaZXijVa[djcYVi^dchZiX#Ç
“A livello di politica interna
avevamo indubbiamente
approvato perlopiù le idee basilari del nazionalsocialismo:
il principio di guida, di una
guida autoresponsabile ed
esperta, unitamente all’idea
di un sano ordine gerarchico
e di una comunità etnica, il
principio secondo cui ‘l’interesse collettivo è anteposto
a quello personale’ e la lotta
contro la corruzione, l’enfasi
posta sul patrimonio contadino e la lotta contro lo spirito
delle metropoli, il pensiero
della razza e la volontà di un
nuovo ordinamento giuridico
di ispirazione tedesca ci
apparvero sani e promettenti.
[...]
Ma nel corso dell’attuazione
da parte del regime, le idee
basilari del nazionalsocialismo sono state quasi tutte
rovesciate nel loro contrario.”
Dichiarazione del conte Berthold
Schenk von Stauffenberg davanti
alla polizia segreta di Stato dopo il
20 luglio 1944
7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Éh
hiViZbZciidi]Z<ZhiVedjcYZg^ciZggd\Vi^dc
V[iZg?jan'%!&.))
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg nei pressi di Bingen, città natale di Stefan
George, 1935 circa
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg alla testa di una compagnia di lanciamine a
Bamberga, 1933
18
Gli adepti del cenacolo di Stefan George
nutrono scetticismo nei confronti della
democrazia parlamentare della Repubblica
di Weimar. In occasione delle elezioni presidenziali del 1932 Stauffenberg si schiera
dalla parte di Hitler, sebbene come militare
non possa votare. In un primo tempo
giudica il nazionalsocialismo positivamente e accoglie con favore la nomina di Hitler
a cancelliere del Reich il 30 gennaio 1933.
Quel giorno, vestito con l’uniforme, si
unisce a una massa di persone entusiaste,
che festeggia Hitler, e insieme ad altri si
pone alla testa del corteo. Stauffenberg
ripone molte speranze in una “sollevazione nazionale”. Negli anni Trenta
incontrano la sua approvazione non solo
la politica di riarmo e la politica estera di
Hitler, ma anche i concetti di Führertum,
ossia della guida di un capo carismatico,
e di Volksgemeinschaft (comunità del
popolo tedesco). Tuttavia il pensiero di
Stauffenberg continua a essere permeato
dall’influsso di Stefan George. Anche le sue
considerazioni sulla presa di potere nazista
mostrano il giovane ufficiale per un verso
cauto nei confronti delle correnti del tempo, pur riflettendo al contempo pensieri su
un’oligarchia elitaria di tipo carismatico.
Solo più tardi, come molti altri membri del
complotto da lui organizzato, Stauffenberg
prende le distanze dall’universo concettuale nazionalsocialista.
Conte Claus Schenk von Stauffenberg: considerazioni sulla presa del potere nazista in una lettera
a Stefan George del 21 giugno 1933
“non i partiti ma i signori fanno i cambiamenti
radicali, e ognuno che si costruisce una base
solida per la propria posizione va lodato per la
sua saggezza. Non intendo essere cinico, ma
sarebbe bene che ciò che ho detto fosse preso
in considerazione da coloro che di nuovo si
stanno perdendo in considerazioni di carattere
generale.”
19
!*
La carriera militare
>Z]ZezcZdTYV<RccZVcV
>Z]ZeRcj4RcVVc
.
HiVj[[ZcWZg\l^gYojb&#BV^&.((ojbDWZgaZjicVciZgcVcci
jcY[“]giZ^cZcB^cZclZg[Zgoj\#CVX]YZg6jӎhjc\YZh
7VbWZg\ZgGZ^iZg"GZ\^bZcih^bHdbbZg&.()l^gYZgVcY^Z
@VkVaaZg^ZhX]jaZ=VccdkZgkZghZioi!^bD`idWZg&.(+WZ\^cci
ZgYVhHijY^jbVcYZg@g^Z\hV`VYZb^Z^c7Zga^c"BdVW^ijcY
l^gYVb&#?VcjVg&.(,ojbG^iibZ^hiZg=VjeibVccWZ[ŽgYZgi#
L~]gZcYYZg<ZcZgVahiVWhVjhW^aYjc\]ViZgc^X]icjgZc\Z
@dciV`iZojhZ^cZbKZiiZgEZiZg<gV[NdgX`kdcLVgiZcWjg\!
hdcYZgcig^[[i]^Zg^chZ^cZcAZ]g\Vc\h"jcY=ŽghVVa`VbZgVYZc
6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^bjcY:WZg]VgY;^cX`Vj[
he~iZgZ;gZjcYZjcYB^ikZghX]lŽgZg#B^iZ^cZgHijY^Z“WZg
Y^Z6WlZ]g[Z^cYa^X]Zg;VaahX]^gbigjeeZcig^iiHiVj[[ZcWZg\
WZhdcYZgh]Zgkdg#Ojb&#6j\jhi&.(-l^gYZgVaholZ^iZg
<ZcZgVahiVWhd[Òo^Zg>Wojg&#AZ^X]iZc9^k^h^dc^cLjeeZgiVa
kZghZioi!Y^ZojZ^cZgEVcoZgY^k^h^dcVjh\ZWVjil^gY#>bD`idWZg
&.(-c^bbiY^Z9^k^h^dcjciZg<ZcZgVaaZjicVci:g^X]=dZecZg
VcYZg7ZhZiojc\YZhHjYZiZcaVcYZhiZ^a!^bHZeiZbWZg&.(.
l^gYh^ZWZ^bYZjihX]ZczWZg[VaaVj[EdaZcjciZg<ZcZgVabV_dg
;g^ZYg^X]"L^a]Zab;gZ^]ZggkdcAdZeZgZ^c\ZhZioi#6ah^b
CdkZbWZg&.(.C^`daVjh<gV[kdcJm`jaajcY;g^io"9^Ziad[<gV[
kdcYZgHX]jaZcWjg\HiVj[[ZcWZg\[“gZ^cZcJbhijgokZghjX]
\Zl^ccZcldaaZc!aZ]ciY^ZhZgVW#>bBV^&.)%c^bbi
HiVj[[ZcWZg\h:^c]Z^iVcYZgD[[Zch^kZ\Z\Zc;gVc`gZ^X]iZ^a!
:cYZBV^&.)%l^gYZgojb<ZcZgVahiVWYZh=ZZgZhkZghZioi#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\b^i<ZcZgVabV_dgLZgcZg@Zbe[jcYVcYZgZcD[Òo^ZgZc
YZg&#AZ^X]iZc9^k^h^dc^bHe~i]ZgWhi&.(.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\l^i]BV_dg<ZcZgVaLZgcZg@Zbe[VcYdi]Zgd[ÒXZgh
[gdbi]Z&hiA^\]i9^k^h^dc^caViZ[Vaad[&.(.
<ZcZgVabV_dg;g^ZYg^X]"L^a]Zab;gZ^]ZggkdcAdZeZg!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!BV_dg
AZ]cZgijcYDgYdccVcod[Òo^ZgLZgcZgGZZg^c`kdgYZb9^k^h^dch\Z[ZX]ihhiVcYYZg&#AZ^X]iZc
9^k^h^dcVcYZgYZjihX]"edac^hX]Zc<gZcoZVb&#HZeiZbWZg&.(.
BV_dg<ZcZgVa;g^ZYg^X]"L^a]Zab;gZ^]ZggkdcAdZeZg!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!BV_dg
AZ]cZgi!VcYVhh^hiVciVY_jiVciLZgcZgGZZg^c`Vii]ZXdbbVcYedhid[i]Z&hiA^\]i9^k^h^dcdc
i]Z<ZgbVc"Eda^h]WdgYZg!HZeiZbWZg&!&.(.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vah<ZcZgVahiVWhd[Òo^ZgYZg+#EVcoZgY^k^h^dc!
=VX]ZcWjg\&.)%
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vh<ZcZgVaHiV[[d[ÒXZgd[i]Z+i]IVc`9^k^h^dc!
=VX]ZcWjg\&.)%
HiVj[[ZcWZg\lVhVeed^ciZYVÒghia^ZjiZcVciVhd[BVn&!&.((!
VcYXdbbVcYZYVbdgiVgeaViddc#6[iZgi]Z7VbWZg\XVkVagn
gZ\^bZcilVhY^hWVcYZY^cb^Y"&.()!HiVj[[ZcWZg\lVh
igVch[ZggZYidi]ZXVkVagnhX]dda^c=VcdkZg#>cDXidWZg&.(+
]ZlVhZcgdaaZY^ci]ZLVg6XVYZbn^ci]ZBdVW^iY^hig^Xid[
7Zga^c!VcYegdbdiZYidVXVkVagnXVeiV^cdc?VcjVgn&!&.(,#
9jg^c\]^higV^c^c\i]ZgZ[dgi]Z<ZcZgVaHiV[[!]ZlVh^cXadhZ
XdciVXil^i]]^hXdjh^cEZiZg<gV[NdgX`kdcLVgiZcWjg\VcY
bZi6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^bVcY:WZg]VgY;^cX`!
VahdhijYZcihdc]^hXdjghZVii]ZVXVYZbn!l]dWZXVbZ]^h
[g^ZcYhVcYaViZg[ZaadlXdche^gVidgh#HiVj[[ZcWZg\Y^hi^c\j^h]ZY
]^bhZa[eVgi^XjaVganl^i]VhijYndcYZ[ZchZV\V^chiZcZbn
eVgVX]jiZigddeh#Dc6j\jhi&!&.(-]ZlVhVhh^\cZYVhHZXdcY
<ZcZgVaHiV[[D[ÒXZg>Widi]ZhiV[[d[i]Z&hiA^\]i9^k^h^dc
^cLjeeZgiVa!l]^X]lVhZmeVcYZY^cidViVc`Y^k^h^dc#JcYZg
A^ZjiZcVci<ZcZgVa:g^X]=dZecZg!i]ZY^k^h^dclVh^ckdakZY
^ci]ZdXXjeVi^dcd[i]ZHjYZiZcaVcY^cDXidWZg&.(-#>c
HZeiZbWZg&.(.^ilVhYZeadnZY^c<ZgbVcnÉh^ckVh^dcd[EdaVcY
jcYZgBV_dg<ZcZgVa;g^ZYg^X]"L^a]Zab;gZ^]ZggkdcAdZeZg#>c
CdkZbWZg&.(.!C^`daVjh<gV[kdcJm`jaaVcY;g^io"9^Ziad[<gV[
kdcYZgHX]jaZcWjg\ig^ZYideZghjVYZHiVj[[ZcWZg\idiV`Z
eVgi^cVcViiZbeiZYXdje!Wji]ZgZ[jhZY#HiVj[[ZcWZg\Éhjc^i
[dj\]i^ci]Zd[[Zch^kZV\V^chi;gVcXZ^cBVn&.)%!VcY]ZlVh
igVch[ZggZYidi]Z6gbn=^\]8dbbVcYVii]ZZcYd[i]Vibdci]#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\jcY=Vch@gZaaZgWZ^Z^cZbGZ^iijgc^Zg
^c=Z^a^\Zc]Vjh!BV^&.(.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VcY=Vch@gZaaZgViVcZfjZhig^VcZkZci
^c=Z^a^\Zc]Vjh!BVn&.(.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vah<ZcZgVahiVWhd[Òo^ZgYZg+#EVcoZgY^k^h^dc!
=VX]ZcWjg\&.)%
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vh<ZcZgVaHiV[[d[ÒXZgd[i]Z+i]IVc`9^k^h^dc!
=VX]ZcWjg\&.)%
„In diesem Zusammenhang liegt mir noch eins am Herzen:
So misstrauisch ich gegen das Schlagwort „total“ bin und
so sehr mit diesem Schlagwort in unserem militärischen
Bereich allenthalben Schindluder getrieben worden ist, so
sehr ist es für den Begriff des Offiziers am Platz. Wir können
es uns nicht leisten, uns in den rein soldatischen, soll heissen
rein fachlich beruflichen Bereich zurückzuziehen, wiewohl
es angesichts der Lage und der gewaltigen Wirksamkeit
ausserhalb unsrer Reihen stehender Kräfte, die das Reich
gemehrt und uns scheinbar allein, ohne unser eignes Zutun,
in den Sattel gehoben haben, gerade unsre Besten zu tun
geneigt sind. Soldat sein, und insbesondere soldatischer
Führer, Offizier sein heisst, Diener des Staats, Teil des Staats
sein mit all der darin inbegriffenen Gesamtverantwortung.
Das Gefühl für diese darf nicht verloren gehen. Diese
umfassende Auffassung der soldatischen Aufgabe wach
zu halten und zu erziehen scheint mir heute unsre grösste
Aufgabe. Was ein unerschütterlicher Glaube und eine vor
nichts zurückschreckende Folgerichtigkeit im einmal für
Recht Erkannten zu leisten vermag, steht uns allen vor
Augen. Dass wir oder unsre Söhne und Enkel hier nicht von
neuem beginnen müssen, dass hier nicht die Verbindung
abreisst, dass hier eine Generation, die sich weder durch
Äusserlichkeiten der Vorkriegszeit noch durch vierjährigen
Krieg noch durch die Umschichtungen und Wirrungen der
Nachkriegszeit vom Kern des Soldatentums hat abziehen
lassen, sich nicht versagt, ist meine Bitte. Ich glaube, ich
bin in meinem Denken folgerichtig genug, um abmessen
zu können, was das bedeutet: Wir müssen nicht nur um
die Armee im engeren Sinne zu kämpfen wissen, nein, wir
müssen um unser Volk, um den Staat selbst kämpfen, im
Bewusstsein, dass das Soldatentum und damit sein Träger,
das Offizierkorps, den wesentlichsten Träger des Staates und
die eigentliche Verkörperung der Nation darstellt.“
“In this context, there is one thing that is still important
to me: however wary I am of the word ‘total’ and however
much the word has been used for all kinds of dirty tricks in
our field, in the military it is still very appropriate for the
notion of an officer. We cannot afford to withdraw into the
field of pure soldiery, that is to say, the purely professional
field, although in view of the situation and the enormous
effectiveness of forces outside our ranks who have enlarged
the Reich and lifted us into the saddle apparently alone and
without our own doing, our very best men in particular
tend to do so. Being a soldier, and particularly a leader
of soldiers, an officer, means being a servant of the state,
being part of the state with all the complete responsibility
that implies. We must not lose this feeling. It seems
to me that our greatest task today is to keep alive this
comprehensive view of the task of a soldier and to train
it up. We all know what can be achieved by unshakable
belief and consistency that stops at nothing once we have
recognized what is right. My plea is that we or our sons
and grandsons should not have to start afresh here, that
the link should not break off here, that a generation that
has not let itself be removed from the essence of soldierly
principles, neither by the external circumstances of the
pre-war period, nor by the four years of war, nor by the
shifts and confusion of the post-war period, does not fail
itself. I believe my thinking is logical enough to enable me
to assess what that means: we must not only know how to
fight for the Army in the narrowest sense — no, we must
fight for our people, for the state itself, in the knowledge
that the soldierly principles and those that uphold them,
the officer corps, constitute the most fundamental pillar of
the state and the actual embodiment of the nation.”
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!=VjeibVcc^#<#HiVZYi`Z!=VjeibVcckdc7adbWZg\!
<ZcZgVabV_dgLZgcZg@Zbe[l~]gZcYYZgLZhid[[Zch^kZ!WZ^Bdci]ZgbZ!&(#BV^&.)%
>b=^ciZg\gjcY^hiYZg\ZiVgciZ7Z[Z]ahdbc^WjhYZg>VHiV[[ZaYZg+#EVcoZgY^k^h^dcojZg`ZccZc#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!8VeiV^c<#H#HiVZYi`Z!8VeiV^ckdc7adbWZg\!BV_dg<ZcZgVa
LZgcZg@Zbe[Yjg^c\i]ZlZhiZgcd[[Zch^kZ!cZVgBdci]ZgbZ!BVn&(!&.)%#I]ZXVbdjÓV\ZY
XdbbVcYWjhd[HfjVYgdc>Vd[i]Z+i]IVc`9^k^h^dc^hk^h^WaZ^ci]ZWVX`\gdjcY#
;gdbVaZiiZg[gdb8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
idBV_dg<ZcZgVa<Zdg\kdcHdYZchiZgc!BVgX]&(!&.(.
6jhZ^cZb7g^Z[kdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
Vc<ZcZgVabV_dg<Zdg\kdcHdYZchiZgc!&(#B~go&.(.
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con i gradi di ufficiale di Stato Maggiore della
6° divisione corazzata, Hachenburg 1940
Il 1° maggio 1933 Stauffenberg è
nominato tenente e posto al comando di
una compagnia di lanciamine. Dopo che
il reggimento di cavalleria di Bamberga è
stato sciolto nell’estate 1934, viene trasferito alla Scuola di cavalleria di Hannover;
nell’ottobre 1936 comincia a frequentare
la Scuola di Guerra a Berlino-Moabit e il
1° gennaio 1937 è promosso capitano di
cavalleria. Mentre frequenta il Corso di
Stato Maggiore Generale non intrattiene
solo stretti rapporti con suo cugino, il
conte Peter Yorck von Wartenburg, ma fa
anche la conoscenza di Albrecht Ritter
Mertz von Quirnheim e di Eberhard Finck,
che più tardi diventeranno suoi amici e
parteciperanno al complotto da lui organizzato. Si mette particolarmente in luce
con uno studio sulle strategie finalizzate a
respingere truppe nemiche di paracadutisti. Il 1° agosto 1938 viene trasferito come
secondo ufficiale di Stato Maggiore (I b)
alla 1° divisione leggera a Wuppertal, che
viene trasformata in una divisione corazzata. Nell’ottobre 1938 la divisione, sotto
il comando del generale di Divisione Erich
Hoepner, partecipa all’occupazione dei
Sudeti, nel settembre 1939 viene impiegata in occasione dell’aggressione tedesca
alla Polonia sotto il comando del generale
di Brigata barone Friedrich-Wilhelm von
Loeper. Nel novembre 1939, quando i conti
Nikolaus von Uxkull e Fritz-Dietlof von der
Schulenburg, che stanno progettando di
rovesciare il regime, vogliono conquistare
Stauffenberg alla loro causa, egli rifiuta.
Nel maggio 1940 l’unità di Stauffenberg
partecipa all’offensiva contro la Francia,
a fine maggio egli è trasferito presso lo
Stato Maggiore dell’Esercito.
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con il generale di Brigata Werner Kempf e altri
ufficiali della 1° divisione leggera nel tardo autunno 1939
Il generale di Brigata Friedrich-Wilhelm von Loeper, il conte Claus Schenk von
Stauffenberg, il maggiore Lehnert e l’ufficiale d’ordinanza Werner Reerink davanti alla
sede del comando tattico della 1° divisione leggera sul confine tedesco-polacco il 1°
settembre 1939
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg e Hans Kreller durante un torneo ippico a
Heiligenhaus, maggio 1939
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con i gradi di ufficiale di Stato Maggiore della
6° divisione corazzata, Hachenburg 1940
20
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg, il
capitano presso lo Stato Maggiore Staedtke, il
capitano von Blomberg, il generale di Brigata
Werner Kempf durante l’offensiva sul fronte
occidentale Montherme, 13 maggio 1940
Sullo sfondo si intravede il vagone?(bus)
mimetizzato del comando dello scaglione I a
della 6° divisione corazzata
„In diesem Zusammenhang liegt mir
noch eins am Herzen: So misstrauisch
ich gegen das Schlagwort „total“ bin
und so sehr mit diesem Schlagwort
in unserem militärischen Bereich
allenthalben Schindluder getrieben
worden ist, so sehr ist es für den Begri
des O ziers am Platz. Wir können
es uns nicht leisten, uns in den rein
soldatischen, soll heissen rein fachlich
beru ichen Bereich zurückzuziehen,
wiewohl es angesichts der Lage und der
gewaltigen Wirksamkeit ausserhalb
unsrer Reihen stehender Krä e, die
das Reich gemehrt und uns scheinbar
allein, ohne unser eignes Zutun, in den
Sattel gehoben haben, gerade unsre
Besten zu tun geneigt sind. Soldat sein,
und insbesondere soldatischer Führer,
O zier sein heisst, Diener des Staats,
Teil des Staats sein mit all der darin
inbegri enen Gesamtverantwortung.
Das Gefühl für diese darf nicht verloren
gehen. Diese umfassende Au assung der
soldatischen Aufgabe wach zu halten
und zu erziehen scheint mir heute unsre
grösste Aufgabe. Was ein unerschütterlicher Glaube und eine vor nichts
zurückschreckende Folgerichtigkeit
im einmal für Recht Erkannten zu
leisten vermag, steht uns allen vor
Augen. Dass wir oder unsre Söhne und
Enkel hier nicht von neuem beginnen
müssen, dass hier nicht die Verbindung
abreisst, dass hier eine Generation, die
sich weder durch Äusserlichkeiten der
Vorkriegszeit noch durch vierjährigen
Krieg noch durch die Umschichtungen
und Wirrungen der Nachkriegszeit
vom Kern des Soldatentums hat
abziehen lassen, sich nicht versagt,
ist meine Bitte. Ich glaube, ich bin in
meinem Denken folgerichtig genug,
um abmessen zu können, was das
bedeutet: Wir müssen nicht nur um die
Armee im engeren Sinne zu kämpfen
wissen, nein, wir müssen um unser
Volk, um den Staat selbst kämpfen, im
Bewusstsein, dass das Soldatentum
und damit sein Träger, das O zierkorps,
den wesentlichsten Träger des Staates
und die eigentliche Verkörperung der
Nation darstellt.
“Aus einem Brief von Claus Schenk Graf von
Stauffenberg an Generalmajor Georg von
Sodenstern, 13. März 1939
21
"!
Stauffenberg e Frank Mehnert
DeRfWWV_SVcXf_U7cR_\>VY_Vce
DeRfWWV_SVcXR_U7cR_\>VY_Vce
.
:^cZZc\Z;gZjcYhX]V[ikZgW^cYZi8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\b^iYZc7^aY]VjZgcAjYl^\I]dgbVZ]aZcjcY
;gVc`BZ]cZgi!Y^ZZgVjhYZb@gZ^hjbHiZ[Vc<Zdg\Z`Zcci#
BZ]g[VX]hiZ]iHiVj[[ZcWZg\[“gBZ]cZgiBdYZaa!hdVjX][“g
Z^cE^dc^ZghiVcYW^aYVcZ^cZgBV\YZWjg\Zg:aWWg“X`Z!YVh:cYZ
&.(.[Z^Zga^X]Vj[\ZhiZaail^gY#>bB~go&.)'l^gYYVhHiVcYW^aY
kdcJcWZ`VcciZcoZghiŽgi!Y^Z7gjX]hi“X`ZlZgYZc^cY^Z:aWZ
\Zldg[Zc#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\lVhVXadhZ[g^ZcYd[i]Z
hXjaeidghAjYl^\I]dgbVZ]aZcVcY;gVc`BZ]cZgi!l]db]Z
`cZl[gdbHiZ[Vc<Zdg\ZÉhX^gXaZ#=ZedhZYVhVbdYZa[dg
BZ]cZgihZkZgVai^bZh!^cXajY^c\[dgVhiVijZd[VcZc\^cZZgdc
VWg^Y\ZdkZgi]Z:aWZ^cBV\YZWjg\!l]^X]lVhXZgZbdc^Vaan
jckZ^aZYVii]ZZcYd[&.(.#>cBVgX]&.)'jc^YZci^ÒZYeZghdch
YZhigdnZYi]ZhiVijZVcYi]gZli]ZgZbV^ch^cidi]Zg^kZg#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^cYZgLZg`hiViikdc;gVc`BZ]cZgi!;g“]_V]g&.(.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^c;gVc`BZ]cZgiÉhldg`h]de!heg^c\&.(.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^b6iZa^ZgkdcAjYl^\I]dgbVZ]aZc!kZgbjia^X]&.'.
OZ^ijc\hVgi^`Zaojg6j[hiZaajc\YZh×BV\YZWjg\ZgE^dc^ZghÆ!9ZoZbWZg&.(.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^cAjYl^\I]dgbVZ]aZcÉhhijY^d!egZhjbVWan&.'.
CZlheVeZgVgi^XaZdci]ZZgZXi^dcd[i]ZÆBV\YZWjg\:c\^cZZgÇ!9ZXZbWZg&.(.
HnbWdad[i]ZBV\YZWjg\:c\^cZZg
Una profonda amicizia lega il conte Claus Schenk von Stauffenberg allo scultore Ludwig Thormaehlen e a Franz Mehnert, che
egli ha conosciuto ai tempi del cenacolo di Stefan George. Stauffenberg posa spesso per Mehnert, che lo sceglie come modello
anche per realizzare la statua di un pioniere su un ponte sull’Elba
a Magdeburg che viene scoperta durante una solenne cerimonia
alla fine del 1939. Nel marzo 1942 la statua viene distrutta da
ignoti e i suoi frammenti gettati nell’Elba.
<^[i[gdbadXVaXdchigjXi^dcXdbeVc^ZhÄZgZXiZYdci]Z7g^Y\Zd[:c\^cZZgh
H^cXZb^YYVndcHVijgYVn!i]ZÒ\jgZd[VcZc\^cZZg!XgZViZYWni]ZhXjaeidgK^`idg;gVc`!
]VhWZZchiVcY^c\Vii]ZZVhiZgcZcYd[i]Z7g^Y\Zd[i]ZBV\YZWjg\:c\^cZZgh#I]ZhXjaeijgZ!
hnbWda^o^c\i]ZBV\YZWjg\:c\^cZZg!^h[VX^c\i]Z:Vhi!add`^c\djiViVaVcYi]Vi]VhValVnh
WZZcVcdW_ZXid[adc\^c\[dgi]Z<ZgbVceZdeaZl^i]i]Z^gcZZYd[heVXZ#I]ZYZbVcY[dgi]^h
l^aaValVnhWZVhhdX^ViZYl^i]i]ZcVbZd[djgX^in#I]ZÒ\jgZ]VhVcV^gd[h^bea^X^inVcYZcZg\n!
l^i]i]ZVeeZVgVcXZd[Wdi]VhdaY^ZgVcYVldg`Zg#6]ZabZiVcY`^iWV\a^ZcZmiidi]ZÒ\jgZ!
l]^X]^hadd`^c\idi]Z[jijgZl^i]djiVXVgZ#
>ilVhYZX^YZYcdiid]daYVW^\XZgZbdcn#Bg#;VgZc]daio!EgZh^YZcid[i]Z
BV\YZWjg\8]VbWZgd[IgVYZVcY>cYjhign!]VYV\gZZYid]VcYi]ZhXjaeijgZdkZgidi]ZX^in!
VcY^ilVhV]Veen^YZVidYdhddci]ZÒ[i]Vcc^kZghVgnd[i]ZXdbeaZi^dcd[i]Z7g^Y\Zd[i]Z
BV\YZWjg\:c\^cZZgh#Bg#;VgZc]daiohed`Z^ci]ZcVbZd[VcjbWZgd[BV\YZWjg\XdchigjXi^dc
XdbeVc^Zhi]Vi]VkZ_d^cianYdcViZYK^`idg;gVc`ÉhhXjaeijgZidi]ZX^in#
7“hiZ8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\hkdc;gVc`BZ]cZgi
Zeitungsartikel zur Aufstellung des „Magdeburger Pioniers“, Dezember 1939
Newspaper article on the erection of the “Magdeburg Engineer”, December 1939
A^ZjiZcVci8dadcZa8gZjioWjg\ViiZcYZYi]ZXZgZbdcn^c]^hXVeVX^inVhXdbbVcYVci
d[BV\YZWjg\#8VeiV^c@j]cZgZegZhZciZY]^hXdbgVYZh[gdbi]ZBV\YZWjg\:c\^cZZgh!VcYV
X^k^ahZgkVci!Bg#<“ci]Zg!hiddY^c[dgi]Z8]^Z[BVndg!l]dlVhVlVndcd[ÒX^VaWjh^cZhh#I]Z
ZVhiZgcWg^Y\Z]ZVYcdlWdVhihVhXjaeijgZ]dcdg^c\Vaai]ZZc\^cZZghl]d]VkZWZZchiVi^dcZYVi
djg\Vgg^hdc#7ji^iVahdXdbbZbdgViZhVaai]ZbZcl]d]VkZhZgkZYi]Z^g[Vi]ZgaVcYVhZc\^cZZgh!
^cXajY^c\i]ZÒghi<VjaZ^iZgPgZ\^dcVaCVo^EVginaZVYZgRd[BV\YZWjg\"6c]Vai!8VeiV^cAdZeZg#
BV\YZWjg\!VhVX^indci]ZG^kZg:aWZ!]VhgZXZ^kZYVhiVijZi]VieVnhYjZig^WjiZid^ihb^a^iVgn
VcY]^hidg^XVaeVhi!VcY[dXjhZhViiZci^dcidlVgYhl]Vi]VhValVnhWZZcBV\YZWjg\ÉhYZhi^cn#
7jhid[8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Wn;gVc`BZ]cZgi
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VahBdYZaa[“g;gVc`BZ]cZgi
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\edh^c\VhVbdYZa[dg;gVc`BZ]cZgi
9Zg×BV\YZWjg\ZgE^dc^ZgÆ!&.(.
I]ZÆBV\YZWjg\:c\^cZZgÇ!&.(.
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg nell’atelier di Ludwig Thormaehlen,
verosimilmente 1929
Busto del conte Claus Schenk von Stauffenberg realizzata da Frank Mehnert
Il “Pioniere di Magdeburgo”, 1939
Symbol of the Magdeburg Engineer Gift from local construction companies – erected
on the Bridge of Engineers Since midday on Saturday, the figure of an engineer, created
by the sculptor Viktor Frank, has been standing at the eastern end of the Bridge of the
Magdeburg Engineers. The sculpture, symbolizing the Magdeburg Engineer, is facing the
East, looking out at a land that has always been an object of longing for the German
people with their need of space. The demand for this will always be associated with the
name of our city. The fi gure has an air of simplicity and energy, with the appearance of
both a soldier and a worker. A helmet and kit bag lie next to the fi gure, which is looking
to the future without a care.
It was decided not to hold a big ceremony. Mr. Farenholtz, President of the
Magdeburg Chamber of Trade and Industry, had agreed to hand the sculpture over to the
city, and it was a happy idea to do so on the fi fth anniversary of the completion of the
Bridge of the Magdeburg Engineers. Mr. Farenholtz spoke in the name of a number of
Magdeburg construction companies that have jointly donated Viktor Frank’s sculpture to
the city.
Lieutenant Colonel Creutzburg attended the ceremony in his capacity as commandant of
Magdeburg. Captain Kuhne represented his comrades from the Magdeburg Engineers,
and a civil servant, Mr. Günther, stood in for the Chief Mayor, who was away on offi cial
business. The eastern bridgehead now boasts a sculpture honoring all the engineers who
have been stationed at our garrison. But it also commemorates all the men who have
served their fatherland as engineers, including the fi rst Gauleiter [regional Nazi Party
leader] of Magdeburg-Anhalt, Captain Loeper.
Magdeburg, as a city on the River Elbe, has received a statue that pays due tribute to its
military Büste Claus Schenk Graf von Stauffenbergs von Frank Mehnert and historical
past, and focuses attention towards what has always been Magdeburg’s destiny.
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg nell’atelier di Frank Mehnert,
primavera del 1939
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg posa per Frank Mehnert
22
23
""
Stauffenberg presso il Comando Supremo
dell’Esercito
DeRfWWV_SVcXZ^@SVc\`^^R_U`UVd9VVcVd
DeRfWWV_SVcXZ_eYV2c^j9ZXY4`^^R_U
.
HZ^iBV^&.)%^hi8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^cYZg
Dg\Vc^hVi^dchVWiZ^ajc\YZh<ZcZgVahiVWhYZh=ZZgZhjcY
^clZX]hZacYZc;jc`i^dcZc^bDWZg`dbbVcYdYZh=ZZgZh
Z^c\ZhZioijcYl^gY^bBV^&.)&ojbBV_dg^b<ZcZgVahiVW
WZ[ŽgYZgi#&.)'`g^i^h^ZgiZgc^X]icjgb^a^i~g[VX]a^X]=^iaZgh
@g^Z\h[“]gjc\jcYYZhhZchigViZ\^hX]Z:cihX]Z^Yjc\Zc!
hdcYZgc]Vih^X]\gjcYh~ioa^X]kdbcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]Zc
HnhiZbVW\ZlVcYi#9^ZkŽa`ZggZX]ihl^Yg^\Z@g^Z\h[“]gjc\!
YZgBVhhZcbdgYVcYZc?jYZcjcYY^ZJciZgYg“X`jc\YZg
7ZkŽa`Zgjc\^cYZcWZhZioiZc<ZW^ZiZcaVhhZc^]c^bHdbbZg
&.)'ojYZbHX]ajhh`dbbZc!YVhhZ^c6iiZciViVj[=^iaZg
c^X]icjgWZgZX]i^\i!hdcYZgcVjX]cdilZcY^\^hi#HiVj[[ZcWZg\
kZghjX]i^bL^ciZg&.)'$)(kZg\ZWa^X]!bZ]gZgZ<ZcZgVaZjcY
;ZaYbVghX]~aaZ[“gZ^cZ6`i^dc\Z\Zc=^iaZgojWZlZ\Zc!jcY
WZbZg`i\Z\Zc“WZgZ^cZbB^ikZghX]lŽgZg/×9^Z@ZgaZ]VWZc_V
Y^Z=dhZckdaadYZgHigd]^b@de[!h^ZldaaZcc^X]i###ÆLZ^aY^Z
<Z[V]gZ^cZg:ciYZX`jc\hZ^cZg6`i^k^i~iZcWZhiZ]i!a~hhih^X]
HiVj[[ZcWZg\VcY^Z;gdcicVX]CdgYV[g^`VkZghZioZc#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\jcY6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b
×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgÆL^cc^oV$J`gV^cZ&.)'
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VcY6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b
Æ;“]gZgÉh]ZVYfjVgiZghÇK^cc^ihV!J`gV^cZ&.)'
;gdbBVn&.)%!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\hZgkZY
^ci]Zdg\Vc^oVi^dcVahZXi^dcd[i]Z6gbn<ZcZgVaHiV[[VcY^c
kVg^djhedh^i^dch^ci]Z6gbn=^\]8dbbVcY#=ZlVhegdbdiZY
idbV_dgdci]Z<ZcZgVaHiV[[^cBVn&.)&#7n&.)'!]ZlVhcdi
dcanXg^i^X^o^c\=^iaZgÉhlVgiVXi^XhVcYhigViZ\^XYZX^h^dch^ciZgbh
d[b^a^iVgnZmeZgi^hZ!Wji]VYijgcZY]^hWVX`Zci^gZandci]ZCVo^
hnhiZb#>ci]ZhjbbZgd[i]VinZVg!i]ZCVo^hÈXdcigVkZci^dcd[
^ciZgcVi^dcVaaVl^clV\^c\i]ZlVg!i]ZbVhhbjgYZgd[i]Z?Zlh!
VcYi]ZdeegZhh^dcd[i]ZedejaVi^dc^ci]ZdXXje^ZYiZgg^idg^Zh
Xdck^cXZY]^bi]ViViiZbei^c\idVhhVhh^cViZ=^iaZglVhWdi]
_jhi^ÒZYVcYcZXZhhVgn#HiVj[[ZcWZg\ViiZbeiZY^ckV^cidgZXgj^i
hZkZgVa\ZcZgVahVcYÒZaYbVgh]Vah[dgVcViiVX`dc=^iaZg^ci]Z
l^ciZgd[&.)'$)(!iZaa^c\V[ZaadlXdche^gVidg/ÆI]ZbZcVgZ
lZii^c\i]Z^geVcihdg]VkZhVlYjhi^ci]Z^g]ZVYh!i]ZnVgZcdi
l^aa^c\###Ç7ZXVjhZd[Vg^h`i]Vi]^hVXi^k^i^Zhb^\]iWZjcXdkZgZY!
HiVj[[ZcWZg\VggVc\ZYidWZedhiZYidi]Z[gdci^cCdgi]6[g^XV#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\gZX]ih^bDWZg`dbbVcYdYZh=ZZgZh!HdbbZg&.)'
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\g^\]i^ci]Z6gbn=^\]8dbbVcY!hjbbZg&.)'
Hochzuverehrender Herr General!
Die Heeresgruppe Süd teilte mit, dass ich nicht mehr mich dort melden sollte, da
durch den Führerbesuch am in Frage kommenden Tage doch keine Zeit für mich sei. Aus
diesem Grunde entschloss ich mich, doch sofort mit der OKW Maschine zurückzufliegen,
um auf diese Weise einen ganzen Tag zu gewinnen.
Diese Umstände machten es mir unmöglich, mich bei Herrn General abzumelden
und Herrn General meinen gehorsamsten Dank für die gütige Aufnahme im
Hauptquartier auszusprechen. Ich bitte, dies schriftlich nachholen und insbesondere
meinen gehorsamsten Dank für die Gastfreundschaft, die ich als persönlicher Gast von
Herrn General geniessen durfte, aussprechen zu dürfen.
Die Tage in und um Charkow mit der Berührung mit all den besuchten Divisionen
war eine grosse Freude und hat wieder „viel Auftrieb gegeben“. Freilich kam auch wieder
in besonderem Masse zum Bewusstsein, was man fern der Truppe versäumt. Was kann
schöner sein, als dies unmittelbar sorgen und sich auswirken dürfen! Demgegenüber
bleibt alle Befriedigung, die in gewissem Sinn natürlich auch hier zu finden ist, ein
klägliches Surrogat. Und dies umso mehr, als ein Eingeweihter - und als solchen rechne
ich mich nach 2jähriger Tätigkeit hier - ja bei der Sache sofort die, keineswegs immer im
Sachlichen begründeten, Grenzen jeder Aktion schon vor ihrem Beginn erkennen muss.
Mir ist wohl bewusst, dass trotzdem gekämpft werden muss, und ich versuche, dies auch
allen Mitspielern immer wieder klar zu machen. Dabei aber selbst den inneren Schwung
nicht zu verlieren, fällt nicht immer leicht. Herr General werden am besten verstehen, wie
erquickend ein Besuch aus solcher Luft dann dort ist, wo bedenkenlos der höchste Einsatz
gewagt wird, wo ohne Murren das Leben hingegeben wird, während sich die Führer
und Vorbilder um das Prestige zanken oder den Mut, eine das Leben von Tausenden
betreffende Ansicht, ja Überzeugung zu vertreten, nicht aufzubringen vermögen.
Dal maggio 1940 il conte Claus Schenk von Stauffenberg è in
servizio presso il reparto organizzativo dello Stato Maggiore
Generale dell’Esercito e, con alterne funzioni, presso il Comando
Supremo dell’Esercito, e nel maggio 1941 è promosso maggiore.
Nel 1942 non si limita più a criticare dal punto di vista militare
la strategia bellica di Hitler, ma ha ormai preso sostanzialmente
le distanze dal sistema nazionalsocialista. Le costanti violazioni
del diritto internazionale, il genocidio degli ebrei e la repressione
della popolazione nei territori occupati lo inducono a concludere
nell’estate 1942 che un attentato alla vita di Hitler è, oltre che
giustificato, anche necessario. Nell’inverno 1942-43 Stauffenberg
tenta invano di muovere diversi generali e feldmarescialli in
favore di un’azione contro Hitler, e osserva di fronte ai membri
del complotto: “Quei farabutti, o se la fanno addosso oppure non
hanno un briciolo di sale in zucca, non vogliono...” Esistendo il
rischio che le sue attività vengano scoperte, Stauffenberg si fa
trasferire al fronte in Nord Africa.
Freilich macht es das Leben hier nicht leichter, die Dinge so zu sehen. Sieht man aber
das nicht mehr, dann gehört man schleunigst aus diesem Haus gejagt!
Herr General stehen wieder in einer Operation und mit heissem Herzen verfolgen
wir jeden Schritt. Möge diese wie die kommenden unter einem guten Stern stehen.
In Verehrung und Dankbarkeit
bin ich Herrn General
stets gehorsamster
Stauffenberg.
7g^Z[kdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
Vc<ZcZgVa;g^ZYg^X]EVjajh!&'#?jc^&.)&
Most esteemed General!
The Army Group South informed me that I did not need to report to them, as there
would be no time for me on the days in question due to the Führer’s visit. Consequently, I
decided to fly back immediately with the Armed Forces High Command airplane, which
gained me a whole day.
These circumstances made it impossible for me to take leave of you, General, and
express my most humble gratitude for the kind reception at headquarters. I would like
to do so now in writing, and particularly to express my most humble thanks for the
Lettera del conte Claus Schenk von Stauffenberg
al generale Friedrich Paulus, 12 giugno 1942
hospitality I had the privilege of enjoying as your personal guest.
The time I spent in and around Kharkiv and the contact with all the divisions
I visited was a great pleasure and gave me “a fresh boost.” Admittedly, I was made
particularly aware of what one misses being far away from the troops. What can be better
than being able to take direct responsibility and act effectively! Compared to that, any
gratification, which can, of course, be found here too in some way, is only a miserable
substitute. And this is all the more true, since an insider — and I count myself as such
after 2 years of working here — cannot fail to recognize immediately the limitations of
every action, by no means always on an objective level, even before it starts. I am well
aware that we must fight nonetheless, and I always try to make that clear to all my
comrades. But it is not always easy to maintain my own inner energy. So you, General,
will understand very well how edifying it is, given the kind of atmosphere I am coming
from, to make a visit to the place where the highest stakes are risked fearlessly, where lives
are sacrificed without a murmur, while the leaders and those held up to us as shining
examples squabble over prestige or are unable to muster the courage to stand up for an
opinion, a conviction even, that affects the lives of thousands.
Admittedly, this viewpoint does not make life here easier. But if one no longer sees
that, one should be driven out of this building at the double!
Esteemed General, you are once again engaged in an operation and we are following
every step with quickened heartbeats. May this and the coming operations be granted
good fortune.
With reverence and gratitude
DWZghi^#<#GZ^c]VgY<Z]aZc!DWZghiaZjicVci^#<#8dZaZhi^ckdcO^ioZl^iojcY8aVjhHX]Zc`<gV[
kdcHiVj[[ZcWZg\l~]gZcYZ^cZgEVjhZVj[YZg;V]gikdbD@="=VjeifjVgi^Zg×BVjZglVaYÆojb
×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgÆ^cL^cc^oV!HdbbZg&.)'
8dadcZa<#H#GZ^c]VgY<Z]aZc!A^ZjiZcVci8dadcZa<#H#8dZaZhi^ckdcO^ioZl^io!VcY8aVjhHX]Zc`
<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Yjg^c\VWgZV`dci]Z_djgcZn[gdbi]ZÆBVjZglVaYÇ6gbn=^\]8dbbVcY
]ZVYfjVgiZghidi]ZÆ;“]gZgÉh]ZVYfjVgiZghÇ^cK^cc^ihV!hjbbZg&.)'
I remain, General,
ever your obedient servant
Stauffenberg.
AZiiZg[gdb8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
id<ZcZgVa;g^ZYg^X]EVjajh!?jcZ&'!&.)'
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg e Albrecht Ritter Mertz von Quirnheim
“Quartier generale del Führer” Vinniza (Ucraina) 1942
Il colonnello presso lo Stato Maggiore Reinhard Gehlen, il tenente colonnello presso
lo Stato Maggiore Coelestin von Zitzewitz e il conte Claus Schenk von Stauffenberg
durante una sosta lungo il tragitto dal quartier generale del Comando Supremo
dell’Esercito “Mauerwald” al “quartier generale del Führer” a Vinniza, estate 1942
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg (a destra) presso il Comando Supremo
dell’Esercito, estate 1942
24
Hochzuverehrender Herr General!
Die Heeresgruppe Süd teilte mit, dass ich nicht mehr mich dort melden sollte, da durch
den Führerbesuch am in Frage kommenden Tage doch keine Zeit für mich sei. Aus diesem
Grunde entschloss ich mich, doch sofort mit der OKW Maschine zurückzu iegen, um auf
diese Weise einen ganzen Tag zu gewinnen.
Diese Umstände machten es mir unmöglich, mich bei Herrn General abzumelden und
Herrn General meinen gehorsamsten Dank für die gütige Aufnahme im Hauptquartier auszusprechen. Ich bitte, dies schri lich nachholen und insbesondere meinen gehorsamsten
Dank für die Gastfreundscha , die ich als persönlicher Gast von Herrn General geniessen
dur e, aussprechen zu dürfen.
Die Tage in und um Charkow mit der Berührung mit all den besuchten Divisionen war
eine grosse Freude und hat wieder „viel Au rieb gegeben“. Freilich kam auch wieder
in besonderem Masse zum Bewusstsein, was man fern der Truppe versäumt. Was kann
schöner sein, als dies unmittelbar sorgen und sich auswirken dürfen! Demgegenüber bleibt alle Befriedigung, die in gewissem Sinn natürlich auch hier zu nden ist, ein klägliches
Surrogat. Und dies umso mehr, als ein Eingeweihter - und als solchen rechne ich mich
nach 2jähriger Tätigkeit hier - ja bei der Sache sofort die, keineswegs immer im Sachlichen
begründeten, Grenzen jeder Aktion schon vor ihrem Beginn erkennen muss.
Mir ist wohl bewusst, dass trotzdem gekämp werden muss, und ich versuche, dies auch
allen Mitspielern immer wieder klar zu machen. Dabei aber selbst den inneren Schwung
nicht zu verlieren, fällt nicht immer leicht. Herr General werden am besten verstehen, wie
erquickend ein Besuch aus solcher Lu dann dort ist, wo bedenkenlos der höchste Einsatz
gewagt wird, wo ohne Murren das Leben hingegeben wird, während sich die Führer und
Vorbilder um das Prestige zanken oder den Mut, eine das Leben von Tausenden betre
ende Ansicht, ja Überzeugung zu vertreten, nicht aufzubringen vermögen.
Freilich macht es das Leben hier nicht leichter, die Dinge so zu sehen. Sieht man aber das
nicht mehr, dann gehört man schleunigst aus diesem Haus gejagt!
Herr General stehen wieder in einer Operation und mit heissem Herzen verfolgen wir
jeden Schritt. Möge diese wie die kommenden unter einem guten Stern stehen.
In Verehrung und Dankbarkeit
bin ich Herrn General
stets gehorsamster
Stauffenberg.
25
"#
Al fronte e le ferite riportate in Nord Africa
5Vc7c`_eVZ_dRekf_UUZVGVchf_Uf_XZ_?`cURWcZ\R
@_eYV7c`_eR_UH`f_UVUZ_?`ceY2WcZTR
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\aZ[i^cCdgi]6[g^XV!heg^c\&.)(
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\a^c`hVah:ghiZg<ZcZgVahiVWhd[Òo^ZgYZg&%#EVcoZgY^k^h^dcb^i
hZ^cZbKdg\ZhZioiZc<ZcZgVabV_dg;g^ZYg^X];gZ^]Zggkdc7gd^X]jcY<ZcZgVa[ZaYbVghX]Vaa
:gl^cGdbbZaCdgYV[g^`V!;g“]_V]g&.)(
.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\a^c`h^cCdgYV[g^`V!;g“]_V]g&.)(
HiVj[[ZcWZg\l^gYojb&#?VcjVg&.)(ojbDWZghiaZjicVci^#<#
P^b<ZcZgVahiVWRWZ[ŽgYZgi#CVX]Z^c^\ZcJgaVjWhiV\Zc^c7Zga^c!
Y^ZZgVjX][“g<Zheg~X]Zb^iB^ikZghX]ldgZcZccjioi!ig^[[iZg
Vb&)#;ZWgjVg&.)(WZ^YZg&%#EVcoZgY^k^h^dc^cCdgYV[g^`V
Z^c!Y^Z<ZcZgVa[ZaYbVghX]Vaa:gl^cGdbbZahG“X`oj\^c6[g^`V
YZX`Zchdaa#6b,#6eg^a&.)(l^gYHiVj[[ZcWZg\WZ^Z^cZb
Aj[iVc\g^[[hX]lZgkZgljcYZi#:gkZga^ZgiY^ZgZX]iZ=VcY!YZc
`aZ^cZcjcYYZcG^c\Òc\ZgYZga^c`Zc=VcYjcYYVha^c`Z6j\Z#
@jgokdgYZg@Ve^ijaVi^dcYZgYZjihX]Zc6[g^`V"IgjeeZc`Vcc
HiVj[[ZcWZg\“WZg>iVa^Zc^chAVoVgZiicVX]B“cX]Zc\ZWgVX]i
lZgYZc#CdX]l~]gZcYYZg<ZcZhjc\hoZ^i[dgYZgi<ZcZgVa
;g^ZYg^X]DaWg^X]i!hZ^i&.)%8]Z[YZh6aa\ZbZ^cZc=ZZgZhVbiZh
^bDWZg`dbbVcYdYZh=ZZgZh^c7Zga^c!8aVjhkdcHiVj[[ZcWZg\
VahhZ^cZcHiVWhX]Z[Vc#DaWg^X]ihX]aZjhiWZljhhi<Z\cZgYZg
CVi^dcVahdo^Va^hiZc^cl^X]i^\ZEdh^i^dcZcjcYWZgZ^iZihZ^i&.)'
jciZgYZb9ZX`cVbZc×DeZgVi^dcLVa`“gZÆEa~cZ[“gZ^cZc
b^a^i~g^hX]ZcJbhijgokdg#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^cCdgYV[g^`V!7V]c]d[@VhhZg^cZ!'%#;ZWgjVg&.)(
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\^cCdgi]6[g^XV!@VhhZg^cZHiVi^dc!;ZWgjVgn'%!&.)(
HiVj[[ZcWZg\lVhegdbdiZYidi]ZgVc`d[A^ZjiZcVci8dadcZa<#H#
Pdci]Z<ZcZgVaHiV[[Rdc?VcjVgn&!&.)(#6[iZgV[ZlYVnhÉaZVkZ
^c7Zga^c!l]^X]]ZjhZYidbZZijel^i][ZaadlXdche^gVidgh!]Z
Vgg^kZYVii]Z&%i]IVc`9^k^h^dc^cCdgi]6[g^XVdc;ZWgjVgn&)!
&.)(#I]ZY^k^h^dclVh^ciZcYZYidXdkZg;^ZaYBVgh]Va:gl^c
GdbbZaÉhgZigZVi^c6[g^XV#Dc6eg^a,!&.)(HiVj[[ZcWZg\lVh
hZkZgZanldjcYZY^cVcVZg^VaViiVX`#=Zadhi]^hg^\]i]VcY!i]Z
a^iiaZÒc\ZgVcYg^c\Òc\Zgd[]^haZ[i]VcY!VcY]^haZ[iZnZ#=Z
lVhÓdlcWVX`k^V>iVanidVb^a^iVgn]dhe^iVa^cBjc^X]h]dgian
WZ[dgZi]ZXVe^ijaVi^dcd[i]Z<ZgbVcigddeh^c6[g^XV#L]^aZ
HiVj[[ZcWZg\lVhhi^aagZXdkZg^c\!<ZcZgVa;g^ZYg^X]DaWg^X]i!
]ZVYd[i]Z6gbn<ZcZgVaD[ÒXZd[i]Z6gbn=^\]8dbbVcY^c
7Zga^ch^cXZ&.)%!gZfjZhiZY]^bVh]^hX]^Z[d[hiV[[#DaWg^X]i
YZa^WZgViZaneaVXZYdeedcZcihd[i]ZCVo^h^c^bedgiVciedh^i^dch!
VcY]VYWZZcYZkZade^c\eaVch[dgVb^a^iVgnXdjejcYZgi]Z
XdYZcVbZÆDeZgVi^dcKVa`ng^ZÇh^cXZ&.)'#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\aZ[iVh;^ghi<ZcZgVaHiV[[D[ÒXZgd[i]Z&%i]IVc`9^k^h^dc
l^i]]^hXdbbVcY^c\d[ÒXZgBV_dg<ZcZgVa;g^ZYg^X];gZ^]Zggkdc7gd^X]VcY;^ZaYBVgh]Va
:gl^cGdbbZa!Cdgi]6[g^XV!heg^c\&.)(
Il 1° gennaio 1943 Stauffenberg è promosso al grado di colonnello presso lo Stato Maggiore. Dopo aver passato alcuni giorni di
congedo a Berlino, durante i quali incontra altri cospiratori, il 14
febbraio 1943 raggiunge la 10° divisione corazzata in Nord Africa
che ha il compito di coprire la ritirata in Africa del feldmaresciallo
Erwin Rommel. Il 7 aprile 1943 Stauffenberg viene gravemente
ferito durante un attacco aereo. Perde il braccio destro, il mignolo
e l’anulare della mano sinistra e l’occhio sinistro. Ancora prima
della capitolazione delle truppe tedesche in Africa Stauffenberg
viene portato attraverso l’Italia nel lazzaretto di Monaco di Baviera. Durante la sua convalescenza, il generale Friedrich Olbricht,
dal 1940 capo dell’ufficio Affari Generali dell’Esercito presso il
Comando Supremo dell’Esercito a Berlino, chiede che Claus von
Stauffenberg gli venga assegnato come capo di Stato Maggiore.
Olbricht inserisce volutamente degli oppositori del regime in
posizioni importanti e prepara dal 1942, con il nome di copertura
“operazione Valchiria”, dei piani per un colpo di Stato militare.
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\b^ihZ^cZbHd]c=Z^bZgVc!hZ^cZg
IdX]iZgKVaZg^Z!YZgC^X]iZ:a^hVWZi]!YZbCZ[[Zc6a[gZYjcYYZbHd]c;gVco
AjYl^\^cAVjia^c\Zc!HdbbZg&.)(
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\l^i]]^hhdc=Z^bZgVc!YVj\]iZgKVaZg^Z!
c^ZXZ:a^hVWZi]!cZe]Zl6a[gZY!VcYhdc;gVcoAjYl^\^cAVjia^c\Zc!
hjbbZg&.)(
7g^Z[kdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VchZ^cZc;gZjcYL^aan7“g`a^cVjhYZbAVoVgZii
^cB“cX]Zc!.#?jc^&.)(#HiVj[[ZcWZg\hX]gZ^Wib“]hVbb^iYZckZgWa^ZWZcZcYgZ^;^c\ZgcYZg
a^c`Zc=VcY#
AZiiZg[gdb8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\id]^h[g^ZcYL^aan7“g`a^c!hZci[gdbi]Zb^a^iVgn
]dhe^iVa^cBjc^X]!?jcZ.!&.)(#HiVj[[ZcWZg\]VYY^[ÒXjai^Zhlg^i^c\l^i]i]ZgZbV^c^c\i]gZZ
Òc\Zghd[]^haZ[i]VcY#
Lettera scritta dal conte Claus Schenk von Stauffenberg all’amico Willy Bürklin dal lazzaretto di Monaco, 9 giugno 1943. La grafia è incerta, dato che Stauffenberg è costretto a
impugnare la penna con le due dita rimastegli della mano sinistra
Il conte Claus Scenk von Stauffenberg, stazione ferroviaria di Kasserine, Nord Africa,
20 febbraio 1943
Si potrebbe tradurre il testo della lettera in quanto sarà difficilmente leggibile
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg con suo figlio Heimeran, sua figlia Valerie, la
nipote Elisabeth, il nipote Alfred e il figlio Franz Ludwig a Lautlingen, estate 1943
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg (a sinistra) in Nord Africa, primavera 1943
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg (a sinistra) con i gradi di primo ufficiale di
Stato Maggiore della 10° divisione corazzata insieme al suo superiore, il generale di
Brigata barone Friedrich von Broich, e al feldmaresciallo Erwin Rommel in Nord Africa,
primavera 1943
26
27
"$
La preparazione del colpo di Stato
5VcHVXkf^F^defckgVcdfTY
AcVaRcZ_XW`ceYV4`fa
.
>b6j\jhi&.)(ig^[[iHiVj[[ZcWZg\^c7Zga^cbZ]g[VX]b^i
=Zcc^c\kdcIgZhX`dljcYVcYZgZcB^ikZghX]ldgZcZc
ojhVbbZc#HZ^iB^iiZHZeiZbWZg^hiZg8]Z[YZhHiVWZh^b
6aa\ZbZ^cZc=ZZgZhVbijcYcjioihZ^cZEdh^i^dc[“gY^ZlZ^iZgZc
6iiZciVih"jcYJbhijgokdgWZgZ^ijc\Zc#
9^ZKZghX]lŽgZgjbHiVj[[ZcWZg\jcYIgZhX`dlg^X]iZc^]gZ
7Zb“]jc\ZcVj[Y^Z6jhhX]Vaijc\=^iaZgh!Y^Z:gaVc\jc\
YZgb^a^i~g^hX]Zc7Z[Z]ah\ZlVaijcYY^ZzWZgcV]bZYZg
GZ\^Zgjc\hkZgVcildgijc\^c9ZjihX]aVcY#
H^Zhi“ioZch^X]Vj[Ea~cZ!Y^ZojgC^ZYZghX]aV\jc\kdc^ccZgZc
Jcgj]ZcjcY6j[hi~cYZckdcOlVc\hVgWZ^iZgcZcil^X`Zai
ldgYZch^cY#>cY^ZhZc;~aaZchdaaZcY^Zkdaao^Z]ZcYZ<ZlVaijcY
Y^Zb^a^i~g^hX]Z;“]gjc\Vj[YZc7Z[Z]ah]VWZgYZh:ghVio]ZZgZh
“WZg\Z]Zc#9^ZKZghX]lŽgZglVcYZacY^ZhZEa~cZ!Y^Zb^iYZb
Hi^X]ldgi×LVa`“gZÆWZoZ^X]cZilZgYZc!bZ]gbVahVWjcYeVhhZc
h^ZYZc_ZlZ^a^\ZcKZg]~aic^hhZcVc#B^iiZah×LVa`“gZÆldaaZch^Z
Y^Z7Zga^cZgGZ\^Zgjc\h"!EVgiZ^"jcYLZ]gbVX]ihhiZaaZc^c^]gZ
<ZlVaiWg^c\Zc!jbhdY^ZKdgVjhhZiojc\Zc[“gYZcJbhijgooj
hX]V[[Zc#
>c6j\jhi&.)(!HiVj[[ZcWZg\bZi=Zcc^c\kdcIgZhX`dlVcY
di]Zg[ZaadlXdche^gVidghhZkZgVai^bZh^c7Zga^c#=Z]VYWZZc
X]^Z[d[hiV[[^ci]Z6gbn<ZcZgVaD[ÒXZh^cXZb^Y"HZeiZbWZg!
VcYlVhjh^c\]^hedh^i^dc[dg[jgi]ZgegZeVgVi^dch[dgi]Z
VhhVhh^cVi^dcVcYXdje#
=Zcc^c\kdcIgZhX`dl
=Zcc^c\kdcIgZhX`dl!\ZWdgZc&.%&!hZ^i&.)&:ghiZg<ZcZgVahiVWhd[Òo^Zg>V^cYZg
=ZZgZh\gjeeZB^iiZ!kZghjX]ihZ^iB^iiZ&.)'bZ]gbVah!6chX]a~\ZVj[=^iaZgojdg\Vc^h^ZgZc!
Y^Z_ZYdX]^bbZgl^ZYZglZ\Zcl^Yg^\ZgJbhi~cYZhX]Z^iZgc#:g^hi\ZbZ^chVbb^iHiVj[[ZcWZg\
&.)(]VjeikZgVcildgia^X][“gY^ZzWZgVgWZ^ijc\YZgJbhijgoea~cZjcYWZhi~g`iY^ZhZcjcb^iiZaWVg
kdgYZb'%#?ja^&.))!YVh6iiZciViYjgX]oj[“]gZc#6ahZgY^ZCVX]g^X]ikdb\ZhX]Z^iZgiZc
HiVVihhigZ^X]Zg]~ai!hZioiIgZhX`dlhZ^cZbAZWZcVb'&#?ja^&.))VcYZg=Vjei`VbeÓ^c^ZWZ^
DhigdlZ^c:cYZ#
=Zcc^c\kdcIgZhX`dl!Wdgc^c&.%&!]VYWZZc;^ghi<ZcZgVaHiV[[D[ÒXZg>V^ci]Z6gbn<gdje
8ZciZgh^cXZ&.)&#;gdbb^Y"&.)'dclVgYh!]ZgZeZViZYanig^ZYiddg\Vc^oZViiZbeihdc=^iaZgÈh
a^[Z!Wjii]ZhZVhhVhh^cVi^dcViiZbeihlZgZgZeZViZYanVWdgiZY#=ZVcYHiVj[[ZcWZg\lZgZX]^ZÓn
gZhedch^WaZ[dggZldg`^c\i]ZeaVch[dgi]ZXdje^c&.)(#>bbZY^ViZanWZ[dgZ?jan'%!&.))!
IgZhX`dlgZ^c[dgXZYHiVj[[ZcWZg\ÈhYZiZgb^cVi^dcidXVggndjii]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbei#L]Zc
IgZhX`dl]ZVgYi]Vii]ZXdje]VY[V^aZY!]ZXdbb^iiZYhj^X^YZVii]ZbV^c[gdcia^cZcZVgDhigdk
dc?jan'&!&.))#
BVg\VgZiZkdcDkZc!6j[cV]bZcVX]&.)*
H^ZVgWZ^iZi&.((WZgZ^ihVahHZ`gZi~g^c[“g<ZcZgVa@jgi;gZ^]Zggkdc=VbbZghiZ^c":fjdgYjcY
he~iZgVjX][“g<ZcZgVadWZghiLZgcZg;gZ^]Zggkdc;g^ihX]#<ZbZ^chVbb^i:g^`VkdcIgZhX`dljcY
:]gZc\VgY<g~ÒckdcYZgHX]jaZcWjg\hX]gZ^Wih^ZVahojkZga~hh^\ZB^il^hhZg^cYZgKZghX]lŽgZgjb
DaWg^X]i!IgZhX`dljcYHiVj[[ZcWZg\Y^Z×LVa`“gZÆ":cil“g[Zc^ZYZgjcY[Zgi^\iY^ZGZ^chX]g^[iZcVc#
BVg\VgZiZkdcDkZc!e]did\gVe]ZYV[iZg&.)*
BVg\VgZiZkdcDkZcldg`ZYVhVhZXgZiVgn[dg<ZcZgVa@jgi;gZ^]Zggkdc=VbbZghiZ^c":fjdgY
^c&.((!VcYhjWhZfjZcianldg`ZY[dg8dadcZa<ZcZgVaLZgcZg;gZ^]Zggkdc;g^ihX]#6hVigjhiZY
XdcÒYVciZd[i]ZXdche^gVidgh^ci]ZX^gXaZVgdjcYDaWg^X]i!IgZhX`dl!VcYHiVj[[ZcWZg\!h]Z
ldg`ZYl^i]:g^`VkdcIgZhX`dlVcY:]gZc\VgY<g~ÒckdcYZgHX]jaZcWjg\idigVchXg^WZi]ZYgV[i
KVa`ng^ZeaVchVcYineZjei]ZÒcVakZgh^dch#
I]ZXdche^gVidgh\gdjeZYVgdjcYHiVj[[ZcWZg\VcYIgZhX`dl
XdcXZcigViZYi]Z^gZ[[dgihdcZa^b^cVi^c\=^iaZg!\V^c^c\Xdcigda
d[i]Zb^a^iVgnXdbbVcY!VcYVhhjb^c\i]ZgZhedch^W^a^i^Zhd[
\dkZgcbZci^c<ZgbVcn#
I]ZnbVYZjhZd[eaVchYZkZadeZY[dghjeegZhh^c\X^k^a
Y^hijgWVcXZhVcY^chjggZXi^dchWn[dgZ^\c[dgXZYaVWdgZgh#>c
i]ZZkZcid[hjX]jeg^h^c\h!i]ZhZeaVch!XdYZcVbZYÆKVa`ng^ZÇ!
egdk^YZY[dgZcigjhi^c\ZmZXji^kZedlZgVcYb^a^iVgnaZVYZgh]^e
idi]ZXdbbVcYZgd[i]ZGZhZgkZ6gbn#I]ZXdche^gVidghVaiZgZY
i]ZeaVchhZkZgVai^bZh!VYVei^c\i]Zbidi]ZXdcY^i^dchd[i]Z
bdbZci#L^i]i]ZV^Yd[i]ZKVa`ng^ZdgYZgh!i]Zn^ciZcYZYid
iV`ZXdcigdad[`Zn\dkZgcbZci!CVo^EVgin!VcYLZ]gbVX]i
d[ÒXZh^c7Zga^c^cdgYZgideVkZi]ZlVn[dgi]ZXdje#
Nell’agosto 1943 Stauffenberg si incontra più volte a Berlino con
Henning von Tresckow e altri membri del complotto. Dalla metà
di settembre è capo di Stato Maggiore presso l’ufficio Affari Generali dell’Esercito e sfrutta la sua posizione per mandare avanti
i preparativi dell’attentato e del colpo di Stato. I cospiratori
raccolti intorno a Stauffenberg e Tresckow concentrano i loro
sforzi su tre obiettivi: la messa fuori gioco di Hitler, la conquista
del comando militare e l’assunzione della responsabilità di governo in Germania. I loro piani sono stati elaborati per impedire
l’insorgere di disordini interni e di rivolte dei lavoratori coatti.
Nel caso ciò dovesse accadere, il potere esecutivo e il comando
militare passerebbero al comandante della Riserva. I cospiratori
modificano più volte i loro piani, noti come “operazione Valchiria”, adattandoli di volta in volta alla situazione contingente.
Mediante l’“operazione Valchiria” intendono impossessarsi dei
posti di comando a Berlino inerenti al governo, al partito e all’esercito al fine di creare le condizioni necessarie per rovesciare
il regime nel Reich e sul fronte.
Bozza di un ordine per il giorno del colpo di Stato
Questa e altre bozze stese in vista del colpo di Stato vengono interrate dai cospiratori nel 1944 nei
pressi del quartier generale del Comando Supremo dell’Esercito “Mauerwald” e dissotterrate dopo
il 1945 dalle autorità sovietiche su indicazione del maggiore Joachim Kuhn. Oggi questi documenti
sono conservati nell’Archivio del Servizio di Sicurezza Federale della Federazione Russa
:ciljg[Z^cZhIV\ZhWZ[Z]ah[“gYZcIV\YZhJbhijgoZh
9^ZhZgjcYVcYZgZ:cil“g[Z[“gYZcJbhijgokZghjX]lZgYZckdcYZcKZghX]lŽgZgc&.))^cYZg
C~]ZYZhD@="=VjeifjVgi^Zgh×BVjZglVaYÆkZg\gVWZcjcYcVX]6c\VWZckdcBV_dg?dVX]^b
@j]ccVX]&.)*kdchdl_Zi^hX]Zc7Z]ŽgYZcVjh\Z\gVWZc#=ZjiZa^Z\ZcY^ZhZ9d`jbZciZ^b
6gX]^kYZh;ŽYZgVaZcH^X]Zg]Z^ihY^ZchiZhYZgGjhh^hX]Zc;ŽYZgVi^dc#
9gV[id[VcdgYZgd[i]ZYVn[dgi]ZYViZd[i]ZXdje
I]ZXdche^gVidghWjg^ZYi]^hVcYdi]ZgYgV[ih[dgi]ZViiZbeiZYXdjecZVgidi]ZÆBVjZglVaYÇ
6gbn=^\]8dbbVcY]ZVYfjVgiZgh^c&.))#;daadl^c\^c[dgbVi^dc[gdbBV_dg?dVX]^b@j]c!
i]ZHdk^ZiVji]dg^i^ZhYj\i]ZbjeV\V^c^c&.)*#I]ZhZYdXjbZcihVgZcdl^ci]ZVgX]^kZd[i]Z
;ZYZgVaHZXjg^inHZgk^XZd[i]ZGjhh^Vc;ZYZgVi^dc#
Headquarters,
(date)
_O_r_d_e_r__o_f__t_h_e__D_a_y_._
The Führer is dead.
Corrupt and unscrupulous elements, who have been pursuing their high-handed goals
under the protection of unlimited power for some time, have attempted to take control of
the country. They knew that the people and the army were following their lawless actions
with increasing bitterness. Indifferent to the sacrifice of German lives, heedless of the
fact that our country is in ruins, thinking only of their own wellbeing, they hoped to save
their own skins, secure their spoils, and suffocate the voice of justice in a river of blood by
holding unchecked power.
At the hour of greatest danger for the fatherland, the Wehrmacht has stepped in,
rendered the traitors harmless, and taken over executive power.
A soldier
has taken over the leadership of the Reich and the supreme command of the Wehrmacht.
Experienced men with expert knowledge and untainted honor from all classes of the people
and all regions of the Reich are standing ready to support him.
Soldiers!
Entrusted with the supreme command of the Wehrmacht, I guarantee you well-qualified
leadership. From now on, the only sacrifices demanded of you will be those necessary to
save the fatherland. Your leaders shall no longer be repaid with disgrace and dismissal
for advice and action on the basis of expert knowledge and responsibility. The military
leadership of the Reich is your guarantor that our home country will become what you, the
men in action, hope to find when you return. Our home country will serve you with all its
might as you fight. And in turn, it is counting on you. It believes and expects that you will
save it.
Soldiers!
and first and foremost of all
you men in action on the Eastern Front !
9Zg:^c\Vc\ojbDWZg`dbbVcYdYZh=ZZgZh7ZcYaZgWadX`!7Zga^c&.)%
I]ZZcigVcXZidi]Z6gbn=^\]8dbbVcY7ZcYaZg7adX`!7Zga^c&.)%
You must stand up for our home country. Fight one last fight for our home country after
4 years of immense struggle, not for fantastical plans or boundless conquests, but for the
simple goal of protecting your hearth and home, your wife and children. If you falter,
everything that is dear to you will be destroyed. Win this battle, so that we can seek
reconciliation in freedom, a peace that is worthy of our fallen dead.
In the name of the fatherland, I am pledging you once again to loyalty, obedience, and
bravery.
For the sake of the fatherland, I am placing hope in your unyielding courage, which has
grown constantly with the danger.
I trust in your strength and your belief in Germany.
Signature.
Henning von Treschow, nato nel 1901, dal 1941 primo ufficiale di Stato Maggiore (I
a) presso il Gruppo di Armate “Mitte”, tenta più volte, a partire dalla metà del 1942,
di organizzare degli attentati alla vita di Hitler, che però falliscono tutti a causa di
circostanze avverse. Nel 1943 è incaricato insieme a Stauffenberg di rielaborare i piani
per il colpo di Stato e poco prima del 20 luglio 1944 infonde coraggio nel compagno
persuadendolo a compiere l’attentato. Raggiunto dalla notizia che il colpo di Stato è
fallito, Tresckow pone termine alla sua vita il 21 luglio 1944 lungo la principale linea di
combattimento a Ostrow.
L’ingresso del Comando Supremo dell’Esercito (Bendlerblock), Berlino 1940
Margarete von Oven, foto scattata dopo il 1945. Già nel 1933 lavora come segretaria
per il generale barone Kurt von Hammerstein-Equord e successivamente anche per il
colonnello barone Werner von Fritsch. Collaboratrice affidabile e al corrente dei nomi
dei cospiratori raccolti intorno a Olbricht, Tresckow e Stauffenberg, stende le bozze
del progetto “Valchiria” e appronta la stesura definitiva dei piani insieme a Erika von
Tresckow e alla contessa Ehrengard von der Schulenburg.
28
(date)
Headquarters,
_O_r_d_e_r__o_f__t_h_e__D_a_y_._
TheFührerisdead.
Corrupt and unscrupulous elements, who have been pursuing their high-handed goals under the
protection of unlimited power for some time, have attempted to take control of the country. ey
knew that the people and the army were following their lawless actions with increasing bitterness.
Indi erent to the sacri ce of German lives, heedless of the fact that our country is in ruins, thinking
only of their own wellbeing, they hoped to save their own skins, secure their spoils, and su ocate
the voice of justice in a river of blood by holding unchecked power.
At the hour of greatest danger for the fatherland, the Wehrmacht has stepped in, rendered the
traitors harmless, and taken over executive power.
Asoldier
has taken over the leadership of the Reich and the supreme command of the Wehrmacht. Experienced men with expert knowledge and untainted honor from all classes of the people and all regions
of the Reich are standing ready to support him.
Soldiers!
Entrusted with the supreme command of the Wehrmacht, I guarantee you well-quali ed leadership.
From now on, the only sacri ces demanded of you will be those necessary to save the fatherland.
Your leaders shall no longer be repaid with disgrace and dismissal for advice and action on the
basis of expert knowledge and responsibility. e military leadership of the Reich is your guarantor
that our home country will become what you, the men in action, hope to nd when you return.
Our home country will serve you with all its might as you ght. And in turn, it is counting on you. It
believes and expects that you will save it.
Soldiers!
and rst and foremost of all
youmeninactionontheEasternFront!
You must stand up for our home country. Fight one last ght for our home country a er 4 years
of immense struggle, not for fantastical plans or boundless conquests, but for the simple goal of
protecting your hearth and home, your wife and children. If you falter, everything that is dear to
you will be destroyed. Win this battle, so that we can seek reconciliation in freedom, a peace that is
worthy of our fallen dead.
In the name of the fatherland, I am pledging you once again to loyalty, obedience, and bravery.
For the sake of the fatherland, I am placing hope in your unyielding courage, which has grown
constantly with the danger.
I trust in your strength and your belief in Germany.
Signature.
29
"%
Rete di relazioni in seno alla resistenza
GVcSZ_Uf_XV_Z^HZUVcdeR_U
=Z_\dhZeYZ_eYVCVdZdeR_TV
.
9ZgJbhijgokZghjX]kdb'%#?ja^&.))]ViY^Z7ZZcY^\jc\YZh
@g^Z\ZhjcYYZgcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]Zc<ZlVaikZgWgZX]Zchdl^Z
Y^ZL^ZYZg]ZghiZaajc\YZhGZX]ihhiVVih^c9ZjihX]aVcYojb
O^Za#>bbZg^hiYV]ZgY^Z6Whi^bbjc\ol^hX]Zcb^a^i~g^hX]Zc
jcYo^k^aZc@gZ^hZcYZgKZghX]lŽgjc\cdilZcY^\#9^Z
eda^i^hX]ZKZgVcildgijc\cVX]YZb\Zajc\ZcZcJbhijgo
hdaaZcAjYl^\7ZX`jcY8Vga;g^ZYg^X]<dZgYZaZg“WZgcZ]bZc#
HiVj[[ZcWZg\heZghŽca^X]Z6jhhigV]ajc\^hi\gd›!hZ^cZ
[VX]a^X]Z@dbeZiZcoVcZg`Vcci#:g[“]gik^ZaZ<Z\cZgYZh
GZ\^bZhojhVbbZcjcYÒcYZijciZg^]cZcZc\Z;gZjcYZ#
EZiZg<gV[NdgX`kdcLVgiZcWjg\kZgb^iiZai^]b@dciV`ioj
YZb[g“]ZgZchdo^VaYZbd`gVi^hX]ZcGZ^X]hiV\hVW\ZdgYcZiZc
?ja^jhAZWZg!YZgZWZchdl^ZNdgX`ojb@gZ^hVjZg@gZ^hjb
=Zabji]?VbZh<gV[kdcBdai`Zo~]ai#6jX]b^iKZgigZiZgcYZg
<ZlZg`hX]V[ihWZlZ\jc\l^ZL^a]ZabAZjhX]cZg!?V`dW@V^hZg!
=ZgbVccBVV›jcYBVm=VWZgbVcc[“]giHiVj[[ZcWZg\^b
=ZgWhi&.)(^ciZch^kZ<Zheg~X]Z#B^iHiVj[[ZcWZg\hL^hhZc
[“]gZc?ja^jhAZWZgjcY6Yda[GZ^X]lZ^c^b?jc^&.))<Zheg~X]Z
b^iYZg^aaZ\VaZc>caVcYhaZ^ijc\YZg@dbbjc^hi^hX]ZcEVgiZ^#
AjYl^\7ZX`
<ZcZgVadWZghiAjYl^\7ZX`!\ZWdgZc&--%!^hikdc&.((W^h&.(-<ZcZgVahiVWhX]Z[YZh=ZZgZh#
CVX]hZ^cZbG“X`ig^iil^gYZgojbB^iiZaejc`iYZgb^a^i~g^hX]ZcDeedh^i^dc#>c`dbegdb^hhadhZg
6WaZ]cjc\YZh@g^Z\hg^h^`dhig^[[ih^X]7ZX`b^i8Vga<dZgYZaZg#>b@g^Z\ig^ii7ZX`^cYVhOZcigjb
YZhL^YZghiVcYZh#CVX]Z^cZb\Zajc\ZcZc6chX]aV\Vj[=^iaZghdaaZgHiVVihdWZg]VjeilZgYZc#
6b6WZcYYZh'%#?ja^&.))l~]aiAjYl^\7ZX`YZc;gZ^idY#
8dadcZa<ZcZgVaAjYl^\7ZX`!Wdgc^c&--%!lVh8]^Z[d[i]Z6gbn<ZcZgVaHiV[[[gdb&.((id
&.(-#6[iZg]^hgZh^\cVi^dc!]ZWZXVbZV[dXVaed^cid[i]Zb^a^iVgndeedh^i^dc#=ZXdcXjggZYl^i]
8Vga<dZgYZaZg^c]^hjcXdbegdb^h^c\gZ_ZXi^dcd[i]Zg^h`VlVgldjaY^ckdakZ#9jg^c\i]ZlVg!
7ZX`WZXVbZVXZcigVaÒ\jgZ^ci]ZgZh^hiVcXZbdkZbZci#=ZlVhYZh^\cViZYidWZXdbZ]ZVYd[
hiViZ[daadl^c\=^iaZgÈhYZVi]#Dci]ZZkZc^c\d[?jan'%!&.))!]ZXdbb^iiZYhj^X^YZ#
I]ZV^bd[i]ZViiZbeiZYXdjed[?jan'%!&.))lVhidejiVc
ZcYidi]ZlVgVcYi]ZXg^bZhd[i]ZCVo^h!VcYidgZhidgZi]Z
aVl[jaXdchi^iji^dcVahiViZ^c<ZgbVcn#8dchZchjhWZilZZc
b^a^iVgnVcYX^k^a^VcXdche^gVidghlVhi]ZgZ[dgZValVnh
cZXZhhVgn#>ci]ZZkZcid[VhjXXZhh[jaXdje!AjYl^\7ZX`VcY
8Vga;g^ZYg^X]<dZgYZaZglZgZYZh^\cViZYidiV`ZdkZgeda^i^XVa
gZhedch^W^a^in#HiVj[[ZcWZg\]VY\gZVieZghdcVabV\cZi^hbVcY
lVhVX`cdlaZY\ZY[dg]^hegd[Zhh^dcVaXdbeZiZcXZ#=ZWgdj\]i
id\Zi]ZgbVcndeedcZcihd[i]ZgZ\^bZ0hdbZd[i]ZbWZXVbZ
XadhZ[g^ZcYhd[]^h#EZiZg<gV[NdgX`kdcLVgiZcWjg\eji]^b^c
XdciVXil^i]i]Z[dgbZgHdX^Va9ZbdXgVi^XeVga^VbZciVg^Vc?ja^jh
AZWZg!V[ZaadlbZbWZgd[i]Z@gZ^hVj8^gXaZ!i]Z\gdjeVgdjcY
=Zabji]?VbZh<gV[kdcBdai`Z#HiVj[[ZcWZg\Vahd]ZaY^ciZch^kZ
Y^hXjhh^dch^ci]Z[Vaad[&.)(l^i]gZegZhZciVi^kZhd[i]ZaVWdg
jc^dcbdkZbZcihjX]VhL^a]ZabAZjhX]cZg!?V`dW@V^hZg!
=ZgbVccBVV›!VcYBVm=VWZgbVcc#L^i]HiVj[[ZcWZg\Éh
`cdlaZY\Z!?ja^jhAZWZgVcY6Yda[GZ^X]lZ^c]ZaYiVa`hl^i]i]Z
aZVYZgh]^ed[i]ZXaVcYZhi^cZ8dbbjc^hiEVgin^ch^YZ<ZgbVcn
^c?jcZ&.))#
8Vga;g^ZYg^X]<dZgYZaZg
8Vga;g^ZYg^X]<dZgYZaZg!\ZWdgZc&--)!^hihZ^i&.(%DWZgW“g\ZgbZ^hiZgkdcAZ^eo^\
jcY]VihZ^i&.(*]Z[i^\Z6jhZ^cVcYZghZiojc\Zcb^iYZgCH96E#CVX]hZ^cZbG“X`ig^ii
VahDWZgW“g\ZgbZ^hiZg^hiZgVah7ZgViZgYZh7dhX]"@dcoZgchi~i^\jcYjciZgc^bbi^c
9ZjihX]aVcYjcY^b6jhaVcYVjh\ZYZ]ciZGZ^hZc#9VWZ^l^gWiZg[“gY^Zdeedh^i^dcZaaZc
O^ZaZhZ^cZg\Z\ZcY^ZCVi^dcVahdo^Va^hiZc\Zg^X]iZiZcEda^i^`#6W&.(-l^gY8Vga<dZgYZaZg
Z^cB^iiZaejc`iYZgo^k^aZcL^YZghiVcYh`gZ^hZ#CVX]Z^cZb\Zajc\ZcZc6chX]aV\hdaa
ZgGZ^X]h`VcoaZglZgYZc#CVX]YZbJbhijgokZghjX]kdb'%#?ja^&.))`VccZgojZghi
Zci`dbbZc!l^gYYZcjco^ZgijcYVb-#HZeiZbWZg&.))ojbIdYZkZgjgiZ^ai#:ghi[“c[
BdcViZhe~iZg!Vb'#;ZWgjVg&.)*!l^gY8Vga<dZgYZaZg^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
8Vga;g^ZYg^X]<dZgYZaZg!Wdgc^c&--)!]VYWZZcX]^Z[bVndgd[AZ^eo^\h^cXZ&.(%#
>c&.(*]ZWZ\VcVhZg^Zhd[kZ]ZbZciY^hejiZhl^i]i]ZCVo^EVgin#6[iZggZh^\c^c\Vh
bVndg!<dZgYZaZgldg`ZYVhVXdchjaiVci[dgi]Z7dhX]XdgedgVi^dcVcYigVkZaZYZmiZch^kZan
i]gdj\]dji<ZgbVcnVcYVWgdVY#>cYd^c\hd!]ZViiZbeiZYidl^chjeedgi[dgi]Zdeedh^i^dcVa
\dVahd[]^hVci^"CVo^eda^X^Zh#;gdb&.(-dc!<dZgYZaZgWZXVbZi]Z[dXjhd[i]ZX^k^a^Vc
gZh^hiVcXZX^gXaZh#<dZgYZaZglVhYZh^\cViZYidWZXdbZX]VcXZaadg[daadl^c\i]ZhjXXZhh[ja
VhhVhh^cVi^dcd[=^iaZg#6[iZgi]ZViiZbeiZYXdjed[?jan'%!&.))!]Z^c^i^VaanhjXXZZYZY
^cVkd^Y^c\VggZhiWjilVhgZedgiZYidi]ZVji]dg^i^Zhl^i]^cVh]dgii^bZ#8Vga<dZgYZaZg
lVhhZciZcXZYidYZVi]Wni]ZEZdeaZÉh8djgidcHZeiZbWZg-!&.))!Wji^ilVhcdijci^a
ÒkZbdci]haViZgi]Vi]ZlVhbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZ!dc;ZWgjVgn'!&.)*#
6YVbkdcIgdiiojHdao
6YVbkdcIgdiiojHdao!\ZWdgZc&.%.!VgWZ^iZihZ^i&.)%^cYZg>c[dgbVi^dchVWiZ^ajc\YZh
6jhl~gi^\Zc6biZhjcY\^aiVah[“]gZcYZgVj›Zceda^i^hX]Zg9Zc`Zg^bL^YZghiVcY#6b
&*#6j\jhi&.))l^gYZgkdb×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆojbIdYZkZgjgiZ^aijcYVb'+#6j\jhi&.))
^cYZg=^cg^X]ijc\hhi~iiZ7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
Il tentato colpo di Stato del 20 luglio 1944 si prefigge di porre
termine alla guerra e ai crimini nazionalsocialisti e di ripristinare
lo Stato di diritto in Germania. Per questo motivo è assolutamente necessario raggiungere un’intesa fra i circoli militari e quelli
civili del complotto. In caso di successo, la responsabilità politica
doveva essere assunta da Ludwig Beck e da Carl Friedrich Goerdeler. Il carisma di Stauffenberg è notevole, e le sue competenze
riconosciute da tutti. Egli riesce a far convergere tanti oppositori
del regime e stringe con molti di essi un’intima amicizia. Il conte
Peter Yorck von Wartenburg lo mette in contatto con l’ex deputato socialdemocratico del Reich Julius Leber, che al pari di Yorck
fa parte del circolo di Kreisau raccolto intorno al conte Helmuth
James von Moltke. Nell’autunno 1943 Stauffenberg avvia fitti colloqui anche con alcuni rappresentanti del movimento sindacale
come Wilhelm Leuschner, Jakob Kaiser, Hermann Maaß e Max
Habermann. Dopo aver informato Stauffenberg, nel giugno 1944
Julius Leber e Adolf Reichwein svolgono una serie di incontri con
la direzione interna del Partito comunista.
6YVbkdcIgdiiojHdao!Wdgc^c&.%.!]VYldg`ZY^ci]Z^c[dgbVi^dcYZeVgibZcid[i]Z
;dgZ^\cD[ÒXZh^cXZ&.)%!VcYlVhgZ\VgYZYVhi]ZaZVY^c\ZmeZgidc[dgZ^\ceda^Xn^ci]Z
gZh^hiVcXZ#=ZlVhhZciZcXZYidYZVi]Wni]ZEZdeaZÉh8djgidc6j\jhi&*!&.))VcY
bjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZdc6j\jhi'+!&.))#
@VW^cZiiheaVcjc\Zc[“gYZcJbhijgokZghjX]
GZ`dchigj`i^dcYjgX]Y^Z<Z]Z^bZHiVViheda^oZ^!HdbbZg&.))
6jX]cVX]YZb\ZhX]Z^iZgiZcJbhijgokZghjX]\Za^c\iZhYZg<ZhiVedc^X]i!h~bia^X]Z7ZiZ^a^\iZc
YZgKZghX]lŽgjc\oj^YZci^Òo^ZgZc#9dX]VjX]Y^ZhZjckdaahi~cY^\ZzWZgh^X]ibVX]iY^Zi^Z[Z
KZgWjcYZc]Z^iol^hX]Zco^k^aZcjcYb^a^i~g^hX]ZcKZghX]lŽgZgcYZjia^X]#
EaVch[dgi]ZXVW^cZiV[iZgi]ZXdje
GZXdchigjXiZYWni]Z<ZhiVed!hjbbZg&.))
:kZcV[iZgi]Z[V^ajgZd[i]ZXdje!i]Z<ZhiVedlVhjcVWaZid^YZci^[nVaai]dhZ^ckdakZY
^ci]ZXdche^gVXn#=dlZkZg!ZkZci]^h^cXdbeaZiZdkZgk^Zl^aajhigViZhi]ZXadhZa^c`h
WZilZZci]ZX^k^a^VcVcYb^a^iVgnXdche^gVidgh#
L^a]ZabAZjhX]cZg
L^a]ZabAZjhX]cZg!&-.%\ZWdgZc!\Z]Žgi^cYZgLZ^bVgZgGZejWa^`ojYZcZ^cÓjhhgZ^X]hiZc
hdo^VaYZbd`gVi^hX]Zc<ZlZg`hX]V[ih[“]gZgcjcYEda^i^`Zgc#CVX]Z^cZb\Zajc\ZcZcJbhijgo"
kZghjX]l^aaZgkdgVaaZbY^Z:^c]Z^ih\ZlZg`hX]V[iVah>ciZgZhhZckZgigZijc\VaaZg6gWZ^iZcYZc
hX]V[[ZcjcY^hi[“gYVh6biZ^cZhK^oZ`VcoaZghkdg\ZhZ]Zc#:gl^gYVb&+#6j\jhi&.))kdcYZg
<ZhiVed[Zhi\ZcdbbZc!Vb-#HZeiZbWZgkdb×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆojbIdYZkZgjgiZ^aijcYVb
'.#HZeiZbWZg&.))^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
L^a]ZabAZjhX]cZg!Wdgc^c&-.%!lVhdcZd[i]ZLZ^bVgGZejWa^XÉhbdhi^cÓjZci^VaHdX^Va
9ZbdXgVi^XaVWdgjc^dcaZVYZghVcYeda^i^X^Vch#=Z]deZYidXgZViZVjc^ÒZYaVWdgjc^dc
gZegZhZci^c\i]Z^ciZgZhihd[Vaaldg`^c\eZdeaZV[iZgVhjXXZhh[jaXdje!VcYlVhYZh^\cViZY
[dgi]Zd[ÒXZd[k^XZX]VcXZaadg#=ZlVhVggZhiZYWni]Z<ZhiVeddc6j\jhi&+!&.))!
hZciZcXZYidYZVi]Wni]ZEZdeaZÉh8djgidcHZeiZbWZg-!VcYbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZ
dcHZeiZbWZg'.!&.))#
?ja^jhAZWZg
?ja^jhAZWZg!\ZWdgZc&-.&!^hiVahegdb^cZciZghdo^VaYZbd`gVi^hX]ZgEda^i^`ZgkdcYZc
CVi^dcVahdo^Va^hiZcol^hX]Zc&.((jcY&.(,^c]V[i^ZgijcY\Z]ŽgiVW&.)&YZb@gZ^hVjZg
@gZ^hVc#AZWZg!YZgcVX]Z^cZb\Zajc\ZcZcJbhijgoGZ^X]h`VcoaZgdYZg>ccZcb^c^hiZglZgYZc
hdaa!l^gYVb*#?ja^&.))cVX]Z^cZg9Zcjco^Vi^dcYjgX]Z^cZc<ZhiVed"He^ioZa[Zhi\ZcdbbZc!
Vb'%#D`idWZg&.))YjgX]YZc×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆojbIdYZkZgjgiZ^aijcYVb*#?VcjVg&.)*
^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
?ja^jhAZWZg!Wdgc^c&-.&!WZXVbZVegdb^cZciHdX^Va9ZbdXgVi^Xeda^i^X^VcVcYlVh^beg^hdcZY
Wni]ZCVo^hWZilZZc&.((VcY&.(,#=Z_d^cZYi]Z@gZ^hVj8^gXaZ^c&.)&#AZWZg!l]dlVh
YZh^\cViZYidWZXdbZX]VcXZaadgdgb^c^hiZgd[i]Z^ciZg^dgV[iZgVhjXXZhh[jaXdje!lVhVggZhiZY
dc?jan*!&.))dcVi^e[gdbV<ZhiVed^c[dgbZg#=ZlVhhZciZcXZYidYZVi]Wni]ZEZdeaZÈh
8djgidcDXidWZg'%!&.))!VcYbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZdc?VcjVgn*!&.)*#
Il generale di Corpo d’Armata Ludwig Beck, nato nel 1880, è capo di Stato Maggiore
dell’Esercito dal 1933 al 1938. Dopo essersi dimesso, diventa il fulcro dell’opposizione
militare al regime. Fiero avversario delle guerre di aggressione, Beck incontra Carl
Goerdeler. Durante la guerra diventa una figura centrale della resistenza. Nel caso
l’attentato a Hitler fosse riuscito, doveva diventare il nuovo capo dello Stato. La
sera del 20 luglio 1944 il generale di Corpo d’Armata Friedrich Fromm lo costringe a
suicidarsi. Fallito il tentativo di uccidersi, Beck, che è gravemente ferito, viene infine
fucilato da un maresciallo ordinario.
Piani per la formazione del governo dopo il colpo di Stato, ricostruiti dalla Polizia
segreta di Stato, estate 1944
Neppure dopo il fallimento del tentato colpo di Stato, la Gestapo riesce a identificare
tutti i partecipanti al complotto. Ma anche da questa ricostruzione incompleta emerge
chiaramente la profonda unione fra cospiratori civili e militari.
Carl Friedrich Goerdeler, nato nel 1884, è primo borgomastro di Lipsia a partire dal
30
1930 e ha, a partire dal 1935, violenti contrasti con il Partito nazionalsocialista dei
lavoratori. Dopo aver rassegnato le dimissioni dalla carica di borgomastro, lavora
come consulente per il gruppo Bosch e viaggia in lungo e in largo in Germania e
all’estero. Durante i suoi viaggi propaganda i suoi obiettivi di oppositore alla politica
nazionalsocialista. A partire dal 1938 Carl Goerdeler diventa un riferimento per i circoli
civili della resistenza. Nel caso l’attentato a Hitler fosse riuscito, doveva diventare
Cancelliere del Reich. Dopo il tentato colpo di Stato del 20 luglio 1944, riesce
dapprima a fuggire, viene denunciato e condannato a morte l’8 settembre 1944. Solo
cinque mesi dopo, il 2 febbraio 1945, Carl Goerdeler viene ucciso a Berlino-Plötzensee.
Adam von Trott zu Solz, nato nel 1909, lavora a partire dal 1940 presso la sezione
informazioni del ministero degli Esteri ed è ritenuto uno dei maggiori teorici della
resistenza operanti in ambito di politica estera. Il 15 agosto 1944 viene condannato
a morte dal Volksgerichtshof (Corte del popolo) e il 26 agosto 1944 viene ucciso nel
carcere di Berlin-Plötzensee.
Wilhelm Leuschner, nato nel 1890, è uno dei più influenti leader sindacali e politici
socialdemocratici della Repubblica di Weimar. Nel caso l’attentato a Hitler fosse
riuscito, doveva dedicarsi anzitutto alla creazione di un sindacato unitario che
rappresentasse tutti i lavoratori e ricoprire inoltre la carica di vicecancelliere. Il 16
agosto 1944 viene arrestato dalla Gestapo, l’8 settembre condannato a morte dalla
Volksgerichtshof e il 29 settembre 1944 ucciso nel carcere di Berlin-Plötzensee.
Julius Leber, nato nel 1891, viene incarcerato fra il 1933 e il 1937 dai nazionalsocialisti
in quanto prominente politico socialdemocratico e a partire dal 1941 fa parte del
circolo di Kreisau. Leber che, nel caso l’attentato a Hitler fosse riuscito, doveva
diventare Cancelliere del Reich o ministro degli Interni, viene arrestato il 5 luglio
1944 a seguito di una soffiata da parte di un informatore della Gestapo, condannato
a morte dalla Volksgerichtshof il 20 ottobre 1944 e ucciso nel carcere di BerlinPlötzensee il 5 gennaio 1945.
31
"&
Membri del complotto
>ZegVcdTYh`cV_V
7V]]`h4`_daZcRe`cd
.
OjYZcZc\hiZcB^ikZghX]ldgZcZc^cY^ZhZgOZ^i\Z]ŽgZc
;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\!Jag^X]L^a]Zab<gV[
kdcHX]lZg^ckdcHX]lVcZc[ZaYjcY:YjVgY7g“X`abZ^Zg!Y^Z
\ZbZ^chVbb^iHiVj[[ZcWZg\YZcJbhijgokZghjX]^ciZch^k
kdgVcigZ^WZc#HiVj[[ZcWZg\h;gZjcY6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdc
Fj^gc]Z^bWZiZ^a^\ih^X]YVgVcZWZchdl^ZHiVj[[ZcWZg\h
KZiiZg8~hVgkdc=d[VX`Zg#9^ZhZgVgWZ^iZiVahl^X]i^\hiZg
KZgW^cYjc\hbVccb^iYZg<gjeeZjb<ZcZgVa8Vga"=Z^cg^X]
kdcHi“aecV\Za^cEVg^h#
DWld]a`Z^cZgYZgKZghX]lŽgZgZ^cZc]d]Zcb^a^i~g^hX]ZcGVc\
WZ`aZ^YZi!kZg[“\Zch^Z^cZ^c^\Zc7ZgZ^X]Zc“WZgZcihX]Z^YZcYZc
:^cÓjhh#H^ZldaaZckdc^ccZc]ZgVjhYZc6chX]aV\Vj[=^iaZg
jcYYZcHijgoYZhHnhiZbhlV\Zc#9VWZ^aZ^hiZc^]cZcZ^coZacZ
;gZjcYZ!@VbZgVYZcjcYKZgigVjiZVcYZc;gdciVWhX]c^iiZcjcY
^cYZcLZ]g`gZ^hZcl^X]i^\Z=^a[Z#C^ZbVahVWZg^hiYVhCZioYZg
@dche^gVi^dca“X`Zcadh#K^Za[VX]b“hhZcY^ZKZghX]lŽgZghd\Vg
Vj[Y^ZOjkZga~hh^\`Z^ikdcEZghdcZchZioZc!Y^Z^]cZc`Z^cZhlZ\h
Vahh^X]ZgZ<Z\cZgYZh×9g^iiZcGZ^X]ZhÆWZ`Vccih^cY#
;g^ZYg^X]DaWg^X]i
<ZcZgVa;g^ZYg^X]DaWg^X]i!\ZWdgZc&---!l^gY&.)%ojb8]Z[YZh6aa\ZbZ^cZc=ZZgZhVbiZh
WZ^bDWZg`dbbVcYdYZh=ZZgZh^c7Zga^cZgcVcci#:gWZigZ^Wi^c6Whi^bbjc\b^io^k^aZc
Deedh^i^dch\gjeeZcjbAjYl^\7ZX`jcY8Vga<dZgYZaZghZ^i&.)'Y^Z6jhVgWZ^ijc\YZg
×LVa`“gZÆ"Ea~cZ!jbYZcKZghX]lŽgZgcY^ZzWZgcV]bZYZgkdaao^Z]ZcYZc<ZlVaiojZgbŽ\a^X]Zc#
6jX]Zgl^gYcVX]YZbHX]Z^iZgcYZhJbhijgokZghjX]Zh^cYZgCVX]iojb'&#?ja^&.))Vj[7Z[Z]a
kdc<ZcZgVadWZghi;g^ZYg^X];gdbb^b>ccZc]d[YZh7ZcYaZgWadX`hZghX]dhhZc#
<ZcZgVa;g^ZYg^X]DaWg^X]i!Wdgc^c&---!lVhVeed^ciZYX]^Z[d[i]Z6gbn<ZcZgVaD[ÒXZ^c
i]Z6gbn=^\]8dbbVcY^c7Zga^c^c&.)%#;gdb&.)'dc!]ZegZeVgZYi]ZKVa`ng^ZeaVch^c
XddeZgVi^dcl^i]X^k^a^Vcdeedh^i^dc\gdjehVgdjcYAjYl^\7ZX`VcY8Vga<dZgYZaZg#I]ZhZeaVch
lZgZ^ciZcYZYidZcVWaZi]ZXdche^gVidghidiV`ZdkZgZmZXji^kZedlZg^c<ZgbVcn#6[iZgi]Z
ViiZbeiZYXdje[V^aZY!DaWg^X]ilVhZmZXjiZYWnÒg^c\hfjVY^ci]Z^ccZgXdjginVgYd[i]Z7ZcYaZg
7adX`Vii]ZXdbbVcYd[8dadcZa<ZcZgVa;g^ZYg^X];gdbb!dci]Zc^\]id[?jan'%!&.))#
„Das Attentat auf Hitler muß
erfolgen, um jeden Preis. Sollte
es nicht gelingen, so muß
trotzdem der Staatsstreich
versucht werden. Denn es
kommt nicht mehr auf den
praktischen Zweck an, sondern
darauf, daß die deutsche
Widerstandsbewegung vor der
Welt und vor der Geschichte
unter Einsatz des Lebens den
entscheidenden Wurf gewagt
hat. Alles andere ist daneben
gleichgültig.“
=Zcc^c\kdcIgZhX`dl
“Hitler must be assassinated
at any price. If this should
not succeed, the coup must
still be attempted. For it is
no longer a question of the
practical purpose but that, in
the eyes of the world and of
history, the German resistance
movement risked their lives for
the decisive pitch. Compared to
that, nothing else matters.”
HiVj[[ZcWZg\ÉhXadhZhi[ZaadlXdche^gVidghVii]^hi^bZ^cXajYZY
;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\!Jag^X]L^a]Zab<gV[kdc
HX]lZg^ckdcHX]lVcZc[ZaY!VcY:YjVgY7g“X`abZ^Zg#I]ZnVaa
ldg`ZY^ciZch^kZanl^i]HiVj[[ZcWZg\dci]ZeaVch[dgi]ZXdje#
HiVj[[ZcWZg\Éh[g^ZcY6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^blVh
Vahd^ckdakZY!Vadc\l^i]]^hXdjh^c8~hVgkdc=d[VX`Zg!l]dlVh
i]Zbdhi^bedgiVcia^V^hdcl^i]i]Z\gdjeVgdjcY<ZcZgVa8Vga"
=Z^cg^X]kdcHi“aecV\Za^cEVg^h#
6ai]dj\]cdcZd[i]ZXdche^gVidgh]VYV]^\]b^a^iVgngVc`!i]Zn
]VYVYZX^h^kZ^cÓjZcXZ^cXZgiV^cVgZVh#I]ZnV^bZYidldg`
[gdbl^i]^cidignVcYVhhVhh^cViZ=^iaZgVcYdkZgi]gdli]Z
hnhiZb#>cY^k^YjVa[g^ZcYh!XdbgVYZh!VcYigjhiZYVXfjV^ciVcXZh
dci]Z[gdcia^cZhVcY^ci]Zb^a^iVgnY^hig^Xihegdk^YZY^bedgiVci
Vhh^hiVcXZ#=dlZkZg!i]ZgZlZgZValVnh\Veh^ci]ZXdche^gVXn
cZildg`#DcbVcndXXVh^dchi]ZXdche^gVidghZkZc]VYidgZan
dceZdeaZl]dlZgZcdiYZÒc^iZan`cdlcidi]ZbVhXdcÒgbZY
deedcZcihd[i]ZI]^gYGZ^X]#
6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b
6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b!\ZWdgZc&.%*!ig^ii^b?jc^&.))Y^ZCVX][da\Z
HiVj[[ZcWZg\hVah8]Z[YZhHiVWZh^b6aa\ZbZ^cZc=ZZgZhVbiWZ^<ZcZgVa;g^ZYg^X]DaWg^X]i
Vc#HZ^cZ:g[V]gjc\ZcVcYZgYZjihX]"hdl_Zi^hX]Zc;gdci]VWZc^]cojbZcihX]adhhZcZc
GZ\^bZ\Z\cZglZgYZcaVhhZc#:gl^gY^cYZgCVX]iojb'&#?ja^&.))^b>ccZc]d[YZh
7ZcYaZgWadX`hZghX]dhhZc!lZ^aZgZcihX]adhhZcY^Z×DeZgVi^dcLVa`“gZÆkdgVc\Zig^ZWZc]Vi#
6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b!Wdgc^c&.%*!hjXXZZYZYHiVj[[ZcWZg\Vh<ZcZgVa;g^ZYg^X]
DaWg^X]iÉhX]^Z[d[hiV[[^ci]Z6gbn<ZcZgVaD[ÒXZ^c?jcZ&.))#Fj^gc]Z^bÉhZmeZg^ZcXZhdci]Z
<ZgbVc"Hdk^Zi[gdcibVYZ]^bVYZiZgb^cZYdeedcZcid[i]ZgZ\^bZ#=ZlVhZmZXjiZYWnÒg^c\
hfjVY^ci]Z^ccZgXdjginVgYd[i]Z7ZcYaZg7adX`dci]Zc^\]id[?jan'%!&.))WZXVjhZ]Z]VY
ldg`ZY^ciZch^kZanVcYgZhdajiZan[dgDeZgVi^dcKVa`ng^Z#
8~hVgkdc=d[VX`Zg
8~hVgkdc=d[VX`Zg!\ZWdgZc&-.+!^hiZ^cKZiiZgkdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\#:ghiZaai
Y^ZKZgW^cYjc\ol^hX]ZcEVg^hjcY7Zga^c]ZgjcY[“]gib^i<ZcZgVa8Vga"=Z^cg^X]kdcHi“aecV\Za
YZcJbhijgokZghjX]VcYZgLZhi[gdciVjh#=d[VX`Zgl^gYVb(%#6j\jhi&.))ojbIdYZkZgjgiZ^ai
jcYVb'%#9ZoZbWZg&.))^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
8~hVgkdc=d[VX`Zg!Wdgc^c&-.+!lVhVXdjh^cd[8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\#=ZVXiZY
VhVa^V^hdcWZilZZci]Zb^a^iVgndeedh^i^dcX^gXaZh^cEVg^hVcY7Zga^c!VcYaZYi]ZViiZbeiZYXdje
dci]ZlZhiZgc[gdciVadc\l^i]<ZcZgVa8Vga"=Z^cg^X]kdcHi“aecV\Za#=d[VX`ZglVhhZciZcXZY
idYZVi]Wni]ZEZdeaZÈh8djgidc6j\jhi(%!&.))VcYbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZdc
9ZXZbWZg'%!&.))#
LZgcZgkdc=VZ[iZc
LZgcZgkdc=VZ[iZc!\ZWdgZc&.%-!^hihZ^iCdkZbWZg&.)(cVX]YZg<ZcZhjc\kdcZ^cZg
hX]lZgZcKZgljcYjc\Vah6Y_jiVcikdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\WZ^b7Z[Z]ah]VWZg
YZh:ghVio]ZZgZhZ^c\ZhZioi#6b'%#?ja^&.))Ó^Z\i=VZ[iZc\ZbZ^chVbb^iHiVj[[ZcWZg\^ch
×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgLda[hX]VcoZÆWZ^GVhiZcWjg\^cDhiegZj›ZcjcYjciZghi“ioi^]cWZ^YZc
aZioiZcKdgWZgZ^ijc\Zc[“gYZc6chX]aV\#6jX]Zgl^gYcVX]YZbHX]Z^iZgcYZhJbhijgokZghjX]Zh
^cYZgCVX]iojb'&#?ja^&.))Vj[7Z[Z]akdc<ZcZgVadWZghi;g^ZYg^X];gdbb^b>ccZc]d[YZh
7ZcYaZgWadX`hZghX]dhhZc#
LZgcZgkdc=VZ[iZclVhWdgc^c&.%-#>cCdkZbWZg&.)(!V[iZggZXdkZg^c\[gdbhZg^djhWViiaZ
^c_jg^Zh!]ZWZXVbZHiVj[[ZcWZg\ÈhVY_jiVcidci]ZhiV[[d[i]ZXdbbVcYZgd[i]ZGZhZgkZ6gbn#
Dc?jan'%!&.))!=VZ[iZcVcYHiVj[[ZcWZg\ÓZlid=^iaZgÈh]ZVYfjVgiZgh!i]ZÆLda[ÈhAV^gÇcZVg
GVhiZcWjg\^c:VhiEgjhh^V#I]ZgZ!=VZ[iZc]ZaeZYHiVj[[ZcWZg\l^i]i]ZaVhi"b^cjiZegZeVgVi^dch
[dgi]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbei#6[iZgi]Z[V^ajgZd[i]ZViiZbeiZYXdje!dci]ZXdbbVcYd[8dadcZa
<ZcZgVa;g^ZYg^X];gdbb!=VZ[iZclVhVahdZmZXjiZYWnÒg^c\hfjVYdci]Zc^\]id[?jan'%!&.))
^ci]Z^ccZgXdjginVgYd[i]Z7ZcYaZg7adX`#
Della più ristretta cerchia di congiurati fanno parte all’epoca il conte Fritz-Dietlof von
der Schulenburg, il conte Ulrich Wilhelm
von Schwerin von Schwanenfeld ed Eduard
Brücklmeier, che insieme a Stauffenberg
fanno di tutto per accelerare il tentato
colpo di Stato. Al complotto partecipano
anche Albrecht Ritter Mertz von Quirnheim
e Cäsar von Hofacker, l’uno amico e l’altro
cugino di Stauffenberg. Cäsar von Hofacker è il principale anello di collegamento
con il gruppo raccolto intorno al generale
Carl-Heinrich von Stülpnagel a Parigi.
Anche se nessuno dei congiurati ricopre
un’alta carica militare, i membri del
complotto sono in grado di esercitare un
influsso decisivo in alcuni ambienti. Vogliono tentare di organizzare dall’interno
un attentato a Hitler e di rovesciare poi il
regime. Un aiuto decisivo giunge da amici,
camerati e confidenti che operano sulla
linea del fronte e nei distretti militari. Ma
la rete del complotto non è mai priva di
buchi. Spesso i cospiratori sono costretti
a puntare sull’affidabilità di persone la
cui opposizione al “Terzo Reich” non era
certa.
“L’attentato a Hitler deve avere luogo a tutti i costi. Anche
se non dovesse riuscire, il
colpo di Stato va comunque
tentato. Ciò che importa non
è più lo scopo pratico, bensì il
fatto che di fronte al mondo
e alla storia, il movimento di
resistenza tedesco, mettendo
in gioco la sua vita, ha osato
compiere il passo decisivo.
Tutto il resto è irrilevante.”
Henning von Tresckow
=Zcc^c\kdcIgZhX`dl
Jag^X]L^a]Zab<gV[kdcHX]lZg^c
kdcHX]lVcZc[ZaY
Jag^X]L^a]Zab<gV[kdcHX]lZg^ckdcHX]lVcZc[ZaY!\ZWdgZc&.%'!eÓZ\ihZ^iYZc&.'%Zg?V]gZc
Zc\Z@dciV`iZojEZiZg<gV[NdgX`kdcLVgiZcWjg\jcYojB^iVgWZ^iZgcYZh6jhl~gi^\Zc6biZh#
HX]dc&.(-\Z]ŽgiZgojb@gZ^hYZgKZghX]lŽgZgjb=VchDhiZgjcY:gl^ckdcL^ioaZWZc#6jh
h^iia^X]ZgKZgeÓ^X]ijc\hiZaaiZgh^X]YZbJbhijgokZghjX]ojgKZg[“\jc\#6b'&#6j\jhi&.))
l^gYHX]lZg^cojbIdYZkZgjgiZ^aijcYVb-#HZeiZbWZg&.))^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
Jag^X]L^a]Zab<gV[kdcHX]lZg^ckdcHX]lVcZc[ZaY!Wdgc^c&.%'!]VYWZZc^cXadhZXdciVXi
l^i]EZiZg<gV[NdgX`kdcLVgiZcWjg\VcYbZbWZghd[i]Z;dgZ^\cD[ÒXZh^cXZi]Z&.'%h#=Z
_d^cZYi]ZX^gXaZd[Xdche^gVidghVgdjcY=VchDhiZgVcY:gl^ckdcL^ioaZWZcVhZVganVh&.(-#=Z
V\gZZYidiV`ZeVgi^ci]ZViiZbeiZYXdje[dgbdgVagZVhdch#HX]lZg^clVhhZciZcXZYidYZVi]Wn
i]ZEZdeaZÈh8djgidc6j\jhi'&!&.))VcYbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZdcHZeiZbWZg-!&.))#
Il generale Friedrich Olbricht, nato nel 1888, viene nominato capo dell’ufficio Affari
Generali dell’Esercito presso il Comando Supremo dell’Esercito a Berlino nel 1940.
D’intesa con gruppi civili di oppositori al regime raccolti intorno a Ludwig Beck e Carl
Goerdeler, elabora i piani dell’“Operazione Walchiria” per consentire la presa del
potere esecutivo ai membri del complotto. Fallito il tentativo di rovesciare il regime,
anche lui viene fucilato nel cortile interno del caseggiato di Bendlerstrasse nella notte
dal 20 al 21 luglio 1944 su ordine del generale di Corpo d’Armata Friedrich Fromm.
Albrecht Ritter Mertz von Quirnheim, nato nel 1905, succede nel luglio 1944 a
Stauffenberg come capo di Stato Maggiore presso l’ufficio Affari Generali dell’Esercito
diretto dal generale Friedrich Olbricht. Le esperienze fatte sul fronte tedesco-sovietico
lo hanno trasformato in un deciso oppositore del regime. Nella notte dal 20 al 21
luglio 1944 viene fucilato nel cortile interno del caseggiato di Bendlerstrasse perché
ha contribuito ad accelerare con determinazione l’“Operazione Walchiria”.
32
Cäsar von Hofacker, nato nel 1896, è un cugino del conte Claus Schenk von
Stauffenberg. Stabilisce la comunicazione fra Parigi e Berlino e d’intesa con il generale
Carl-Heinrich von Stülpnagel mette in atto il tentativo di rovesciare il regime sul fronte
occidentale. Hofacker viene condannato a morte il 30 agosto 1944 e ucciso il 20
dicembre 1944 nel carcere di Berlino-Plötzensee.
Werner von Haeften, nato nel 1908, a partire dal novembre 1943, dopo essersi rimesso
da una grave ferita, è assegnato al Comando della Riserva come aiutante del conte
Claus Schenk von Stauffenberg. Il 20 luglio 1944 Haeften raggiunge in aereo la “Tana
del Lupo”, il quartier generale di Hitler insieme a Stauffenberg e lo aiuta a mettere
a punto gli ultimi preparativi dell’attentato. Fallito il tentativo di rovesciare il regime,
anche lui viene fucilato nel cortile interno del caseggiato di Bendlerstrasse nella notte
dal 20 al 21 luglio 1944 su ordine del generale di Corpo d’Armata Friedrich Fromm.
Il conte Ulrich Wilhelm von Schwerin von Schwanenfeld, nato nel 1902, intrattiene a
partire dagli anni Venti stretti contatti con il conte Peter Yorck von Wartenburg e con
alcuni collaboratori del ministero degli Esteri. Fin dal 1938 aderisce alla cerchia di
cospiratori raccolti intorno a Hans Oster ed Erwin von Witzleben. Per ragioni morali,
si mette a disposizione degli organizzatori del tentato colpo di Stato. Il 21 agosto
1944 Schwerin viene condannato a morte e l’8 settembre 1944 ucciso nel carcere di
Berlin-Plötzensee.
33
"'
I preparativi dell’attentato
2eeV_eRedg`cSVcVZef_XV_
AcVaRcReZ`_dW`ceYV2ddRddZ_ReZ`_
I rapporti sulla situazione bellica di Hitler parvero offrire un’opportunità per mettere fuori gioco il dittatore. Dopo che altri ebbero compiuti vari tentativi, Stauffenberg si concentrò sull’obiettivo
di uccidere Hitler facendo esplodere una bomba nel quartier generale del Führer. A partire dal 1° giugno 1944 Stauffenberg vi ha
accesso in quanto capo di Stato Maggiore del comandante della
Riserva. Pur facendosi carico personalmente dell’azione, non
può rinunciare al supporto dei suoi amici: bisogna procurare e
trasportare il materiale esplosivo, preparare la sua fuga dal quartier generale e garantire un assoluto silenzio sulle informazioni.
Solo a queste condizioni l’attentato può sfociare nel tentativo di
rovesciare il sistema, un piano che viene preparato con il nome in
codice di “Operazione Walchiria”.
Stauffenberg pianifica l’attentato per il 15 luglio 1944. A Berlino
il generale Friedrich Olbricht dà il via all’“Operazione Walchiria”,
nel corso della quale devono essere occupate importanti sedi di
comando dello Stato, del Partito nazionalsocialista dei lavoratori
e della Wehrmacht a Berlino. Riesce a interromperla a fatica,
facendola passare per un’esercitazione di stato d’allarme.
.
9^ZAV\ZWZhegZX]jc\Zc=^iaZghhX]Z^cZcZ^cZBŽ\a^X]`Z^ioj
W^ZiZc!YZc9^`iVidgVjhojhX]VaiZc#9Zh]VaW`dcoZcig^Zgih^X]
HiVj[[ZcWZg\cVX]bZ]gZgZcKZghjX]ZcVcYZgZgYVgVj[!=^iaZg
YjgX]Z^cZc7dbWZcVchX]aV\^b×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgÆojiŽiZc#
HZ^iB^iiZ?jc^&.))]ViHiVj[[ZcWZg\]^ZgOj\Vc\Vah8]Z[YZh
HiVWZhYZh7Z[Z]ah]VWZghYZh:ghVio]ZZgZh#DWld]aZgeZghŽca^X]
Y^ZIVi“WZgc^bbi!WaZ^WiZgVj[Y^ZJciZghi“iojc\hZ^cZg;gZjcYZ
Vc\Zl^ZhZc/HegZc\hid[[bjhhWZhX]V[[ijcYigVchedgi^ZgilZgYZc!
Y^Z;ajX]iVjhYZb=VjeifjVgi^ZgbjhhkdgWZgZ^iZijcYZ^cZ
lZ^i\Z]ZcYZCVX]g^X]iZcheZggZkZg]~c\ilZgYZc#:ghiYVYjgX]
ZcihiZ]iY^Z8]VcXZ!YVh6iiZciVi^cZ^cZcJbhijgoYZhHnhiZbh
b“cYZcojaVhhZc!YZgjciZgYZbHi^X]ldgi×DeZgVi^dcLVa`“gZÆ
kdgWZgZ^iZil^gY#
HiVj[[ZcWZg\eaVciYZc6chX]aV\Vj[=^iaZgWZgZ^ih[“gYZc
&*#?ja^&.))#>c7Zga^caŽhi<ZcZgVa;g^ZYg^X]DaWg^X]iWZgZ^ih
Y^Z×DeZgVi^dcLVa`“gZÆVjh!^cYZgZcKZgaVj[l^X]i^\Z
HX]VaihiZaaZckdcHiVVi!CH96EjcYLZ]gbVX]i^c7Zga^c
WZhZioilZgYZchdaaZc#:g`Vcch^Zb“]hVbjciZgWgZX]Zc
jcYcVX]ig~\a^X]VahEgdWZVaVgbiVgcZc#
=^iaZgÉhWg^ZÒc\hhZZbZYidd[[ZgV\ddYdeedgijc^inidZa^b^cViZ
i]ZY^XiVidg#6[iZghZkZgVaViiZbeihWndi]ZggZ\^bZdeedcZcih!
HiVj[[ZcWZg\i]ZgZ[dgZXdcXZcigViZYdc`^aa^c\=^iaZgl^i]V
WdbW^ci]ZÆ;“]gZgÉh]ZVYfjVgiZgh#Ç=Z]VY]VYVXXZhhidi]Z
]ZVYfjVgiZghVhX]^Z[d[hiV[[d[i]ZXdbbVcYZgd[i]ZGZhZgkZ
6gbnh^cXZb^Y"?jcZ&.))#6ai]dj\]]Zidd`gZhedch^W^a^in[dg
i]ZVhhVhh^cVi^dc]^bhZa[!]ZgZa^ZYdchjeedgi[gdb[g^ZcYhVh
lZaa#I]Zn]VYiddWiV^cVcYigVchedgii]ZZmeadh^kZh!egZeVgZ
]^hZhXVeZ[gdbi]Z]ZVYfjVgiZgh!VcYVggVc\Z[dgVl^YZhegZVY
cZlhWaVX`dji#I]^hlVhi]ZdcanX]VcXZ[dgi]ZVhhVhh^cVi^dcid
aZVYidVXdje!l]^X]lVhWZ^c\egZeVgZYjcYZgi]ZXdYZcVbZ
DeZgVi^dcKVa`ng^Z#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!jb&.)&
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!XV#&.)&
HiVj[[ZcWZg\eaVccZYi]ZVhhVhh^cVi^dc[dg?jan&*!&.))#<ZcZgVa
;g^ZYg^X]DaWg^X]iWZ\VcDeZgVi^dcKVa`ng^Z^c7Zga^c!l^i]i]Z
\dVad[dXXjen^c\`Znedh^i^dch^ci]ZhiViZ!CVo^EVgin!VcY
VgbZY[dgXZh^c7Zga^c#L^i]hdbZY^[ÒXjain]ZbVcV\ZYidWgZV`
d[[i]ZdeZgVi^dcVcYi]ZcY^h\j^hZ^iVhVcZbZg\ZcXnYg^aa#
We
We
We
We
We
We
We
believe in the future of the Germans.
know the powers in the German man that make
him destined to lead the community of occidental
peoples to a better life.
profess our commitment in spirit and in deed to
the great traditions of our people, which created
western mankind through the fusion of Hellenic and
Christian origins in the Germanic nature.
want a New Order that makes all Germans bearers
of the state and guarantees them law and justice,
but we disdain the falsehood of equality and
demand the recognition of bow to the ranks
ordained by nature.
want a people rooted in the earth of our home
country and remaining close to the powers of nature,
that finds its happiness and satisfaction in working
within the given spheres of life and, with free pride,
overcomes the base urges of envy and malevolence.
want leaders who emerge from all classes of the
people, connected with the divine powers, who set
an example to others through great good sense,
discipline, and sacrifice.
are uniting to create an indivisible community that
serves the New Order through manner and deed
actions and forms the fighting men that the future
leaders require.
We pledge
to live irreproachably,
to serve conscientiously obediently,
to remain unswervingly silent,
and to stand up for one another.
HiVj[[ZcWZg\h×HX]ljgÆkdb)#?ja^&.))
BVcjh`g^eib^i]VcYhX]g^[ia^X]Zc@dggZ`ijgZckdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
9^ZHegZc\hid[[WZhX]V[[jc\[“gYVh6iiZciVikdb'%#?ja^&.))
OZ^X]cjc\YZg<ZhiVedkdb.#6j\jhi&.))
9VhHX]ZbVoZ^\iYZcKZghjX]YZg<ZhiVed!Y^ZLZ\ZYZgkZghX]^ZYZcZcHegZc\`ŽgeZg
ojgZ`dchigj^ZgZc!jcYbVX]iYZjia^X]!l^Zk^ZaZEZghdcZcVcYZgKdgWZgZ^ijc\
YZh6iiZciVihWZiZ^a^\i\ZlZhZch^cY#
EgdXjgZbZcid[i]ZZmeadh^kZh[dgi]ZViiZbeiZYVhhVhh^cVi^dcd[?jan'%!&.))
9^V\gVbYgVlcjeWni]Z<ZhiVed!YViZY6j\jhi.!&.))
I]ZY^V\gVbh]dlhi]Z<ZhiVedÉhViiZbeihidgZXdchigjXii]ZeVi]hd[i]ZkVg^djhZmeadh^kZ
YZk^XZh!VcY^cY^XViZh]dlbVcneZdeaZlZgZ^ckdakZY^ceaVcc^c\i]ZVhhVhh^cVi^dc#
<ZbZ^chVbb^ihZ^cZb7gjYZg7Zgi]daYjcYGjYda[;V]gcZgkZg[Vhhi8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\6c[Vc\?ja^&.))Z^cZc×HX]ljgÆ!^cYZbh^Z^]gZeda^i^hX]ZcO^ZaZ[“gY^ZOZ^icVX]
YZbJbhijgokZghjX]ojhVbbZc[VhhZc#9Zg×HX]ljgÆ^hicjglZc^\ZcWZ`Vcci0oj^]cZc\Z]ŽgZc
;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\!6mZa;gZ^]ZggkdcYZb7jhhX]ZjcYEZiZg<gV[NdgX`kdc
LVgiZcWjg\#9Zg×HX]ljgÆhe^Z\ZaicdX]Z^cbVaYZchiVg`Zc:^cÓjhhYZh9Zc`ZchkdcHiZ[Vc
<Zdg\ZVj[8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\jcYhZ^cZZc\Zc;gZjcYZ#
HiVj[[ZcWZg\ÉhdVi]d[?jan)!&.))
BVcjhXg^eil^i]]VcYlg^iiZcXdggZXi^dchWn8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\
>cZVgan?jan&.))!8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\lgdiZVcdVi]l^i]]^hWgdi]Zg7Zgi]daY
VcYGjYda[;V]gcZg!^cl]^X]i]ZnhjbbVg^oZYi]Z^geda^i^XVaV^bh[dgi]Zi^bZV[iZgi]ZeaVccZY
Xdje#I]Z[ZleZdeaZl]d`cZld[i]ZdVi]^cXajYZY;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\!6mZa
;gZ^]ZggkdcYZb7jhhX]Z!VcYEZiZg<gV[NdgX`kdcLVgiZcWjg\#I]ZdVi]gZÓZXihi]Zhigdc\
^cÓjZcXZd[HiZ[Vc<Zdg\ZÉhi]dj\]idc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\VcY]^hXadhZ[g^ZcYh#
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\a^c`h!6Yda[=^iaZgjcY<ZcZgVa[ZaYbVghX]VaaL^a]Zab@Z^iZa
gZX]ih!8]Z[YZhDWZg`dbbVcYdhYZgLZ]gbVX]i
×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgLda[hX]VcoZÆWZ^GVhiZcWjg\^cDhiegZj›Zc!&*#?ja^&.))
8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\aZ[i!6Yda[=^iaZg!VcY;^ZaYBVgh]VaL^a]Zab@Z^iZag^\]i!
X]^Z[d[i]Z6gbZY;dgXZh=^\]8dbbVcY
I]Z;“]gZgÉh]ZVYfjVgiZgh!i]ZÆLda[ÉhAV^gÇ!cZVgGVhiZcWjg\^c:VhiEgjhh^V!?jan&*!&.))
Il “giuramento” di Stauffenberg del 4 luglio 1944
Manoscritto corretto di proprio pugno dal conte Claus Schenk von Stauffenberg
Insieme a suo fratello Berthold e a Rudolf Fahrner il conte Claus Schenk von Stauffenberg redige
ai primi di luglio 1944 un “giuramento”, in cui vengono riassunti i loro obiettivi politici per il
periodo successivo al tentato colpo di Stato. Pochissime persone ne sono al corrente; tra queste il
conte Fritz-Dietlof von der Schulenburg, il barone Axel von dem Bussche e il conte Peter Yorck von
Wartenburg. Il “giuramento” riflette una volta di più il forte influsso del pensiero di Stefan George
sul conte Claus Schenk von Stauffenberg e sui suoi amici intimi.
We
We
We
We
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg, 1941 circa
Il conte Claus Schenk von Stauffenberg (a sinistra), Adolf Hitler e il feldmaresciallo
Wilhelm Keitel (a destra), capo del Comando supremo della Wehrmacht nella “Tana
del Lupo”, il quartier generale del Führer, 15 luglio 1944
La fornitura del materiale esplosivo per l’attentato del 20 luglio 1944
Disegno della Gestapo del 9 agosto 1944.
Lo schema illustra il tentativo della Gestapo di ricostruire la provenienza dei vari corpi
esplosivi ed evidenzia il numero delle persone coinvolte nei preparativi dell’attentato.
34
We
We
We
believe in the future of the Germans.
know the powers in the German man that make
him destined to lead the community of occidental
peoples to a better life.
profess our commitment in spirit and in deed to
the great traditions of our people, which created
western mankind through the fusion of Hellenic and
Christian origins in the Germanic nature.
want a New Order that makes all Germans bearers
of the state and guarantees them law and justice,
but we disdain the falsehood of equality and
demand the recognition of bow to the ranks
ordained by nature.
want a people rooted in the earth of our home
country and remaining close to the powers of nature,
that nds its happiness and satisfaction in working
within the given spheres of life and, with free pride,
overcomes the base urges of envy and malevolence.
want leaders who emerge from all classes of the
people, connected with the divine powers, who set
an example to others through great good sense,
discipline, and sacri ce.
are uniting to create an indivisible community that
serves the New Order through manner and deed
actions and forms the ghting men that the future
leaders require.
We pledge
to live irreproachably,
to serve conscientiously obediently,
to remain unswervingly silent,
and to stand up for one another.
35
"(
L’attentato del 20 luglio 1944
5Rd2eeV_eReg`^#!;f]Z"*%%
EYV2ddRddZ_ReZ`_2eeV^ae`W;f]j#!"*%%
.
6jhoj\VjhYZb7Zg^X]iYZg<ZhiVed"HdcYZg`dbb^hh^dckdb'+#?ja^&.))“WZgYZc6WaVj[
YZh6iiZciVih!Y^ZL^g`jc\YZg:meadh^dc!Y^ZVj[\Z[jcYZcZcGZhiZYZg6`iZciVhX]ZjcYYZh
OZ^io“cYZghhdl^Z“WZgYVholZ^iZHegZc\hid[[eV`Zi
JciZg\gd›ZcHX]l^Zg^\`Z^iZc\Za^c\iZhDWZghi8aVjhHX]Zc`
<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!Vb'%#?ja^&.))lZc^\ZB^cjiZckdg
Z^cZgAV\ZWZhegZX]jc\^c=^iaZgh=VjeifjVgi^Zg×Lda[hX]VcoZÆ
WZ^GVhiZcWjg\^cDhiegZj›ZcZ^cZcHegZc\`ŽgeZgojhX]~g[Zc
jcY`jgoYVgVj[jciZgYZb@VgiZci^hX]VWojaZ\Zc#HiVj[[ZcWZg\
`VccYZcGVjbjcWZbZg`ikZgaVhhZcjcYVjhZ^c^\Zg:ci[Zgcjc\
Y^Z9ZidcVi^dc`jgokdg&(J]gWZdWVX]iZc#Jc\a“X`a^X]ZOj[~aaZ
kZg]^cYZgcYZc:g[da\YZh6chX]aV\h/=^iaZgWaZ^WiVbAZWZc#9Zg
hX]lZgZ:^X]Zci^hX]!“WZgYZcZgh^X]ojbOZ^iejc`iYZg:meadh^dc
WZj\i!]VihZ^cZc@ŽgeZg\ZhX]“ioi#
:mXZgei[gdbi]ZgZedgid[i]Z<ZhiVedHeZX^Va8dbb^hh^dcYViZY?jan'+!&.))dci]ZZkZcih
d[i]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbei!i]ZZ[[ZXihd[i]ZZmeadh^dc!i]ZgZig^ZkZYgZbV^chd[i]ZWg^Z[XVhZ
VcYi^bZ[jhZ!VcYi]ZhZXdcYZmeadh^kZheVX`V\Z
HiVj[[ZcWZg\\aVjWiVWZg[Zhi!YVhhhZ^c6iiZciVi\Zajc\Zc
^hi!jcY`VccYVh=VjeifjVgi^Zg^baZioiZcBdbZcikdgYZg
6Wg^Z\Zajc\kZgaVhhZc#:gÓ^Z\icVX]7Zga^c!lZ^aZgYdgi^b
DWZg`dbbVcYdYZh=ZZgZh^cYZg7ZcYaZghigV›Z!YZgOZcigVaZ
YZgKZghX]lŽgjc\!YZcJbhijgokZghjX]kdgVcigZ^WZcl^aa#
CVX]YZb6chX]aV\^cGVhiZcWjg\kZg\Z]Zc^c7Zga^clZgikdaaZ
HijcYZc!Z]ZY^Z×LVa`“gZÆ"7Z[Z]aZVjh\Z\ZWZclZgYZc
`ŽccZc#9^Zkdaao^Z]ZcYZ<ZlVaihdaaVj[YZc7Z[Z]ah]VWZgYZh
:ghVio]ZZgZh“WZg\Z]Zc!l^X]i^\ZHX]VaihiZaaZcYZgBVX]ijcY
YZhCVX]g^X]iZclZhZchb“hhZcWZhZioijcY\Zh^X]ZgilZgYZc#
9Zhe^iZ\gZViY^[ÒXjai^Zh!8dadcZa8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\hjXXZZYZY^ceg^b^c\VWdbWVcYi]ZceaVci^c\^i
jcYZgVbVeiVWaZcZVgid=^iaZgYjg^c\VWg^ZÒc\^ci]Z;“]gZgÉh
]ZVYfjVgiZgh!i]ZÆLda[ÈhAV^gÇ!dc?jan'%!&.))#HiVj[[ZcWZg\
bVcV\ZYidaZVkZi]Zgddbjccdi^XZY!VcYlViX]ZYi]Z
Zmeadh^dch]dgianWZ[dgZ&e#b#[gdbVhV[ZY^hiVcXZ#7jiVhZg^Zh
d[jc]VeenXd^cX^YZcXZh[d^aZYi]ZViiZbei!VcY=^iaZghjgk^kZY#
I]Z]ZVkndV`iVWaZ]ZlVhaZVc^c\dkZgl]Zci]ZWdbW
ZmeadYZYh]^ZaYZY]^hWdYn#
9ZgoZghiŽgiZ7ZhegZX]jc\hgVjb^b×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgLda[hX]VcoZÆ
jcb^iiZaWVgcVX]YZb6iiZciViVj[=^iaZgVb'%#?ja^&.))
I]ZWdbWZYWg^ZÒc\gddb^ci]Z;“]gZgÉh]ZVYfjVgiZgh!i]ZÆLda[ÉhAV^gÇ!
^bbZY^ViZanV[iZgi]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbeidc=^iaZgdc?jan'%!&.))
HiVj[[ZcWZg\!]dlZkZg!lVhXdck^cXZYi]Vi]Z]VYhjXXZZYZY
^c`^aa^c\=^iaZg#=ZbVcV\ZYidaZVkZi]Z]ZVYfjVgiZgh[dg
7Zga^cl^i]^cb^cjiZhd[i]ZZmeadh^dc!_jhiWZ[dgZi]ZVgZVlVh
hZVaZYd[[#=ZÓZlWneaVcZid7Zga^cidejghjZi]Zdg\Vc^oVi^dc
d[i]ZXdjeVii]Z6gbn=^\]8dbbVcY^c7ZcYaZghigV›Z!i]Z
]ZVYfjVgiZghd[i]ZXdche^gVXn#6[iZgi]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbei
Vi=^iaZgÉh]ZVYfjVgiZgh!kVajVWaZi^bZlVhadhi^c7Zga^cWZ[dgZ
i]ZKVa`ng^ZdgYZghXdjaYWZ^hhjZY#:mZXji^kZedlZglVhid
WZigVch[ZggZYidi]ZXdbbVcYZgd[i]ZGZhZgkZ6gbn!VcY
`ZnXdbbVcYXZciZghVcYXdbbjc^XVi^dc[VX^a^i^Zh]VYidWZ
dXXje^ZYVcYhZXjgZY#
OVc\Z!b^iYZgHiVj[[ZcWZg\Y^ZH~jgZVbejaaZYZhOZ^io“cYZghoZgYg“X`i#LZ\ZcYZgolZ^
[Z]aZcYZc;^c\ZgVcHiVj[[ZcWZg\ha^c`Zg=VcYbjhhY^ZOVc\ZZ^cZcVcYZgZc=ZWZaVah
\ZlŽ]ca^X]ZOVc\ZcWZh^ioZc#9^ZkdcHiVj[[ZcWZg\^cYZg6`iZciVhX]Zojg“X`\ZaVhhZcZOVc\Z
l^gYoZgWgdX]Zc^cYZcIg“bbZgc\Z[jcYZc#
7ZlZ^h[didYZg<ZhiVed"HdcYZg`dbb^hh^dc!?ja^&.))
Ea^ZghjhZYWnHiVj[[ZcWZg\idXgjh]i]ZVX^YVbedjaZd[i]Zi^bZ[jhZ#7ZXVjhZHiVj[[ZcWZg\dcan
]VYi]gZZÒc\Zghdc]^haZ[i]VcY!i]Zea^ZghcZZYZYVY^[[ZgZciaZkZgi]VcjhjVa#HiVj[[ZcWZg\aZ[i
i]Zea^ZghWZ]^cY^c]^hWg^Z[XVhZ!VcYi]ZnlZgZ[djcYWgd`Zc^ci]ZgjWWaZ#
:m]^W^ie]did[gdbi]Z<ZhiVedHeZX^Va8dbb^hh^dc!?jan&.))
Con grandi difficoltà il colonnello Claus Schenk von Stauffenberg riesce, il 20 luglio 1944, pochi minuti prima di presenziare
a un rapporto sulla situazione bellica nella “Tana del Lupo”, il
quartier generale di Hiler presso Rastenburg in Prussia orientale,
a innescare una bomba e a posarla sotto il tavolo delle carte
geografiche. Stauffenberg riesce ad abbandonare la stanza senza
dare nell’occhio e a osservare da una certa distanza la deflagrazione poco prima delle ore 13. Una serie di sfortunate circostanze
impediscono il successo dell’attentato: Hitler resta in vita. Il
pesante tavolo di legno di quercia, sul quale si china al momento
dell’esplosione, ha protetto il suo corpo.
Ma Stauffenberg è fermamente convinto che l’attentato
sia riuscito, e riesce a lasciare il quartier generale all’ultimo
momento, prima che l’uscita venga bloccata. Torna a Berlino in
aereo, perché nella sede del Comando Supremo dell’Esercito
nella Bendlerstrasse, centrale della congiura, intende accelerare
il tentativo di rovesciare il regime. Dopo l’attentato nella “Tana
del Lupo” trascorrono ore preziose a Berlinop prima che possano
essere impartiti gli ordini per l’“Operazione Walchiria”. Il potere
esecutivo deve passare al comandante della Riserva, importanti
sedi operative del potere politico e del servizio informazioni
devono essere occupate e difese.
6Yda[=^iaZgjcY7Zc^idBjhhda^c^WZh^X]i^\ZcVbCVX]b^iiV\YZh'%#?ja^&.))
Y^ZoZghiŽgiZAV\ZWVgVX`Z#
6Yda[=^iaZgVcY7Zc^idBjhhda^c^^cheZXi^c\i]ZWdbWZYWj^aY^c\dci]Z
V[iZgcddcd[?jan'%!&.))
HegZc\hid[[eV`Zi!YVhLZgcZgkdc=VZ[iZcWZ^YZg;ajX]iVjhYZb×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgÆVjhYZb
LV\Zcl^g[i#9VholZ^iZHegZc\hid[[eV`Zi]ViHiVj[[ZcWZg\WZ^b6iiZciViWZcjioi#
7ZlZ^h[didYZg<ZhiVed"HdcYZg`dbb^hh^dc!?ja^&.))
:meadh^kZheVX`V\Zi]ViLZgcZgkdc=VZ[iZci]gZldjid[i]ZXVgl]^aZZhXVe^c\[gdbi]Z
Æ;“]gZgÉh]ZVYfjVgiZgh#ÇHiVj[[ZcWZg\jhZYi]Zdi]ZgWdbW^c]^hViiZbeidc=^iaZgÉha^[Z#
:m]^W^ie]did[gdbi]Z<ZhiVedHeZX^Va8dbb^hh^dc!?jan&.))
:^coZaiZ^aZYZg6`iZciVhX]Zkdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\cVX]YZg:meadh^dcVb'%#?ja^&.))
7ZlZ^h[didYZg<ZhiVed"HdcYZg`dbb^hh^dc!?ja^&.))
;gV\bZcihd[8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\ÉhWg^Z[XVhZV[iZgi]ZZmeadh^dcdc?jan'%!&.))
:m]^W^ie]did[gdbi]Z<ZhiVedHeZX^Va8dbb^hh^dc!?jan&.))
La sala riunioni devastata nella “Tana del Lupo”, il quartier generale del Führer, dopo
l’attentato a Hitler del 20 luglio 1944
Adolf Hitler e Benito Mussolini visitano la baracca devastata in cui si tenevano i
rapporti sulla situazione bellica il pomeriggio del 20 luglio 1944
Estratto dal rapporto della Commissione speciale della Gestapo del 26 luglio 1944
sullo svolgimento dell’attentato, gli effetti dell’esplosione, i resti rinvenuti della
cartella e della spoletta a tempo nonché sulla seconda bomba
La pinza con cui Stauffenberg ha rotto l’ampolla contenente l’acido della spoletta a
tempo. In ragione delle tre dita mancanti della mano sinistra, la pinza è munita di
una leva diversa da quella delle normali pinze. La pinza lasciata da Stauffenberg nella
cartella viene rinvenuta a pezzi fra le macerie. Foto probatoria della Commissione
speciale della Gestapo, luglio 1944
36
Pacco contenente una bomba lanciato dalla macchina da Werner von Haeften
durante la fuga dal quartier generale del Führer. Un pacco analogo è stato usato da
Stauffenberg per compiere l’attentato. Foto probatoria della Commissione speciale
della Gestapo, luglio 1944
Pezzi della cartella del conte Claus Schenk von Stauffenberg dopo l’esplosione del 20
luglio 1944
Foto probatoria della Commissione speciale della Gestapo, luglio 1944
37
")
Il tentato colpo di Stato del 20 luglio 1944
5VcF^defckgVcdfTYg`^#!;f]Z"*%%
EYV2eeV^aeVU4`fa`W;f]j#!"*%%
.
6jhaŽhjc\YZgDeZgVi^dc×LVa`“gZÆ!'#Hij[Z!YjgX]Z^ckdc6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b
jciZghX]g^ZWZcZh;ZgchX]gZ^WZckdb'%#?ja^&.))!&-#&*J]g
HiVgid[DeZgVi^dcKVa`ng^Z!hiV\Z'!VccdjcXZYWnViZaZmh^\cZYWn6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdc
Fj^gc]Z^bVcYhZciVi+#&*e#b#dc?jan'%!&.))
CVX]YZbHiVj[[ZcWZg\^cYZg7ZcYaZghigV›ZZ^c\Zigd[[Zc^hi!
kZghjX]iZgojhVbbZcb^i6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b
jcY<ZcZgVa;g^ZYg^X]DaWg^X]i^cYgVbVi^hX]ZbG^c\Zc!
“WZgVaaD[Òo^ZgZojgJciZghi“iojc\YZhJbhijgokZghjX]Zhoj
\Zl^ccZc#>]gZ7Zb“]jc\ZchX]Z^iZgcZWZchdl^ZY^Zkdc
<ZcZgVadWZghiAjYl^\7ZX`#6ahVWYZbhe~iZcCVX]b^iiV\
Y^Z×LVa`“gZÆ"7Z[Z]aZZbe[Vc\ZclZgYZc!h^cYY^ZbZ^hiZc
LZ]g`gZ^h`dbbVcYdhlZ\ZcYZh9^ZchihX]ajhhZhc^X]ibZ]g
]VcYajc\h[~]^\#<aZ^X]oZ^i^\Z^cigZ[[ZcYZ;ZgchX]gZ^WZcVjh
YZb×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgÆ^cDhiegZj›ZckZgl^ggZcY^ZAV\Z#>c
YZc[g“]Zc6WZcYhijcYZchX]a~\iY^ZHi^bbjc\VjX]^cL^Zc!
EgV\jcY^c@VhhZajb!ldY^Z7Z[Z]aZYZgKZghX]lŽgZgojc~X]hi
iZ^alZ^hZVjh\Z[“]gilZgYZc`ŽccZc#
9^Zchio^bbZgkdc<ZcZgVadWZghi;g^ZYg^X];gdbb!7Z[Z]ah]VWZgYZh:ghVio]ZZgZh!
7Zga^c"I^Zg\VgiZc!7ZcYaZghigV›Z&("&)!HdbbZg&.))
Kdc]^ZgVjhkZghjX]Zc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\jcYhZ^cZB^ikZghX]ldgZcZcVb
CVX]b^iiV\jcY6WZcYYZh'%#?ja^&.))^bbZgl^ZYZg!Y^ZLZ]g`gZ^h`dbbVcYdhojb=VcYZac
ojWZlZ\Zc#=^ZgWZÒZ]ai;g^ZYg^X];gdbb`jgokdgB^iiZgcVX]iY^Z:ghX]^Z›jc\kdc8aVjhHX]Zc`
<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!LZgcZgkdc=VZ[iZc!;g^ZYg^X]DaWg^X]ijcY6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdc
Fj^gc]Z^bjcY\^WiAjYl^\7ZX`Y^ZBŽ\a^X]`Z^iojb;gZ^idY#
D[ÒXZd[8dadcZa<ZcZgVa;g^ZYg^X];gdbb!XdbbVcYZgd[i]ZGZhZgkZ6gbn!
7Zga^c"I^Zg\VgiZc!7ZcYaZghigV›Z&("&)!hjbbZg&.))
Ldg`^c\[gdbi]^hgddb^ci]ZV[iZgcddcVcYZkZc^c\d[?jan'%!&.))!8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\VcY]^h[ZaadlXdche^gVidgheZgh^hiZcianViiZbeiZYideZghjVYZi]Zb^a^iVgnY^hig^Xi
]ZVYfjVgiZghid_d^ci]ZXdje#>ilVh]ZgZi]Vi;g^ZYg^X];gdbbdgYZgZYi]ZZmZXji^dcWnÒ
g^c\
9ZgoZghiŽgiZ7ZhegZX]jc\hgVjb^b;“]gZg]VjeifjVgi^Zg×Lda[hX]VcoZÆ
hfjVYd[8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!LZgcZgkdc=VZ[iZc!;g^ZYg^X]DaWg^X]i!VcY6aWgZX]i
jcb^iiZaWVgcVX]YZb6iiZciViVj[=^iaZgVb'%#?ja^&.))
G^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^bh]dgianWZ[dgZb^Yc^\]i!VcY\VkZAjYl^\7ZX`i]Zdeedgijc^inid
9ZgoZghiŽgiZ7ZhegZX]jc\hgVjb^b;“]gZg]VjeifjVgi^Zg×Lda[hX]VcoZÆ
Xdbb^ihj^X^YZ#
jcb^iiZaWVgcVX]YZb6iiZciViVj[=^iaZgVb'%#?ja^&.))
>cEVg^hlV\ZcKZgigVjiZYZg7Zga^cZgKZghX]lŽgZg!Y^Zh^X]jb
HiVj[[ZcWZg\hKZiiZg8~hVgkdc=d[VX`ZgjcYjb<ZcZgVa8Vga"
=Z^cg^X]kdcHi“aecV\Za\ZhVbbZai]VWZc!YZcJbhijgo#9Zg
DWZgWZ[Z]ah]VWZgYZg=ZZgZh\gjeeZ7!<ZcZgVa[ZaYbVghX]Vaa
:gl^cGdbbZa!Vj[YZcY^ZKZghX]lŽgZg\gd›Z=d[[cjc\ZchZioZc!
l^gYVb&,#?ja^&.))WZ^Z^cZbAj[iVc\g^[[hX]lZgkZgljcYZi#
9^ZKZghX]lŽgZg^cEVg^hldaaZc<ZhiVedjcYHHZcilV[[cZc
jcY\Z[Vc\ZchZioZc#<aZ^X]oZ^i^\b“hhZch^Zh^X]WZb“]Zc!
<ZcZgVa[ZaYbVghX]Vaa<“ci]Zgkdc@aj\Zoj\Zl^ccZc#6ah
Y^ZhZgVb6WZcYZg[~]gi!YVhh=^iaZgYZc6chX]aV\“WZgaZWi]Vi!
lZ^\ZgiZgh^X]!YZb9g~c\ZcYZgKZghX]lŽgZgcVX]oj\ZWZc!YZc
JbhijgoojjciZghi“ioZcjcY^bLZhiZcZ^cZcIZ^alV[[Zchi^aahiVcY
VcojhigZWZc#9ZccdX]lZgYZcVbhe~iZc6WZcY[“g`jgoZOZ^i^c
EVg^h]jcYZgiZ6c\Z]Žg^\Zkdc<ZhiVedjcYHH[Zhi\ZhZioi#
IZaZm^c^i^VaZYWn8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!hZciVi,#),e#b#dc?jan'%!&.))!
gZ[ji^c\i]ZcZlhi]Vi=^iaZg]VYhjgk^kZY
9^ZHiVcYgZX]ikZgdgYcjc\Cg#&YZgDeZgVi^dc×LVa`“gZÆkdb'%#?ja^&.))!'%#'+J]g!\ZoZ^X]cZi
kdc:g^X]=dZecZgjcYb^iYZgEVgVe]Zkdc6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^bkZghZ]Zc!
kZgW^ZiZiVaaZŽ[[Zcia^X]Zc@jcY\ZWjc\Zc!<gjeeZcW^aYjc\Zc!YVhIgV\ZckdcLV[[Zchdl^ZY^Z
=ZghiZaajc\jcYKZgiZ^ajc\kdc;aj\Wa~iiZgc#
BVgi^VaaVldgY^cVcXZcd#&d[DeZgVi^dcKVa`ng^Z!^hhjZYVi-#'+e#b#dc?jan'%!&.))!h^\cZY
Wn:g^X]=dZecZgVcY^c^i^VaZYWn6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^b#I]^hegd]^W^iZYVaaejWa^X
gVaa^Zh![dgbVi^dcd[\gdjeh!i]ZXVggn^c\d[lZVedch!VcYi]ZegdYjXi^dcVcYY^hig^Wji^dcd[
aZVÓZih#
:gl^ckdcL^ioaZWZc
:gl^ckdcL^ioaZWZc!\ZWdgZc&--&!hiZ]iWZgZ^ih&.(-^bOZcigjbYZgb^a^i~g^hX]ZcDeedh^i^dc
\Z\Zc=^iaZg#:g^hiWZgZ^i!WZ^Z^cZbJbhijgoYZcDWZgWZ[Z]a“WZgY^ZLZ]gbVX]ioj
“WZgcZ]bZc#6ahVb6WZcYYZh'%#?ja^&.))YVhHX]Z^iZgcYZh6iiZciVihd[[Zc`jcY^\^hi!kZga~hhi
L^ioaZWZcYZc7ZcYaZgWadX`#:gl^gYVbc~X]hiZcIV\[Zhi\ZcdbbZc!Vb-#6j\jhi&.))kdb
×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆojbIdYZkZgjgiZ^aijcYVbhZaWZcIV\^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
:gl^ckdcL^ioaZWZclVhWdgc^c&--&#7n&.(-]ZlVhVagZVYnVXZcigVaÒ\jgZ^ci]Z
b^a^iVgndeedh^i^dcV\V^chi=^iaZg#L^ioaZWZclVhegZeVgZYidVhhjbZhjegZbZXdbbVcYd[
i]ZLZ]gbVX]iV[iZgVXdje#Dci]ZZkZc^c\d[?jan'%!&.))!l]Zc^iWZXVbZXaZVgi]Vi
i]ZVhhVhh^cVi^dc]VY[V^aZY!L^ioaZWZcaZ[ii]Z7ZcYaZg7adX`#=ZlVhVggZhiZYi]ZcZmiYVn!
hZciZcXZYidYZVi]Wni]ZEZdeaZÉh8djgidc6j\jhi-!&.))!VcYbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZ
dci]ZhVbZYVn#
:g^X]=dZecZg
:g^X]=dZecZg!\ZWdgZc&--+!“WZgc^bbi^cYZgJbhijgoeaVcjc\YZgKZghX]lŽgZgVb'%#?ja^
&.))Y^Z;jc`i^dcYZh×DWZgWZ[Z]ah]VWZgh^b=Z^bVi`g^Z\h\ZW^ZiÆ#:gl^gYcVX]YZbHX]Z^iZgc
YZhJbhijgokZghjX]Zh[Zhi\ZcdbbZc!Vb-#6j\jhi&.))kdb×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆojbIdYZ
kZgjgiZ^aijcYVbhZaWZcIV\^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
:g^X]=dZecZg!Wdgc^c&--+!lVhYZh^\cViZYVhÆXdbbVcYZg^cX]^Z[d[i]Z]dbZ[gdciÇ^c
i]ZeaVch[dgi]ZXdjed[?jan'%!&.))#=ZlVhVggZhiZYV[iZgi]ZXdaaVehZd[i]ZXdje!
hZciZcXZYidYZVi]Wni]ZEZdeaZÉh8djgidc6j\jhi-!&.))!VcYbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZ
dci]ZhVbZYVn#
OZcigVaZYZhJbhijgokZghjX]Zh
9^Zchio^bbZgkdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\Vah8]Z[YZhHiVWZhYZh7Z[Z]ah]VWZgh
YZh:ghVio]ZZgZh!7Zga^c"I^Zg\VgiZc!7ZcYaZghigV›Z&("&)!HdbbZg&.))
8ZciZgd[i]ZViiZbeiZYXdje
D[ÒXZd[8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!X]^Z[d[hiV[[d[i]ZXdbbVcYZgd[i]Z
GZhZgkZ6gbn!7Zga^c"I^Zg\VgiZc!7ZcYaZghigV›Z&("&)!hjbbZg&.))
Ufficio del generale di Corpo d’Armata Friedrich Fromm, comandante della Riserva,
Berlin-Tiergarten, Bendlerstrasse 13-14, estate 1944
Da questi locali il conte Claus Schenk von Stauffenberg e gli altri congiurati tentano
ripetutamente, nel pomeriggio e nelle ore serali del 20 luglio 1944, di indurre
all’azione i comandi dei distretti militari. Qui Friedrich Fromm, poco prima della
mezzanotte, ordina la fucilazione del conte Claus Schenk von Stauffenberg, di Werner
von Haeften, Friedrich Olbricht e Albrecht Ritter Mertz von Quirnheim e offre a Ludwig
Beck la possibilità di suicidarsi.
SErwin von Witzleben, nato nel 1881, si trova fin dal 1938 al centro dell’opposizione
militare al regime di Hitler. È disposto ad assumere il comando supremo della
Wehrmacht in caso di colpo di Stato. La sera del 20 luglio 1944, quando è ormai
noto il fallimento dell’attentato, Witzleben abbandona l’edificio in Bendlerstrasse.
L’indomani viene arrestato, l’8 agosto 1944 condannato a morte dalla
Volksgerichtshof (Corte del popolo) e lo stesso giorno ucciso nel carcere di BerlinPlötzensee.
38
6[iZg]^hVgg^kVa^c7ZcYaZghigV›Z!8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\_d^cZY6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^bVcY
<ZcZgVa;g^ZYg^X]DaWg^X]i^cVYgVbVi^Xhigj\\aZidXdck^cXZ
d[ÒXZghZkZgnl]ZgZidhjeedgii]ZXdje#I]Z^gZ[[dgih[V^aZY!Vh
Y^Yi]dhZd[8dadcZa<ZcZgVaAjYl^\7ZX`#7ni]Zi^bZi]Zn
gZXZ^kZYi]ZKVa`ng^ZXdbbVcYh^ci]ZaViZV[iZgcddc!bdhi
b^a^iVgnY^hig^Xi]ZVYfjVgiZghlZgZjcVWaZidiV`ZVXi^dc!Vhi]Z
hiV[[]VYaZ[i[dgi]ZYVn#IZaZmZhVgg^k^c\h^bjaiVcZdjhan[gdbi]Z
Æ;“]gZgÉh]ZVYfjVgiZghÇ^c:VhiEgjhh^VXdc[jhZYi]Zh^ijVi^dc#>c
i]ZZVgan]djghd[i]ZZkZc^c\!i]ZbddYVahdX]Vc\ZY^cK^ZccV!
EgV\jZ!VcY@VhhZa!l]ZgZhdbZd[i]ZXdche^gVidghÉdgYZgh]VY
^c^i^VaanWZZcXVgg^ZYdji#
>cEVg^h!XdcÒYVcihd[i]Z7Zga^cXdche^gVidghVgdjcY<ZcZgVa
8Vga"=Z^cg^X]kdcHi“aecV\ZaVcYHiVj[[ZcWZg\ÉhXdjh^c!8~hVg
kdc=d[VX`Zg!aVjcX]ZYVXdjeViiZbei#I]Z<ZgbVcXdbbVcYZg
^cX]^Z[d[6gbn<gdje7!;^ZaYBVgh]Va:gl^cGdbbZa!^cl]db
i]ZXdche^gVidgh]VYeaVXZY\gZVi]deZ!lVhhZg^djhan^c_jgZY
^cVcV^ggV^Ydc?jan&,!&.))#I]ZEVg^hXdche^gVidgh^ciZcYZY
idY^hVgbVcYXVeijgZi]Z<ZhiVedVcYHH#6ii]ZhVbZi^bZ!
i]Zn]VYidignVcYl^ci]Zhjeedgid[;^ZaYBVgh]Va<“ci]Zg
kdc@aj\Z#7jil]Zc@aj\ZaZVgcZYi]ViZkZc^c\i]Vi=^iaZg]VY
hjgk^kZYi]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbei!]ZgZ[jhZYidn^ZaYidi]Z
Xdche^gVidghÉYZbVcYhi]Vi]Zhjeedgii]ZXdjeWnign^c\id
hZXjgZVeVgi^VaVgb^hi^XZ^ci]ZlZhi#CZkZgi]ZaZhh!]jcYgZYhd[
bZbWZghd[i]Z<ZhiVedVcYHH^cEVg^hlZgZejijcYZgVggZhi[dg
VWg^Z[eZg^dY^ci]ZaViZZkZc^c\#
;ZgchX]gZ^WZcb^iYZgEVgVe]Zkdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\kdb'%#?ja^&.))!&.#),
J]g!b^iYZbZgY^ZCVX]g^X]ikdc=^iaZghzWZgaZWZcYZbZci^Zgi
Giunto in Bendlerstrasse, Stauffenberg ingaggia una lotta contro
il tempo e insieme ad Albrecht Ritter Mertz von Quirnheim e al
generale Friedrich Olbricht tenta di conquistare ovunque alla
sua causa degli ufficiali. I loro sforzi falliscono al pari di quelli
del generale di Corpo d’Armata Ludwig Beck. Quando, nel
tardo pomeriggio, vengono impartiti gli ordini dell’“Operazione
Walchiria”, la maggior parte dei comandi dei distretti militari non
sono più in grado di agire perché l’orario di servizio è terminato.
I telegrammi che al contempo giungono dal quartier generale del
Führer in Prussia orientale confondono la situazione. Nelle prime
ore della sera l’atmosfera muta anche a Vienna, Praga e Kassel,
dove gli ordini impartiti sono stati in un primo tempo parzialmente eseguiti.
A Parigi un gruppo di confidenti dei cospiratori berlinesi, che
si sono raccolti intorno al cugino di Stauffenberg Cäsar von
Hofacker e al generale Carl-Heinrich von Stülpnagel, tentano
di rovesciare il regime. Il comandante supremo in Occidente, il
feldmaresciallo Erwin Rommel, è al corrente dei loro obiettivi e li
asseconda, ma il 17 luglio 1944 viene gravemente ferito durante
un’incursione aerea. I congiurati a Parigi intendono disarmare e
imprigionare la Gestapo e le SS. Al tempo stesso devono ingegnarsi per conquistare alla loro causa il feldmaresciallo Günther
von Kluge. Quando, nella serata, costui viene a sapere che Hitler
è sopravvissuto all’attentato, rifiuta di cedere alle pressioni
dei congiurati di appoggiare il colpo di Stato e di puntare a un
armistizio parziale in Occidente. Ciò nonostante, in tarda serata
le centrali operative parigine della Gestapo e delle SS vengono
occupate di sorpresa per un breve lasso di tempo senza spargimento di sangue.
Erich Hoepner, nato nel 1886, assume il 20 luglio 1944 la funzione di “comandante
supremo del territorio patrio in guerra” secondo i piani dei congiurati. Fallito il colpo
di Stato, viene arrestato, condannato a morte dalla Volksgerichtshof l’8 agosto 1944
e lo stesso giorno ucciso nel carcere di Berlin-Plötzensee.
La centrale del colpo di Stato
L’ufficio del conte Claus Schenk von Stauffenberg, capo di Stato Maggiore del
comandante supremo della Riserva, Berlin-Tiergarten, Bendlerstrasse 13-14, estate
1944
Avvio della seconda fase dell’“Operazione Walchiria” a mezzo di un messaggio telex
firmato da Albrecht Ritter Mertz von Quirnheim il 20 luglio 1944, ore 18.15
Messaggio telex con la sigla del conte Claus Schenk von Stauffenberg del 20 luglio
1944, ore 19.47, in cui smentisce la notizia che Hitler è sopravvissuto
L’ordinanza n. 1 della legge marziale dell’“Operazione Walchiria” del 20 luglio 1944,
ore 19.34, firmato da Erich Hoeper e provvisto della sigla di Albrecht Ritter Mertz von
Quirnheim, vieta ogni comunicato pubblico, la formazione di gruppi, il porto di armi
nonché la stampa e distribuzione di volantini.
39
"*
Il fallimento del tentato colpo di Stato
5RdDTYVZeVc_UVdF^defckgVcdfTYVd
EYV7RZ]fcV`WeYV4`fa
9V=^iaZgYVh6iiZciVi“WZgaZWi]Vi!`ŽccZcY^ZKZgigVjZchaZjiZ
YZgKZghX]lŽgZg^b×;“]gZg]VjeifjVgi^ZgLda[hX]VcoZÆY^Z
CVX]g^X]iZckZgW^cYjc\ZccVX]Vj›Zccjg`jgojciZgWgZX]Zc#
<Z\ZcWZ[Z]aZbVX]ZcVaaZ7Zb“]jc\ZcYZgKZghX]lŽgZg
ojc^X]iZ#K^ZaZD[Òo^ZgZWZgj[Zch^X]_ZioiVj[^]gZcHdaYViZcZ^Y
jcYWZ`ZccZch^X]oj=^iaZg#>bAVj[ZYZhhe~iZcCVX]b^iiV\h
\Za^c\iZhGZ^X]hegdeV\VcYVb^c^hiZg<dZWWZah^c7Zga^cb^iYZg
=^a[ZcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]ZgD[Òo^ZgZ“WZggVhX]ZcYhX]cZaa!YVh
<ZhZioYZh=VcYZachVch^X]ojgZ^›Zc#LZ^aVjX]Y^Z7ZhZiojc\
YZh7Zga^cZgGjcY[jc`hZcYZghb^hha^c\i!`ŽccZch^X]Y^Z
KZghX]lŽgZgc^X]iVcY^ZYZjihX]Z7ZkŽa`Zgjc\lZcYZcjcY[“g
^]gZO^ZaZŽ[[Zcia^X]Z^cigZiZc#
>b6aa\ZbZ^cZc=ZZgZhVbi^b7Zga^cZg7ZcYaZgWadX`\Z]ZcZ^c^\Z
<ZcZgVahiVWhd[Òo^ZgZ!Y^Zc^X]iZ^c\ZlZ^]ildgYZch^cY!\Z\Zc
Y^ZKZghX]lŽgZgkdg#H^ZWZ[gZ^ZcYZc[“g`jgoZOZ^i^c]V[i^ZgiZc
7Z[Z]ah]VWZgYZh:ghVio]ZZgZh;g^ZYg^X];gdbb!YZgh^X]YZc
KZghX]lŽgZgckZglZ^\Zgi]Vi#@jgokdgB^iiZgcVX]iWZÒZ]ai
;gdbbY^Z:ghX]^Z›jc\kdc8aVjhHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!
;g^ZYg^X]DaWg^X]i!6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdcFj^gc]Z^bjcY
LZgcZgkdc=VZ[iZc^b>ccZc]d[YZh7ZcYaZgWadX`h#AjYl^\7ZX`
Zg]~aiY^ZBŽ\a^X]`Z^iojb;gZ^idY#
CH96E"GZ^X]haZ^iZgBVgi^c7dgbVccWZÒZ]aiVb'%#?ja^&.))!'%#(*J]g!Y^Z;ZhicV]bZVaaZgVb
JbhijgokZghjX]WZiZ^a^\iZcEZghdcZc#
CVX]YZbb^hhajc\ZcZc6iiZciVilZcYZih^X]=^iaZg^cZ^cZg
GjcY[jc`VchegVX]ZVcY^ZYZjihX]Zy[[Zcia^X]`Z^i#:ghiZaaih^X]
VahLZg`oZj\YZg×KdghZ]jc\ÆYVgjcYWZhX]jaY^\iZ^cZ×`aZ^cZ
8a^fjZÆZ]g\Z^o^\ZgD[Òo^ZgZ!VjhBVX]i\^ZgKZggVikZg“Wioj
]VWZc#9^ZhZEgdeV\VcYVoZ^\iWVaYL^g`jc\#K^ZaZ9ZjihX]Z
aZ]cZcYZc6chX]aV\Vj[=^iaZgVW#
<ZcZgVadWZghi;g^ZYg^X];gdbbWZg^X]iZiVb'&#?ja^&.))!%%#'&J]g!YVhhZgHiVj[[ZcWZg\
jcYYZhhZcB^ikZghX]ldgZcZ]ViZghX]^Z›ZcaVhhZcjcYYVhhYZc7Z[Z]aZcYZgKZghX]lŽgZg
c^X]i;da\ZojaZ^hiZc^hi#
6i&'#'&V#b#dc?jan'&!&.))!8dadcZa<ZcZgVa;g^ZYg^X];gdbbgZedgiZYi]Vi]Z]VY]VY
HiVj[[ZcWZg\VcY]^h[ZaadlXdche^gVidghZmZXjiZYVcYi]Vii]Z^gXdbbVcYhlZgZcdiidWZ
dWZnZY#
6i-#(*e#b#dc?jan'%!&.))!GZ^X]CVo^EVginAZVYZgBVgi^c7dgbVccdgYZgZYi]ZVggZhid[Vaa
i]dhZ^ckdakZY^ci]ZXdje#
6h=^iaZg]VYhjgk^kZYi]ZViiZbeiid`^aa]^b!i]ZXdche^gVidghÈ
VXXdbea^XZhVi=^iaZgÈh]ZVYfjVgiZgh!i]ZÆLda[ÉhAV^gÇ!lZgZdcan
Wg^ZÓnVWaZid^ciZggjeiiZaZe]dcZVcYgVY^dXdbbjc^XVi^dch
l^i]i]Zdjih^YZldgaY#>ci]ZaViZV[iZgcddc!XdjciZgbVcY^c\
dgYZgh[gjhigViZYVaai]ZXdche^gVidghÈZ[[dgih#BVcnd[ÒXZgh
i]ZcgZ[ZggZYidi]Z^gdVi]d[VaaZ\^VcXZVcYYZXaVgZYi]Z^g
adnVainid=^iaZg#9jg^c\i]ZaViZV[iZgcddc!<dZWWZah!i]ZGZ^X]
egdeV\VcYVb^c^hiZg!hjXXZZYZY^cgZ\V^c^c\i]Z^c^i^Vi^kZ^c
7Zga^chjgeg^h^c\anfj^X`anl^i]i]ZV^Yd[CVo^d[ÒXZgh#6hi]Z
Xdche^gVidgh]VY[V^aZYid\V^cXdcigdad[i]Z7Zga^cgVY^dhiVi^dch!
i]ZnlZgZjcVWaZidVeeZVaidi]Z<ZgbVcedejaVi^dcVcYYZ[ZcY
i]Z^gdW_ZXi^kZh^cejWa^X#
:^cHH"D[Òo^ZgjcYZ^cLZ]gbVX]ihd[Òo^ZgVb'&#?ja^&.))^b>ccZc]d[YZhDWZg`dbbVcYdhYZh
=ZZgZh^cZ^cZbHeVa^ZgkdcHdaYViZcYZgLV[[Zc"HH
6cHHd[ÒXZgVcYVLZ]gbVX]id[ÒXZgÓVc`ZYWnV\jVgYd[LV[[Zc"HHhdaY^Zgh^ci]ZXdjginVgYd[
i]Z6gbn=^\]8dbbVcYdc?jan'&!&.))
>ci]Z6gbn<ZcZgVaD[ÒXZ^ci]Z7ZcYaZg7adX`!hZkZgVa<ZcZgVa
HiV[[d[ÒXZghl]dlZgZcdieVginidi]ZeaVchWZ\VcidbdkZ
V\V^chii]ZXdche^gVidgh#I]Zna^WZgViZYi]ZXdbbVcYZgd[i]Z
GZhZgkZ6gbn!;g^ZYg^X];gdbb!l]d]VYgZ[jhZYidhjeedgi
i]ZXdche^gVidghVcY]VYWZZcWg^ZÓn]ZaYXVei^kZ#H]dgian
WZ[dgZb^Yc^\]i!;gdbbdgYZgZYi]Vi8aVjhHX]Zc`<gV[kdc
HiVj[[ZcWZg\!;g^ZYg^X]DaWg^X]i!6aWgZX]iG^iiZgBZgiokdc
Fj^gc]Z^b!VcYLZgcZgkdc=VZ[iZcWZZmZXjiZYWnÒg^c\hfjVY
^ci]ZXdjginVgYd[i]Z7ZcYaZg7adX`#=Z\VkZAjYl^\7ZX`i]Z
deedgijc^inidXdbb^ihj^X^YZ#
6`iZccdi^o“WZgB^iiZ^ajc\Zckdc<ZcZgVadWZghi;gdbbkdb'&#?ja^&.))!%'#&%J]g
BZbdgVcYjbdc8dadcZa<ZcZgVa;gdbbÉhgZedgih!YViZY?jan'&!&.))!%'#&%V#b#
“(…)
1.)
Notwithstanding the transfer of the Reserve Army command to
Himmler,
Colonel General Fromm reports the following:
Colonel General Fromm, whom General Olbricht had arrested,
was freed by General Staff officers from the Army General
Office. He thereupon had the conspirators General Olbricht,
Colonel Graf Stauffenberg, Colonel von Mertz, and First
Lieutenant von Haeften executed by firing squad.
6[iZgi]Z[V^ajgZd[i]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbei!=^iaZgVYYgZhhZY
i]Z<ZgbVcejWa^X^cVgVY^dheZZX]#=ZYZe^XiZY]^bhZa[Vh
Vc^chigjbZcid[Æegdk^YZcXZÇ!VXXjh^c\ÆVhbVaaXa^fjZÇd[
VbW^i^djhd[ÒXZghd[]Vk^c\Xdbb^iiZYigZVhdc^ci]Z^gajhi[dg
edlZg#I]ZegdeV\VcYVhddcWZ\VcidiV`ZZ[[ZXi!VcYbVcn
eZdeaZ^c<ZgbVcnY^hVeegdkZYd[i]ZVhhVhh^cVi^dcViiZbei#
He gave Colonel General Beck the opportunity to end his own
life — which ensued — and had Colonel General Hoepner
sent to prison.
Fromm is now attempting to contact the Führer personally.
(…)”
HdaYViZcjcYD[Òo^ZgZVb'&#?ja^&.))^b>ccZc]d[YZhDWZg`dbbVcYdhYZh=ZZgZh^cYZg
7ZcYaZghigV›Z#>bKdgYZg\gjcY^hiYZgHVcYWZg\Zg`ZccWVg!kdgYZbY^Zk^ZgKZghX]lŽgZg
ZghX]dhhZcldgYZch^cY#
HdaY^ZghVcYd[ÒXZgh^ci]ZXdjginVgYd[i]Z6gbn=^\]8dbbVcY^c7ZcYaZghigV›Zdc?jan'&!&.))
I]ZhVcY]ZVe^c[gdcid[l]^X]i]ZXdche^gVidghlZgZh]di^hk^h^WaZ^ci]Z[dgZ\gdjcY#
Il comandante del Reich della NSDAP Martin Bormann ordina il 20 luglio 1944, alle
ore 20.35, l’arresto di tutte le persone coinvolte nel complotto
Un ufficiale delle SS e un ufficiale della Wehrmacht il 21 luglio 1944 nel cortile interno
del Comando Supremo dell’Esercito circondati da soldati della Waffen-SS
Il generale di Corpo d’Armata Friedrich Fromm riferisce il 21 luglio 1944, alle ore
00.21, che ha fatto fucilare Stauffenberg e i suoi compagni e che gli ordini dei
congiurati non vanno eseguiti.
Soldati e ufficiali il 21 luglio 1944 nel cortile interno del Comando Supremo
dell’Esercito nella Bendlerstrasse. In primo piano si vede il monticello di sabbia davanti
al quale sono stati fucilati i quattro congiurati.
40
Essendo Hitler sopravvissuto all’attentato, gli uomini di fiducia
dei congiurati nella “Tana del Lupo”, il quartier generale del
Führer, possono interrompere solo per un breve lasso di tempo
le comunicazioni con l’esterno. I contrordini rendono vani tutti
gli sforzi dei congiurati. Molti ufficiali ora si richiamano al loro
giuramento e si schierano a favore di Hitler. Nel corso del tardo
pomeriggio, a Berlino con l’aiuto di ufficiali nazionalsocialisti, il
ministro del Reich per la propaganda Goebbels riesce a riprendere il controllo della situazione in tempi sorprendentemente rapidi.
Dal momento che fallisce anche l’occupazione della Stazione
radio di Berlino, i congiurati non possono rivolgere un appello
alla popolazione tedesca e perorare la loro causa.
Nell’ufficio Affari Generali dell’Esercito, sito in Bendlerstrasse
a Berlino, alcuni ufficiali dello Stato Maggiore, che non sono
stati informati del piano di rovesciare il regime, reagiscono
ai congiurati. Liberano il comandante della Riserva Friedrich
Fromm, messo agli arresti per un breve lasso di tempo, il quale
aveva negato il proprio appoggio ai congiurati. Poco prima della
mezzanotte Fromm ordina la fucilazione del conte Claus Schenk
von Stauffenberg, di Friedrich Olbricht, Albrecht Ritter Mertz von
Quirnheim e Werner von Haeften nel cortile interno dell’edificio
di Bendlerstrasse. A Ludwig Beck è concessa la possibilità di togliersi la vita; dopo un tentativo fallito in tal senso, viene fucilato
da un maresciallo ordinario.
Dopo che l’attentato alla sua vita è fallito, Hitler si rivolge all’opinione pubblica tedesca con un discorso via radio. Egli si descrive
come uno strumento della “provvidenza” e incolpa una “piccola
accolita” di ufficiali ambiziosi di alto tradimento per soddisfare
la propria smania di potere. La propaganda sortisce ben presto i
suoi effetti. Molti tedeschi condannano l’attentato a Hitler.
Annotazione d’ufficio sui comunicati del generale di Corpo d’Armata Fromm del 21 luglio 1944,
ore 02.10
“(…)
1.) Notwithstanding the transfer of the Reserve Army command to
Himmler,
Colonel General Fromm reports the following:
Colonel General Fromm, whom General Olbricht had arrested,
was freed by General Sta o cers from the Army General
O ce. He thereupon had the conspirators General Olbricht,
Colonel Graf Stau enberg, Colonel von Mertz, and First
Lieutenant von Hae en executed by ring squad.
He gave Colonel General Beck the opportunity to end his own
life — which ensued — and had Colonel General Hoepner
sent to prison.
Fromm is now attempting to contact the Führer personally.
(…)”
41
#!
Dopo il tentato colpo di Stato
?RTYUV^F^defckgVcdfTY
2WeVceYV2eeV^aeVU4`fa
.
CVX]YZb'%#?ja^&.))ZggZ^X]iYZgcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]ZIZggdg
^c9ZjihX]aVcYZ^cZccZjZc=Ž]Zejc`i#OjZghig^X]iZih^X]
YZg=VhhVj[Y^ZY^gZ`iVbJbhijgokZghjX]7ZiZ^a^\iZc!Y^Zkdc
Z^cZb×:]gZc]d[ÆVjhYZgLZ]gbVX]iVjh\Zhid›ZcjcYYVcVX]
kdb×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆjciZgGdaVcY;gZ^haZgojbIdYZkZgjgiZ^ai
lZgYZc#>cb^cYZhiZch**EgdoZhhZclZgYZcbZ]gVah&,%
BZchX]Zckdb×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆkZgjgiZ^ai!YVgjciZgbZ]gVah
&&%!Y^ZYVcVX]^cYZg=^cg^X]ijc\hhi~iiZ7Zga^c"EaŽioZchZZdYZg
VcVcYZgZcDgiZcZgbdgYZilZgYZc#6cYZgZVbJbhijgokZghjX]
7ZiZ^a^\iZlZgYZcd]cZEgdoZhh^c=V[i\Z]VaiZcjcYk^Za[VX]
cdX]^b6eg^a&.)*ZgbdgYZi#>ch\ZhVbi^hikdcbZ]gVah
&*%IdYZhde[Zgc^bOjhVbbZc]Vc\b^iYZb'%#?ja^&.))
Vjhoj\Z]Zc#9VgjciZgh^cYVjX]HiVj[[ZcWZg\h7gjYZg7Zgi]daY
jcYk^ZaZhZ^cZg;gZjcYZ#
6b(%#?ja^&.))WZÒZ]ai=^iaZgY^Z×H^eeZc]V[iÆ\Z\ZcY^Z
;Vb^a^ZcYZgVbJbhijgokZghjX]kdb'%#?ja^&.))7ZiZ^a^\iZc
jcY\Z\ZcY^Z;Vb^a^ZcYZgHdaYViZcjcYD[Òo^ZgZ!Y^Zh^X]^cYZg
hdl_Zi^hX]Zc@g^Z\h\Z[Vc\ZchX]V[iYZbCVi^dcVa`db^iZZ×;gZ^Zh
9ZjihX]aVcYÆVc\ZhX]adhhZc]VWZc#BZ]gZgZ]jcYZgiBZchX]Zc
lZgYZc^cYZc[da\ZcYZcLdX]Zc^c×H^eeZc]V[iÆ\ZcdbbZc!
k^ZaZ@^cYZgjciZg[VahX]ZcCVbZc^ccVi^dcVahdo^Va^hi^hX]Z
@^cYZg]Z^bZkZghX]aZeei#
6a[gZY@gVco[ZaYZga^c`hjcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\kdgYZb
cVi^dcVahdo^Va^hi^hX]Zc×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆVb&%#6j\jhi&.))
LZc^\ZHijcYZccVX]YZbIdYZhjgiZ^alZgYZch^Z\ZbZ^chVbb^iYZbB^ikZghX]ldgZcZc
;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#9ZgBVg^cZd[Òo^Zg6a[gZY
@gVco[ZaYZg^hiZc\b^i7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\WZ[gZjcYZi\ZlZhZcjcY]Vih^X]
YZbJbhijgokZghjX]kdgWZ]VaiadhojgKZg[“\jc\\ZhiZaai0;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\
^hicdX]Vb6WZcYYZh'%#?ja^&.))^b7ZcYaZgWadX`[Zhi\ZcdbbZcldgYZc#
6a[gZY@gVco[ZaYZgaZ[iVcY7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\WZ[dgZi]Z
CVo^EZdeaZÉh8djgidc6j\jhi&%!&.))
DcanV[Zl]djghV[iZgi]ZnlZgZhZciZcXZYidYZVi]!i]ZnlZgZbjgYZgZY^c7Zga^c"EaŽioZchZZl^i]
i]Z^g[ZaadlXdche^gVidg!;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\#I]ZcVknd[ÒXZg6a[gZY@gVco[ZaYZg!
VXadhZ[g^ZcYd[7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\!]VYXddeZgViZYjc]Zh^iVi^c\an^ci]Z
ViiZbeiZYXdje0;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\lVhVggZhiZY^ci]Z7ZcYaZg7adX`dci]Z
ZkZc^c\d[?jan'%!&.))#
„Das Furchtbarste ist zu
wissen, daß es nicht gelingen
kann und daß man es dennoch
für unser Land und unsere
Kinder tun muß.“
7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\`jgokdgYZb'%#?ja^&.))
“The most terrible thing is to
know that it cannot succeed
and that we must nevertheless
do it for our country
and our children.”
7Zgi]daYHX]Zc`<gV[kdcHiVj[[ZcWZg\h]dgianWZ[dgZ?jan'%!&.))
>b6j\jhi&.))WZhX]a^Z›Zc=^iaZgjcY=^bbaZgY^ZKZg]V[ijc\
VaaZgZ]ZbVa^\ZcEda^i^`ZgYZgLZ^bVgZgGZejWa^`#9Vb^ihdaaZ^c
YZbd`gVi^hX]ZgCZjVj[WVj^c9ZjihX]aVcYkZg]^cYZgilZgYZc#
B^iY^ZhZg×6`i^dc<Zl^iiZgÆ\ZgViZcbZ]gVah*#%%%BZchX]Zc^c
=V[i!Y^Zk^ZaZkdc^]cZcc^X]i“WZgaZWZc#
6[iZg?jan'%!&.))!i]ZCVo^iZggdggZVX]ZYVcZleZV`^c<ZgbVcn#
I]ZCVo^hÉlgVi]lVh^c^i^VaanY^gZXiZYVii]dhZY^gZXian^ckdakZY^c
i]ZViiZbeiZYXdje!l]dlZgZZmeZaaZY[gdbi]ZVgbZY[dgXZhWn
Vb^a^iVgnÆXdjgid[]dcdgÇVcYhjWhZfjZcianhZciZcXZYidYZVi]
Wni]ZEZdeaZÉh8djgijcYZgGdaVcY;gZ^haZg#BdgZi]Vc&,%eZdeaZ
lZgZhZciZcXZY^cViaZVhi**ig^VahWZ[dgZi]ZEZdeaZÉh8djgi#BdgZ
i]Vc&&%d[i]ZhZlZgZbjgYZgZYVii]ZeaVXZd[ZmZXji^dc^c
7Zga^c"EaŽioZchZZdgVidi]ZgadXVi^dch#Di]ZgeZdeaZ^ckdakZY^c
i]ZXdjeViiZbeilZgZ^c^i^Vaan^beg^hdcZYl^i]djiig^Va!VcYbVcn
d[i]ZblZgZbjgYZgZYVhaViZVh6eg^a&.)*#LZXVcVhhjbZ
i]ViVidiVad[dkZg&*%eZdeaZlZgZ`^aaZY^cXdc_jcXi^dcl^i]?jan
'%!&.))#6bdc\i]ZblZgZHiVj[[ZcWZg\ÉhWgdi]Zg7Zgi]daY!VcY
bVcnd[]^h[g^ZcYh#
C^`daVjh<gV[kdcJm`jaa"<naaZcWVcYkdgYZbcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]Zc×Kda`h\Zg^X]ih]d[Æ
Vb&)#HZeiZbWZg&.))
<gV[kdcJm`jaakZghjX]iWZgZ^ih^b=ZgWhi&.(.ojhVbbZcb^ihZ^cZb;gZjcY;g^io"9^Ziad[<gV[
kdcYZgHX]jaZcWjg\!HiVj[[ZcWZg\kdcYZgCdilZcY^\`Z^iZ^cZhHiVVihhigZ^X]Zhoj“WZgoZj\Zc#
9^ZKZghX]lŽgZg“WZgigV\ZcJm`jaa&.))Y^Z6j[\VWZcYZhKZgW^cYjc\hd[Òo^Zgh[“gYZcLZ]g`gZ^h
7Ž]bZcjcYB~]gZc#CVX]YZb\ZhX]Z^iZgiZc6iiZciVil^gYZgVb'(#?ja^&.))kdcYZg<ZhiVed
[Zhi\ZcdbbZc#>chZ^cZcKZgcZ]bjc\ZccZcciJm`jaaY^Z<g~jZa^cYZc@dcoZcigVi^dchaV\ZgcVah
Bdi^k[“ghZ^cZ7ZiZ^a^\jc\VcYZbJbhijgokZghjX]#6b&)#HZeiZbWZg&.))kZgjgiZ^ai^]cYZg
×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆojbIdYZ!cdX]VbhZaWZcIV\l^gYZg^c7Zga^c"EaŽioZchZZZgbdgYZi#
C^`daVjh<gV[kdcJm`jaa"<naaZcWVcYWZ[dgZi]ZCVo^EZdeaZÉh8djgidcHZeiZbWZg&)!&.))
<gV[kdcJm`jaaVcY]^h[g^ZcY;g^io"9^Ziad[<gV[kdcYZgHX]jaZcWjg\ViiZbeiZYideZghjVYZ
HiVj[[ZcWZg\d[i]ZcZXZhh^in[dgVXdjeVhZVganVhi]Z[Vaad[&.(.#>c&.))i]ZXdche^gVidgh
YZh^\cViZYJm`jaaVha^V^hdcd[ÒXZg[dgi]Zb^a^iVgnY^hig^Xid[7d]Zb^VVcYBdgVk^V^ci]ZZkZcid[
VhjXXZhh[jaXdje#6[iZgi]ZViiZbeiid`^aa=^iaZg]VY[V^aZY!]ZlVhVggZhiZYWni]Z<ZhiVed
dc?jan'(!&.))#9jg^c\^ciZggd\Vi^dc!Jm`jaaed^ciZYidi]ZVigdX^i^Zh^ci]ZXdcXZcigVi^dc
XVbehVhi]ZgZVhdc[dg]^h^ckdakZbZci^ci]ZXdjeViiZbei#C^`daVjhkdcJm`jaa"<naaZcWVcY
lVhhZciZcXZYidYZVi]Wni]ZEZdeaZÉh8djgidcHZeiZbWZg&)!&.))VcYbjgYZgZYi]ZhVbZ
YVn^c7Zga^c"EaŽioZchZZ#
KZg]VcYajc\YZh×Kda`h\Zg^X]ih]d[ZhÆcVX]YZb'%#?ja^&.))jciZgYZbKdgh^iokdcGdaVcY;gZ^haZg
9^ZcVi^dcVahdo^Va^hi^hX]ZEgdeV\VcYVl^aaYZcJbhijgokZghjX]VahZ^cZIVilZc^\ZgD[Òo^ZgZYVghiZaaZc#
9V]Zgl^gYYVhZghiZKZg[V]gZckdgYZb×Kda`h\Zg^X]ih]d[ÆVahHX]VjegdoZhhYjgX]\Z[“]gi!“WZgYZc
OZ^ijc\ZcjcYOZ^ihX]g^[iZcVjh[“]ga^X]WZg^X]iZc#9^Z6c\Z`aV\iZchdaaZc\ZYZb“i^\ilZgYZc#
Ig^Va[daadl^c\?jan'%!&.))WZ[dgZi]ZEZdeaZÉh8djgijcYZgi]ZegZh^Y^c\_jY\Z!GdaVcY;gZ^haZg
CVi^dcVaHdX^Va^hiegdeV\VcYVYZe^XiZYi]ZViiZbeiZYXdjeVhi]Zldg`d[V]VcY[jad[d[ÒXZgh#
I]ZÒghiig^VaWZ[dgZi]ZEZdeaZÉh8djgilVhi]ZgZ[dgZXdcYjXiZYVhVh]dlig^Va!l^i]ZmiZch^kZ
egZhhXdkZgV\Z#I]ZV^blVhid]jb^a^ViZi]ZYZ[ZcYVcih#
Dc?jan(%!&.))!=^iaZgdgYZgZYH^eeZc]V[i^beg^hdcbZci[dg
[Vb^a^Zh]ZaYgZhedch^WaZ[dgi]Zdeedh^i^dcVaeda^i^XVaVXi^k^i^Zhd[
VgZaVi^kZ[dgi]Z[Vb^a^Zhd[i]dhZ^ckdakZY^ci]ZXdjed[?jan'%!
&.))VcYi]Z[Vb^a^Zhd[i]ZhdaY^ZghVcYd[ÒXZghl]d]VY_d^cZY
i]ZCVi^dcVa8dbb^iiZZ[dg;gZZ<ZgbVcnVhHdk^Zieg^hdcZghd[
lVg#HZkZgVa]jcYgZYeZdeaZlZgZiV`Zc^cidH^eeZc]V[i^ci]Z
[daadl^c\lZZ`h#BVcnX]^aYgZcd[i]dhZ^ckdakZYlZgZ[dgX^Wan
Xdch^\cZYidCVo^X]^aYgZcÉh]dbZhjcYZg[VahZcVbZh#
>c6j\jhi&.))!=^iaZgVcY=^bbaZgYZXgZZYi]ZVggZhid[
Vaaeda^i^X^Vch[gdbi]Z[dgbZgLZ^bVgGZejWa^X!idegZkZci
YZbdXgVi^XgZXdchigjXi^dc^c<ZgbVcn#I]ZlVkZd[VggZhih!
`cdlcVhDeZgVi^dcI]jcYZghidgb!gZhjaiZY^ci]Z^beg^hdcbZci
d[bdgZi]Vc*!%%%eZdeaZ#BVcnd[i]ZbY^Ycdihjgk^kZ#
Cdi^o=Z^cg^X]=^bbaZghkdb(%#?ja^&.))cVX]Z^cZg7ZhegZX]jc\WZ^=^iaZg
=^iaZgdgYcZiVb(%#?ja^&.))Y^Z9jgX][“]gjc\YZg<Zg^X]ihkZg[V]gZckdgYZb×Kda`h\Zg^X]ih]d[Æ
VcjcYWZÒZ]aiY^ZKZg]V[ijc\VaaZg6c\Z]Žg^\ZcYZg;Vb^a^ZkdcHiVj[[ZcWZg\jcYYZg;Vb^a^ZYZh
<ZcZgVahLVai]ZgkdcHZnYa^io"@jgoWVX]!YZg^cYZghdl_Zi^hX]Zc<Z[Vc\ZchX]V[iVcYZgHe^ioZYZh
×7jcYZh9ZjihX]ZgD[Òo^ZgZÆhiZ]i#
CdiZWn=Z^cg^X]=^bbaZgdc?jan(%!&.))V[iZgVbZZi^c\l^i]=^iaZg
=^iaZgYZXgZZYi]Zig^VahWZ[dgZi]ZEZdeaZÉh8djgidc?jan(%!&.))VcYdgYZgZYi]ZVggZhid[Vaa
bZbWZghd[i]ZHiVj[[ZcWZg\[Vb^anVcYi]Z[Vb^and[<ZcZgVaLVai]ZgkdcHZnYa^io"@jgoWVX]!i]Z
]ZVYd[i]Z;ZYZgVi^dcd[<ZgbVcD[ÒXZgh^cHdk^ZiXVei^k^in#
C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\b^i^]gZc@^cYZgc7Zgi]daY!;gVcoAjYl^\jcY8dchiVcoZ!
jb&.*)
6ah;gVjYZh6iiZci~iZghl^gYY^Z&.&(\ZWdgZcZC^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\WZgZ^ih
Vb'(#?ja^&.))[Zhi\ZcdbbZc#>]gZk^Zg@^cYZg7Zgi]daY!;gVcoAjYl^\!=Z^bZgVcjcYKVaZg^Z
lZgYZckZghX]aZeei#>b?VcjVg&.)*Wg^c\iC^cVkdcHiVj[[ZcWZg\^c;gVc`[jgiVcYZgDYZg^]gZ
IdX]iZg8dchiVcoZojgLZai!YVcVX]lZgYZcWZ^YZ^cYVhHi#"?dhZe]h"@gVc`Zc]Vjh^cEdihYVb
Z^c\Za^Z[ZgijcYYdgijciZgYZbCVbZc×HX]Vc`ÆW^h6eg^a&.)*hiVi^dc~gWZ]VcYZai#:ghiWZ^
@g^Z\hZcYZ`dbbZcC^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\jcY^]gZ@^cYZgl^ZYZg[gZ^#
C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\l^i]]ZgX]^aYgZc7Zgi]daY!;gVcoAjYl^\!VcY8dchiVcoZ!
XV#&.*)
HiVj[[ZcWZg\Éhl^[Z!C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\!Wdgc^c&.&(!lVhVggZhiZYdc?jan
'(!&.))#=Zg[djgX]^aYgZc!7Zgi]daY!;gVcoAjYl^\!=Z^bZgVc!VcYKVaZg^ZlZgZXdch^\cZYid
VheZX^VaX]^aYgZcÉh]dbZgjcWni]Z<ZhiVed#C^cVkdcHiVj[[ZcWZg\\VkZW^gi]id]ZgYVj\]iZg
8dchiVcoZ^c;gVc`[jgiVcYZgDYZg^c?VcjVgn&.)*#Bdi]ZgVcYX]^aYlZgZi]ZcVYb^iiZYid
Hi#?dhZe]Éh=dhe^iVa^cEdihYVbjcYZgi]ZcVbZd[HX]Vc`!VcYigZViZYi]ZgZjci^a6eg^a&.)*#
C^cVHX]Zc`<g~ÒckdcHiVj[[ZcWZg\VcY]ZgX]^aYgZclZgZcdigZaZVhZYjci^ai]ZZcYd[i]ZlVg#
Alfred Kranzfelder (a sinistra) e il conte Berthold Schenk von Stauffenberg davanti alla
Volksgerichthof (Corte del popolo) nazionalsocialista il 10 agosto 1944
Poche ore dopo essere stati condannati a morte vengono uccisi nel carcere di BerlinPlötzensee insieme al congiurato conte Fritz-Dietlof von der Schulenburg. L’ufficiale
di Marina Alfred Kranzfelder è stato un intimo amico del conte Berthold Schenk von
Stauffenberg e si è messo incondizionatamente a disposizione del tentato colpo
di Stato; il conte Fritz-Dietlof von der Schulenburg è stato arrestato nell’edificio di
Bendlerstrasse la sera del 20 luglio 1944.
Il conte Nikolaus von Uxkull-Gyllenband davanti alla Volksgerichtshof
nazionalsocialista il 14 settembre 1944
Il conte di Uxkull tenta fin dall’autunno 1939, insieme all’amico Fritz-Dietloff von der
Schulenburg, di convincere Stauffenberg della necessità di un colpo di Stato. Nel 1944
i membri del complotto assegnano a Uxkull le funzioni di ufficiale di collegamento con
il distretto militare Boemia-Moravia. Fallito l’attentato a Hitler, il 23 luglio 1944 viene
arrestato dalla Gestapo. Nel corso degli interrogatori cui è sottoposto, Uxkull indica
42
Dopo il 20 luglio 1944 il regime del
terrore nazionalsocialista tocca un nuovo
culmine in Germania. Dapprima l’odio si
volge direttamente contro i partecipanti
al complotto, che vengono espulsi dalla
Wehrmacht da un Ehrenhof (tribunale
d’onore) e quindi condannati a morte
dalla Volksgerichtshof (Corte del popolo)
presieduto da Roland Freisler. In almeno
55 processi tenuti da questo tribunale vengono giudicate più di 170 persone, di cui
più di 110 verranno poi uccise nel carcere
di Berlin-Plötzensee o in altri luoghi. Altre
persone coinvolte nel complotto vengono
tenute in carcere senza processo e in molti
casi uccise nell’aprile 1945. Nel complesso
si suppone che il numero delle vittime
collegate al complotto del 20 luglio 1944
ammonti a più di 150 persone. Fra esse
ci sono anche il fratello di Stauffenberg
Berthold e molti dei suoi amici.
Il 30 luglio 1944 Hitler ordina la
“Sippenhaft”, ossia “detenzione per
responsabilità familiare” delle famiglie
dei partecipanti al complotto del 20
luglio 1944 e delle famiglie dei soldati e
ufficiali che durante la prigionia sovietica
si sono uniti al Comitato nazionale “Freies
Deutschland”. Parecchie centinaia di
“La cosa più spaventosa è
sapere che non può riuscire e
che bisogna comunque farlo
per il nostro Paese e per i
nostri figli.”
Conte Berthold Schenk
von Stauffenberg
poco prima del 20 luglio 1944
persone vengono arrestate
nelle settimane seguenti, molti
bambini vengono rinchiusi sotto
falso nome in orfanotrofi nazionalsocialisti.
Nell’agosto 1944 Hitler e
Himmler decidono l’arresto di
tutti gli ex esponenti politici
della Repubblica di Weimar. Il
provvedimento mira a impedire
una ricostruzione democratica
in Germania. Con la cosiddetta Aktion Gewitter (Azione
Tempesta) vengono incarcerate
più di 5000 persone, molte delle
quali non sopravvivono alla
prigione.
come motivo della sua partecipazione al tentato colpo di Stato gli orrori nei campi di
concentramento. Il 14 settembre 1944 la Volksgerichtshof lo condanna a morte, e lo
stesso giorno viene ucciso nel carcere di Berlin-Plötzensee.
Udienza della Volksgerichtshof presieduto da Roland Freisler dopo il 20 luglio 1944
La propaganda nazionalsocialista intende rappresentare il tentato colpo di Stato
come un gesto di un piccolo numero di ufficiali. Perciò la prima udienza davanti
al “Volksgerichtshof” assume i tratti di un processo spettacolare di cui giornali e
periodici danno conto in maniera esaustiva. L’obiettivo è umiliare gli imputati.
Appunto di Heinrich Himmler del 30 luglio 1944 dopo un colloquio presso Hitler
Il 30 luglio 1944 Hitler ordina che i procedimenti giudiziari si svolgano davanti alla
Volksgerichtshof e dispone l’arresto di tutti i membri della famiglia von Stauffenberg
e della famiglia del generale Walther von Seylitz-Kurzbach, che durante la prigionia
sovietica è a capo del Bund Deutscher Offiziere (Lega degli ufficiali tedeschi).
La contessa Nina Schenk von Stauffenberg con i suoi figli Berthold, Franz Ludwig e
Constanze, verosimilmente 1954
In quanto moglie dell’attentatore alla vita di Hitler, la contessa Nina Schenk von
Stauffenberg, nata nel 1913, viene arrestata già il 23 luglio 1944. I suoi quattro figli,
Berthold, Franz Ludwig, Heimeran e Valerie, vengono deportati. Nel gennaio 1945
Nina von Stauffenberg mette al mondo la figlia Constanze a Francoforte sulla Oder,
dopodiché entrambe vengono ricoverate all’ospedale di St.-Josephs a Potsdam e lì
curate sotto il nome di “Schank” fino all’aprile 1945. Le due e gli altri quattro figli
tornano in libertà solo a guerra finita.
43
3° di cop
Studio architettura Ivano Alfarè Lovo - Grafica GB
44
45
Mit Unterstützung der Autonomen Provinz Bozen,
Amt für deutsche Kultur und Amt für italienische Kultur,
Gemeinde Bozen, Amt für Kultur
Una documentazione della
Gedenkstätte Deutscher Widerstand, Berlin
e della Stiftung 20. Juli 1944
Un’iniziativa di Storia e regione
in collaborazione con sh.asus associazione
studenti/esse universitari/e sudtirolesi
Con il sostegno della Provincia Autonoma di Bolzano,
Ufficio cultura italiana e Ufficio cultura tedesca
e del Comune di Bolzano, Ufficio cultura
Ausstellung
Claus Schenk Graf von Stauffenberg und der Umsturzversuch vom 20. Juli 1944
Mostra
Claus Schenk Conte di Stauffenberg e l'attentato a Hitler del 20 luglio 1944
Eine Dokumentation der
Gedenkstätte Deutscher Widerstand, Berlin
und der Stiftung 20. Juli 1944
Eine Initiative von Geschichte und Region
in Zusammenarbeit mit der sh.asus
südtiroler hochschülerInnenschaft
Ausstellungseröffnung
Inaugurazione
Freie Universität Bozen
Donnerstag
14. Februar 2008
18 Uhr
Libera Università di Bolzano
giovedì
14 febbraio 2008
ore 18
Ausstellungsdauer
Durata della mostra
14.–29.02.2008
Mo−Fr: 8-20 Uhr; Sa: 9-16 Uhr
14–29.02.2008
lu–ve: ore 8-20; sa: ore 9-16
46
Scarica

Claus Schenk Graf von Stauffenberg